Varför nekas min son åka till Mallorca?

Öppet brev till barn- och äldreminister Maria Larsson.

Hej Maria! Jag heter Lisbeth Andersson och har en son, Fredrik Andersson, som är född med Downs syndrom.
Han har ansökt med hjälp av mig om ledsagare till en utlandsresa till Mallorca.
Han har fått ett avslag, med hänvisning till en dom i Högsta Förvaltnings­domstolen den 14 februari 2011 i mål 2746-09, som är överklagad.
Andra avslaget var med hänvisning till att han har en bra fritid och att han hade varit utomlands 2010. Varför är det två olika hänvisningar vid de olika avslagen?
Om det andra skälet hade hänvisats till först, så hade han inte överklagat. Han hade haft full förståelse för det.
Nu sker ingen överklagan för att tiden har försvunnit, så det är inte aktuellt med den semesterresan just nu.

Fredrik är 32 år gammal och vill inte bli hindrad för all framtid att åka utomlands. Han har god ekonomi och ett stort intresse och det är alltid som första önskemål när genomförandeplanen görs. Jag hänvisar till goda och lika levnadsvillkor som andra samt till självbestämmanderätten i LSS-lagen.
Hur ska han göra vid ansökan för att få genom en utlandsresa?
Timtiden är 8 tim/dag, det vill säga personen får sin heltidslön som vanligt från kommunen, ingen merkostnad på timtiden föreligger. Det är endast kostnaden för resan som måste betalas.

Om han betalar ledsagarens resa, så anses väl det som en ”muta” och inkomst till personal och är detta tillåtet? Då måste Fredrik betala sociala avgifter på den summan.
Ledsagaren, som ansöks om, är en personal, som arbetar i hans boende, dvs anställd av kommunen. (Det är nödvändigt att ledsagaren har en bra relation till Fredrik, eftersom han har ett svårt outtalat tal, inte kan läsa, inte kan skriva eller räkna.) Ledsagaren måste förstå hans önskemål bra, så att han känner sig trygg.
Jag tycker att det är viktigt att detta dilemma kommer upp till diskussion, gärna i TV och i tidningar och att det bli bra riktlinjer för alla personer med funktionsnedsättning.
Tag gärna ett beslut som ska gälla i alla kommuner så vi vet hur vi ska göra.
Överklagande kräver mycket tid och energi av många personer. Det kan spara tid för den personal som arbetar inom detta område. Tid som kan användas till annat.

Jag hoppas att detta brev kommer fram till dig, Maria så du får lite att tänka på. Jag läste på webben att du skulle gå in med ett personligt engagemang.
Jag hoppas på ett positivt svar och framför allt bra riktlinjer inför framtiden om förfaringssättet.
LSS-lagen är en rättighetslag men just nu mycket ”luddig”och kan uppfattas som förbud istället för rättighet.

Jönköping, 2011
Lisbeth Andersson