Varning för de snälla!
Visst är det bra med snälla människor, men som förälder till en funktionshindrad ungdom behöver man vara vaksam mot dem som erbjuder snällhet på bekostnad av respekt.
Att ge hjälp som inte behövs är att visa misstroende mot elevens förmåga och att hindra utveckling.
Vissa delar av omsorg och särskola är till brädden fyllda med personer som – i bästa välmening – ”överhjälper” elever utan att inse att de gör skada.
Den som ska välja skola eller omsorg rekommenderas varmt att gå på några studiebesök! Alla säger nämligen samma sak, men gör helt olika i praktiken. Titta då särskilt efter symtom på utveckling kontra överhjälp. Det här är exempel på vad vi såg när vi letade gymnasiesärskola för några år sedan: Den ena skolan har skolkök där lärarna bestämmer vad som ska lagas och vem som gör vad. Den andra skolan utnämner en elev till chefskock som bestämmer mat och leder arbetet. Självklart med fullt krav på näringsriktig mat, ett ansvar som eleverna visar sig fullt kapabla att ta.
Den ena skolan förutsatte att föräldrarna packade träningsväskan. Den andra skolan gjorde packlistor med symboler så att eleverna tar ansvar och packar själva.
Den ena skolan skickade komplicerade terminsscheman till föräldrarna. Eleverna fick vänta i en soffgrupp att bli hämtade till lektionerna, för de kunde ju inte förstå schemat. I den andra skolan har man planeringsmöte med eleverna varje fredag, alla vet exakt vad som gäller och vår son har numera järnkoll på läxdagar, idrottsdagar och annat.
Där här är förstås bara några detaljer, men det är ju i detaljerna som de gradvisa framstegen kan tas. När all personal och alla skolans aktiviteter konsekvent baseras på respekt och utveckling, då blir den sammanlagda skillnaden enorm.
Vad händer när man flyttar en elev från den ena skolan till den andra? I vårt fall har vi sett stora kunskapslyft i matte och språk, men framför allt ett stort lyft i självförtroende och ansvarstagande. Vår son har börjat ställa andra krav på oss som föräldrar – han vill bli informerad om vad som händer, förväntar sig att vara delaktig i beslut och börjar så smått att själv föreslå hur saker ska vara.
Alla vi har träffat i skola och omsorg har menat väl, men de flesta verkar inte se sambandet mellan krav, respekt och utveckling. Och det är svårt att bedöma vad en elev kan innan man har prövat och prövat och prövat…
Men om de verkar snälla – titta en extra gång! Det är verkligen mödan värt att söka rätt på dem som klarar av att ställa rätt krav på en elev med funktionshinder.
Vad den andra skolan heter? Hugin & Munin i Haninge utanför Stockholm.
Vänliga hälsningar,
Liza Rudolfsson
