”Vi har tänkt länge på om det var rätt eller fel att skriva boken om Ludvig”
Föräldrakrafts egen krönikör Sören Olsson har tillsammans med sin fru Yvonne Brynggård-Olsson skrivit ”Prins Annorlunda”. Boken som lanseras i dagarna handlar om livet tillsammans med sonen Ludvig. ”Vi har tänkt länge på om det var rätt eller fel att skriva boken”, berättar Sören Olsson i denna intervju.
Du har tidigare berättat att ni med boken vill förmedla glädjen, sorgen och allt annat ni har känt genom åren med Ludvig. Hur kändes det att vara mitt inne i arbetet med boken?
– Det är en ren glädje att skriva om Ludvig, även om det på många sätt är väldigt smärtsamt att åter gå igenom allt som har hänt genom livet med honom. Det har inte varit en enkel bok att skriva, men vi känner oss väldigt nöjda med den. Vi kände att det var viktigt att känslorna var bearbetade i oss själva innan vi satte ett enda ord på pränt. Boken skulle inte vara någon form av terapi.
Fanns det andra anledningar, än själva förmedlandet, till att ni skrev boken?
– Att förmedla kärleken till ett annorlunda barn har varit det viktigaste för oss.
Vad tror du att andra känner när de läser boken?
– Det är svårt att säga. Vi hoppas att den ska beröra på många olika plan. Att skriva en sån här typ av bok är ingen självklarhet och vi har tänkt väldigt länge på om det är rätt eller fel att skriva den. Vi önskar att läsarna ska kunna få en glimt av den oändliga kärleksgåva som Ludvig är.
Finns det några saker som ni medvetet valt att inte skriva om i boken?
– Ja, vi har valt att inte skriva på ett sätt som kan såra någon annan. Vi nämner inga namn på människor vi har mött inom vården. Dessutom har det varit viktigt för oss att skriva personligt, men aldrig privat. Det går en liten känslig gräns där som vi har varit noga med att inte överskrida och på något sätt göra boken till någon form av snaskande i privata detaljer om vår familj.
Vad i boken känner ni er mest nöjda med?
– Det är många saker. Men framför allt att vi lyckas förmedla hur viktiga människor som Ludvig är för vår värld. Vi hoppas verkligen att det kommer fram!
Vi har några böcker om Emanuel på redaktionen och jag tycker personligen att de är jättekul. Vilken bokserie är du själv mest nöjd med och varför?
– Vad roligt! Det går inte att framhålla någon av våra bokfigurer, eftersom de på många sätt är som våra barn. Man kan inte begära att någon förälder säger vilket av sina barn man älskar mest. Det går inte! Det finns en del av oss själva i alla våra figurer. Den bästa boken av alla har vi inte gjort än. Men den kommer!
Hur går det till när du skriver böcker? Hur kommer du på en ny bok eller en ny figur till en bokserie?
– Livet är fullproppat med uppslag till nya böcker. Det är bara att försöka hålla sig öppen och vaken och se allt som händer. Och vi har alltid med oss en anteckningsbok där vi skriver ner idéer som ploppar ner i skallen när man minst anar. Vi är endast verktyg som tar emot och förvaltar de idéer som finns tillgängliga för alla människor.
Hur ser dina arbetsdagar ut?
– En vanlig dag existerar nästan inte för oss. Alla dagar är olika i stort sett. Men en dag av skrivande ser ut ungefär så här: Upp vid kvart över sex. Morgonrutiner för hela familjen. Se till att alla barn kommer iväg till skolan, helst i tid…
– Därefter börjar jag skriva vid nio-tiden. Sitter och skriver fram till lunch vid 13-tiden. Efter lunch behövs lite syre, en promenad, kanske, för att pigga upp hjärnan igen. Därefter kan jag skriva ett par timmar till innan hjärnan och kroppen ber om ledigt.
– Därefter är det familjerutiner med mat, läxor och annat som behöver ordnas med. Om det är en ytterst intensiv skrivperiod så gör jag även ett skrivpass senare på kvällen. God natt är det vid tolvtiden på natten.
I Föräldrakraft nr 5, 2008 kan du läsa ett utdrag ur boken. Tidningen når prenumeranterna den 17 oktober.
