”Vi kan och vill arbeta”
Vi kan och vill arbeta. Det är slutsatsen av en enkät riktad till personer som har Aspergers syndrom.
Det är Riksförbundet Attention som under sommaren har kartlagt hur 237 personer med Aspergers syndrom upplever arbetsmarknaden.
Resultatet visar att väldigt många kan göra ett bra jobb men ändå har svårt att få en lämplig plats på arbetsmarknaden. Nu behövs utbildning för att motverka fördomar och fler anpassningar av arbetsplatserna, anser Attention.
”Vår enkät visar att människor med Aspergers syndrom kan och vill jobba. En del vill ha monotona och strukturerade arbetsuppgifter, andra vill ha varierande och kreativa arbetsuppgifter. Om man trivs förefaller handla lika mycket om omgivningen som själva uppgiften. Här kan både arbetsgivare och stödpersoner bli bättre på att vara tydliga med förväntningar, tala klarspråk, lägga upp gemensamma planer och mål som följs”, heter det i rapporten.
Ett tydligt mönster är att de flesta (65 procent) inte har fått arbetsplatsen anpassad till funktionsnedsättningen, trots att 42 procent säger att anpassningar skulle behövas.
Det som behövs är bland annat individuella anpassningar av arbetstider, arbetstempo och förståelse för ojämn arbetsförmåga. Många önskar också ökad tydlighet när det gäller instruktioner i form av scheman och checklistor, för att minska känslan av stress.
”Det är inte mängden arbetsuppgifter som stressar utan otydligheten i arbetssituationen – har jag gjort rätt, har jag gjort tillräcklig, borde jag gjort något annat?” heter det i rapporten.
Ljud- och ljusmiljön är också viktig. Här kan det handla om att få sitta avskilt, ha reducerad social samvaro, slippa energislukande avbrott och möjlighet att använda hörlurar.
Rapporten citerar flera av de som har deltagit i enkäten. Ett par exempel:
”Låt mig få slippa fikaraster, få jobba med att lösa uppgifter och få saker gjorda, slippa vara social utan någon mening och slippa bli sedd som elak bara för att man inte hittar några bra saker att säga när man ska prata bara för att prata.”
”Det jag önskar mig mest av allt är en arbetsplats utan fördomar med möjlighet att använda mina styrkor.”
Attention har konkreta förslag till förbättringar.
1. Förebygg problem genom att tidigt fånga upp unga som varken studerar eller arbetar. Skapa skräddarsydd praktik och utbildning. Utgå från att alla kan jobba.
2. Utbilda ansvariga inom politik, myndigheter och organisationer för att motverka fördomar och stoppa attityder som begränsar. Det är viktigt att ingen är rädd för att berätta om sin diagnos.
3. Arbetsförmedlingen bör utbilda arbetsgivare, fackliga företrädare och stödpersonal om möjligheter och svårigheter som hör ihop med diagnosen.
4. Satsa på anpassningar på arbetsplatserna. Det handlar bland annat om att inte ställa höga krav på social kompetens. Det är viktigare att jobbet blir utfört. Skapa en tydlig, väl strukturerad och stressfri miljö med plats för olika personligheter.
