Vi vinner alla på självrannsakan

KRÖNIKA AV LARS LÖÖW. Det finns saker som oftare än annat dykt upp i mina tankar under de mer än 20 år jag på olika sätt arbetat med frågor om delaktighet och rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. En är frågan om makt och inflytande, en annan det svenska förhållningssättet till mänskliga rättigheter.

Funktionsnedsättning gör dig mer beroende av andra

Vi är alla beroende av vår omgivning och de människor som finns där. Den och de påverkar våra liv och vår möjlighet att fatta beslut som berör oss själva. Beroendet kan vara större eller mindre, och för många är det större för att man har en funktionsnedsättning. Det handlar ofta om allt möjligt i vår vardag. Sådant många tar för givet som att bestämma när man vill gå på toaletten eller att äta det man vill, när man vill.

Det kan också handla om att förvägras inflytande, som att det i Sverige fram till 1989 var möjligt för en domstol att ta ifrån människor rätten att rösta, bara för att de hade en funktionsnedsättning. Det kan också vara ännu mer ingripande, när andra bestämmer att använda dig för egna syften utan att du själv kan påverka det. Ett svenskt exempel är de mycket omfattande tandvårdsexperiment som utfördes på vårdhem för utvecklingsstörda.

”Kliver ni över den gränsen går vi här ifrån”

Det var de här och många andra hemska och omänskliga erfarenheter som gjorde att den samlade internationella funktionshinderrörelsen i ett skede var beredda att säga nej till en efterlängtad FN-konvention om funktionshindrades rättigheter.

I slutskedet av förhandlingarna fanns frågan om självbestämmande och likhet inför lagen kvar. Den flera år långa förhandlingsprocessen var formellt mellan staterna men på ett unikt sätt var funktionshinderrörelsen inbjuden att delta.

Med små medel och utan tidigare organisationsstruktur blev ”Disability Caucus” enormt viktiga för hela processen. Det gjorde att de kunde säga ifrån och förklara att det finns en gräns som aldrig får passeras: Gränsen för rätten att själv bestämma över sitt liv. De sa till staterna, att kliver ni över den gränsen går vi här ifrån och staterna lyssnade.

Det är därför inte underligt att den FN-kommitté som övervakar konventionen har prioriterat att utveckla vad det här egentligen betyder genom en så kallade general comment.

LSS flyttade makten till människorna

Men vad betyder det här just nu, en sommardag under Almedalsveckan i Visby? Vi är ju i Sverige och här har vi ju mänskliga rättigheter, så vi kan väl fortsätta att låta utrikesdepartementet sköta de där frågorna. Eller, är det inte så?

När LSS infördes för 20 år sedan handlade det till stora delar om precis det här. LSS flyttar makten till män­niskor som under så lång tid varit förvägrade makten över sina liv. Det är så lätt att glömma det. Vi ska vara stolta över vår välfärd, men inte låta det gå över i högmod.

Jag tycker att alla ni som arbetar i olika omsorgsverksamheter på alla nivåer ska känna stor stolthet i att få bidra till att människor garanteras sina grundläggande rättigheter. Men ni måste också vara ödmjuka nog att inse att ni sitter på makten att förneka människor samma grundläggande rättigheter. Då räcker det inte att famla efter argument för kommunala självstyren eller att säga att ”det duger nog med socialtjänstlagen”, fast ni vet att LSS är bättre och rätt för individen.

Därför tycker jag att vi alla ska ta hjälp av FN-kommitténs arbete när deras utvecklande kommentar är klara. Med den kan vi fundera på hur till exempel socialtjänstlagen, LSS och reglerna om god man och förvaltare kan utvecklas. Det kan bli jobbigt med självrannsakan men vi kommer alla vinna på det.

Lars Lööw

Om Lars Lööw

Aktuell: VD för Peritos Ungdomsrekrytering.
Gör i Alme­dalen:  Deltar i seminarier som ”Vi söker dig som kan hålla en boll i luften, väldigt länge” och ”Hur kan vi sänka trösklarna till jobb” (tisdag 1 juli 2014). Moderator för debatten ”20 år med personlig assistans” (torsdag 3 juli 2014). Debatterar även med bland annat Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, på seminariet ”Det finns en plats för särskolans ungdomar i arbetslivet”, också det på torsdagen.

Från handikappordförande till entreprenör

Lars Lööw har närmare 25 års erfarenhet av arbete med frågor om rättigheter och delaktighet för människor med funktionsnedsättningar. Han har arbetat som jurist på FUB, Riksförbundet för utvecklingsstörda, varit ordförande i Handikappförbunden samt deltagit som expert och sakkunnig i flera statliga utredningar. Under drygt sju år som Handikappombudsman fick han bland annat representera de europeiska oberoende nationella institutionerna för mänskliga rättigheter vid förhandlingarna om den nya FN-konventionen om funktionsnedsattas rättigheter. Lars är idag VD för och en av grundarna till Peritos Ungdomsrekrytering AB.