23-åring vann i kammarrätten – beviljas personlig assistans

Kammarrätten ger en 23-åring rätt till personlig assistans.
Avgörande blev hans hjälpbehov med kommunikation.
– Nu kan fler personer få sitt behov av att kunna kommunicera bedömt som grundläggande behov, säger juristen Andreas Widner.

Fick avslag både hos kommun och förvaltningsrätt

Västerås kommun, och sedan även förvaltningsrätten i Uppsala, hade avslagit mannens begäran om assistans. Kommunen och förvaltningsrätten ansåg att hjälpbehoven inte var tillräckligt stora. Detta trots att han tillhör LSS personkrets och tidigare varit beviljad personlig assistans.

LÄS ÄVEN: Att ansöka om personlig assistans

… trots ökade hjälpbehov

23-åringen framförde att hans behov av assistans inte alls minskat, utan blivit mer omfattande. Han hade avslutat sin skolgång och skaffat både egen bostad och arbete. Mannen beskrev att de grundläggande behoven personlig hygien, på- och avklädning samt måltider uppgick till mer än 24 timmar per vecka.

Kommunen beräknade de grundläggande behoven till endast 5 timmar och 15 minuter per vecka, vilket inte skulle räcka till för ett beslut om personlig assistans.

Kommunen tyckte inte att det spelade någon roll att Försäkringskassan å sin sida beräknat de grundläggande behoven till 14 timmar och 1 minut (!) per vecka. Kommunen påpekade också att man generöst nog även tagit med tid för rakning, vilket kommunen egentligen inte anser är ett grundläggande behov.

Olika syn på kommunikation avgjorde

Vad gäller 23-åringens behov av hjälp med kommunikation ansåg kommunen (och förvaltningsrätten) att det i så fall skulle räknas som ”annat personligt behov”, och alltså inte ingå i den grundläggande bedömningen av rätten till assistans.

Kammarrätten i Stockholm (Mål nr 4979-21) tog kommunikationssvårigheterna på mycket större allvar.

Ett intyg visade att 23-åringen inte kan utföra tvåhandstecken eller forma munnen korrekt. Han behöver även anpassa hur tecknet formas och på vilken plats på kroppen det utförs. Hans teckenspråk innebär ett behov av gissningar om man saknar kunskap om hans specifika språk. Hans teckenspråk saknar information och att det därför är mycket svårt att avläsa eller tolka. Hans motorik gör mannens teckenspråk och ord svårförståeliga för omgivningen.

Kräver särskild kunskap

Kammarrättens slutsats var att 23-åringen visat att hans funktionsnedsättning påverkar hans sätt att kommunicera så mycket att någon utan tidigare kunskap om honom inte kommer att förstå honom. Hans hjälpbehov med kommunikation kräver kunskap om kommunikationsformen, funktionsnedsättningen och särskild kunskap om honom.

Kammarrätten slog fast att ”detta hjälpbehov ska därför beaktas inom det grundläggande behovet kommunikation och ligga till grund för prövningen av rätten till personlig assistans”.

Nu måste kommunen bevilja assistans

Kammarrätten godtog kommunens beräkning av behoven för måltider, påklädning och hygien till 5 timmar och 15 minuter, men ansåg alltså att även kommunikation ska räknas som grundläggande behov. Därmed har han rätt till personlig assistans, och då även rätt till assistans för andra personliga behov. Nu är det upp till kommunen att bevilja assistans och göra en ny beräkning av omfattningen.

”Fler kan få kommunikation bedömt som grundläggande behov”

Andreas Widner på Assistansexperten i Norden AB har varit 23-åringens juridiska ombud. Han tror att domen innebär att fler personer nu kan få sitt behov av att kunna kommunicera bedömt som grundläggande behov.

– Att kunna kommunicera med andra bygger på att det finns en givare och en mottagare, som ska kunna förstå och nå varandra i ett samspel. Min bedömning är att kammarrätten har sett till just detta samspel, som en förutsättning för att kommunikationen ska kunna göras på ett korrekt sätt. LSS-propositionen säger att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra i samma ålder utan funktionsnedsättning. Denna dom är ett steg i rätt riktning, och ett steg närmare lagens intention, säger Andreas Widner.

Andreas Widner betonar att det i målet har funnits flera olika intyg som styrker behovet av hjälp med kommunikation.

Han säger vidare att kammarrätten har bedömt att det inte går att kommunicera med 23-åringen med vanlig utbildning i teckenspråk.

– Det är hans eget sätt att kommunicera som är viktigt att kunna. Kammarrätten har helt enkelt sett till individens hjälpbehov och inte gjort en generell bedömning, säger Andreas Widner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.