Allt kan inte köpas för pengar

Det finns mycket man inte kan köpa för pengar. ”Pengar kan inte köpa lycka” säger ordspråket. Du kan inte heller köpa riktiga vänner. Men trenden i Sverige idag är att du kan köpa dig till det mesta. Bättre bostad, bättre vård, bättre skola är några exempel, där köpet ibland sker på andras bekostnad och finansiering ges med allmänna medel.
Föräldrar är ändå inte nöjda när deras barn får låga betyg i den valda skolan. Det gör att betygsinflation ökar dramatiskt i vissa friskolor, som måste sälja sina platser och ha goda relationer till målsmän.
Visserligen kan många populära friskolor välja sina elever, så att de kan ge höga betyg utan att skämmas alltför mycket. Men det sker på bekostnad av att mer behövande elever väljs bort, inte bara på friskolan utan även vid högre studier. Jag välkomnar den utredning med tilläggsdirektiv just om betygsinflation som regeringen nu beslutat.
Jag läser också att familjer som köpt dyra lägenheter i gamla områden, klagar på att det finns störande bollplaner, lekplatser och restauranger i deras ”fina” område. Har man betalat så mycket pengar ska det vara lugnt och avskilt. Det är naturligtvis en absurd tanke då till exempel bollplaner har funnits innan de dyra husen byggdes. Jag välkomnar att politiker i Sundbyberg vill pröva de märkliga bestämmelserna om buller från bollplaner i miljödomstolen.
Allt, även det skattefinansierade gemensamma, ska räknas om i pengar och inte i kvalitet. Upphandlingar som inte tar lägsta pris överklagas systematiskt och får massiv kritik. Just nu ser vi att flera stora sjukhus inte fungerar för att man valt ny leverantör som la ett väsentligt lägre pris i en upphandling. Att de där ljög om sin leveranskapacitet leder till att ett stort antal patienter inte får den vård de utlovas. Och som vanligt är sanktionerna för låga.
Upphandlingar som leder till vanvård
Inom LSS-området har de ständiga upphandlingarna inte bara lett till mer oro för den redan utsatta LSS-gruppen, utan den ensidiga fokuseringen på kostnader hos kommuner och Försäkringskassan leder ibland till vanvård.
Pengasystemet som råder i skola och även ofta i vården leder till ökad ojämlikhet, trots de goda föresatser vi officiellt har i Sverige. De svaga och mest behövande får ”Svarte Petter”, de blir bortvalda.
Vårdval fungerar inte alls för LSS-gruppen. De blir förlorare trots att hälso- och sjukvårdslagen säger att de med största behov ska prioriteras. En funktion av en missriktad privatisering, där allt ska upphandlas.
Ålderspensionärer kompenseras, men inte de som aldrig kan få ett arbete
LSS utlovar” ett liv som andra” och till goda levnadsvillkor. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Inte minst i gruppens privata ekonomi. De har sett sin inkomst urholkas, samtidigt som de betalar mest skatt av alla på en inkomst som redan är så låg att den inte går att leva på, medan skatten minskar på de som redan har jobb och hög inkomst.
Ålderspensionärer kompenseras men inte ”förtidspensionärer”, de som inte kan få eller ta ett arbete på grund av sina svåra funktionsnedsättningar.
Dåligt insatta politiker, som till exempel inte vet skillnaden mellan personlig assistans och LSS, tittar på när LSS, en fantastisk lag, nedrustas. Ibland eldar de till och med på med uttryck som ”LSS är för dyrt”, något som de egentligen inte vet! Andra märkliga påståenden från högt uppsatta politiker om ”att det är bara att ta ett jobb i stället för att leva på bidrag” visar väldigt tydligt att de inte har en aning om vilka personer som ingår i LSS-gruppen.
Bland de stora förlorarna är personer med stora funktionsnedsättningar – de som tillhör LSS. Detta trots att LSS är en fantastisk lag.
Vi lever i ett egoistiskt samhälle idag. Allt värderas i pengar. Det mesta, med kanske undantaget lycka, kan köpas av de som har pengar. När jag växte upp var det fult att vara egoist. Det var ett skällsord. Det visar lite på hur samhället har utvecklats. Generellt har vi fått det bättre, men klyftorna har aldrig i modern tid varit så stora.
Bland de stora förlorarna är personer med stora funktionsnedsättningar – de som tillhör LSS. Detta trots att LSS är en fantastisk lag. Men för att lagen ska fungera förutsätts att man följer den. Då kan man inte vara okunnig om lagens förarbeten, och då måste ha läst LSS-propositionen. Och innan man svepande dömer ut lagen som omodern, ska man också ha läst 1989 års handikapputredning, som är förklaringen till varför LSS finns.

Text av Harald Strand
Författare till LSS-skolan, expertsvar och opinionsartiklar. Tidigare ordförande för Riksförbundet FUB.