Äntligen!

Tack, Uppdrag granskning, för ert program om missförhållanden på gruppbostäder.
Änligen blev det fokus på en insats som är betydligt större än assistansersättningen. Nästan dubbelt så många personer har insatsen boende i LSS.

De handlade dessutom om de mest bortglömda i LSS, de som inte kan föra sin egen talan och där deras föräldrar bildligt talat går på knäna.

Jag tror många, som jag, funderade på hur länge mamman till Sosse och Fadi ska orka. Hon har en omänsklig situation och att inte hon får hjälp av kommunen är upprörande.

 

”Det är alltid chefens fel”

Cornelius utsatthet blev väldigt tydlig. Att han lämnades helt ensam med sin ångest trots beslut om ständig närvaro och tillsyn av personal. Det visar både brist på förståelse och faktiskt även lagtrots. Självklart mest av den personal som lämnade honom ensam, men även av de chefer som inte kontrollerade och uppenbart inte ville ta ansvar när det gick snett.

Min devis är att ”det är alltid chefens fel”. Det verkade ansvariga inte förstå i den aktuella kommunen?

Och märk väl att det bara var ett par fall av de cirka 1800 som Uppdrag granskning tittat på!

Värst och mest tragiskt var ändå Måns, som trots att personal fanns närvarande lämnades ensam i ett badkar och drunknade! Den brist på ansvarstagande som chefen uppvisade gjorde mig oerhört upprörd,

Programmet visade på bristen på kompetens i LSS verksamheter i kommuner, inte minst även hos de som ansvarar för rekrytering och bemanning! En brist som finns från högsta ledning ner till personal på golvet.

 

Det krävs utbildning men även lämplighet

LSS är tydligt på vad som krävs; ”det ska finnas den personal som krävs med den kunskap om varje boende som behövs”. Man får inte nedvärdera yrket stödpedagog/stödassistent/boendestödjare genom att plocka personal direkt från gatan. Det krävs utbildning, men även lämplighet. Det senare är svårast och ställer krav på chefen. Och naturligtvis måste det finnas en närvaraned chef. Både för personal och boendes skull.

Programmet visade att besparingar i kommunala LSS verksamheter gått så långt att säkerheten brister! Ansvaret där är politikers!

Jag är glad att jag och Åsa Furén Thulin från SKL är så samstämmiga om vad som krävs när det gäller utbildning och kvalitetsuppföljning. Vi hade definitivt ingen konflikt i Aktuellt vilket jag hoppas ni såg!