Applåderna borde riktas åt rätt håll

”Det är det mest framgångsrika året i modern historia, så i dag kan vi kosta på oss att vara glada. Det ekonomiska resultatet är det bästa någonsin”. Orden kommer från kommunalrådet i Kalmar kommun och gick att läsa i dagens tidning.

Jag tänker på det när jag en stund senare hör på radion att sjukskrivningar kopplat till stress fortsätter att öka. Det senaste året har kurvan pekat brant uppåt. Man pratar inte i reportaget om särskilt utsatta grupper. Men mina tankar går ändå till de undersökningar som har gjorts bland föräldrar till barn med funktionsnedsättning. I bl.a. en som Attention gjorde för tre år sedan svarade 47 procent av föräldrarna att de har eller har varit sjukskrivna på grund av situationen runt deras barn. 24 procent uppgav att de var på väg att bli det.

Att dra i bromsen när man är på väg att krascha. Går det? Jag lyssnade på en psykolog en gång som pratade om utmattning.

Hon berättade att de flesta av oss vet hur viktigt det är att lyssna på signalerna, innan utmattningen är ett faktum. Men hon pekade samtidigt på svårigheten med detta. För när början till en utmattning är långt framskriden, då tar det mer kraft att göra de där nödvändiga ändringarna, än att fortsätta på inslagen väg.

Även om man vet att man befinner sig på en destruktiv väg så är det alltså lättare att fortsätta. Eftersom orken inte finns att göra något åt det.

Många i min vänskapskrets har varit funkisföräldrar i över tio år. Många av dessa har överskridit sina resurser för länge sedan. I grund och botten är det här helt vanliga människor. Bakom pannbenet har det varit välsorterat, allt i rätt låda. Men att ständigt leva över sina resurser börjar ta ut sin rätt. Flera har gått ner i arbetstid sedan länge. Allt fler blir sjukskrivna. En och annan äter medicin för att orka upp på morgonen.

De senaste veckorna har två familjer vi står nära fått avslag från kommunen. I det ena fallet handlade det om avlastning ett dygn i veckan. I det andra om fem dygn under en hel sommar. Marginella dygn för en kommun som hade ett resultat på över 60 miljoner 2015. Livsavgörande dygn för familjer på gränsen till att braka ihop.

Det här är familjer som har samlat krafter de inte har. De har suttit med omfattande ansökningsformulär, ordnat läkar- och psykologintyg och suttit i långa utlämnande samtal med en handläggare. Inte för att de orkar, utan för att det är enda utvägen.

Avslag.

Stressrelaterade sjukskrivningar kostar samhället nästan tre miljarder kronor om året. Jag tänker på det när kommunens starke man applåderar kommunens arbete. För de där applåderna? Hyllningstalen?

De borde i stället tillägnas de familjer som just fick sina avslag. För att de försökte vända en ohållbar situation. Och för att de kom med lösningar som hade kunnat spara samhället åtskilliga kronor i kommande sjukskrivningar. Synd bara att ingen lyssnade.

Trine Nybergs egen blogg finns på sarskildabarn.wordpress.com/