IVO stoppade assistansbolaget. Då fick kunden 7 år gammalt återkrav. Nu krävs omedelbart nödstopp

IVO drog in tillståndet för det assistansbolag kvinnan anlitade.

För att få fortsatt assistans blev hon själv betalningsmottagare av assistansersättningen under en kort period.

Året därpå fick kvinnan ett stort återkrav från Försäkringskassan, för en sju år gammal händelse.

Assistansberättigade kräver nödstopp för återkraven

– Jag blir väldigt upprörd och bekymrad över vad Försäkringskassan egentligen håller på med. När vi ser sådana här exempel så skapar det en stor rädsla, nästan skräck, bland assistansberättigade, kommenterar Sophie Karlsson, ordförande för Intressegruppen för assistansberättigade.

Hon – och många andra – vill se ett omedelbart stopp för den här typen av återkrav från Försäkringskassan.

LÄS ÄVEN:
Analys av återkravsdomen: Otydliga regler och orimliga återkrav

Försäkringskassan: Ytterst en fråga för lagstiftaren

HejaOlika har bett Försäkringskassans ledning att svara på frågan ”varför Försäkringskassan driver sådana rättsprocesser, som beskrivs i artikeln, mot personer som har uppenbart behov av assistans?”.

Ingeborg Watz Forslund, verksamhetsområdeschef på Försäkringskassan, svarar:

”Vi är inte nöjda med hur det här fungerar idag, det är ingen bra situation för någon. Men Försäkringskassan har ett stort ansvar att återkräva skattemedel som har gått ut fel – det är vår utgångspunkt. Ett problem idag inom assistansersättningen är att det inte finns något system för uppföljning.

Försäkringskassan har mycket begränsade möjligheter att följa upp beslut om rätten till assistans. Det resulterar i att hela ansvaret att anmäla ändrade förhållanden – alltså förändringar som kan påverka rätten till assistansersättning – hamnar på den enskilde samt på anordnaren. Det gör också att fel, när de väl upptäcks, riskerar att ge återkrav som går långt tillbaka i tiden.

Samtidigt ser vi att hur vi hanterar frågan idag riskerar att få stora konsekvenser för enskilda och för företag.

Vi tittar just nu på om vi kan jobba annorlunda, tex när det gäller eftergift och vilka beviskrav vi använder i våra utredningar. Men ytterst är det en fråga för lagstiftaren att utforma systemet på hållbart och fungerande sätt, och vi är glada att en utredning nu tittar på den frågan.”

Socialdepartementets kommentar

HejaOlika har även bett socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall kommentera situationen att Försäkringskassan driver rättsprocesser mot personer som uppenbart behov av assistans istället för att fokusera på att jaga riktiga skurkar. Vi har också bett henne svara om hon håller med IfA om att det krävs ett nödstopp för den typen av återkrav.

Camilla Waltersson Grönvalls pressekreterare svarar så här:

Vi lämnade kommentar till er på samma område den 29 maj i år. Hänvisar alltså till samma kommentar även denna gång:
”Det allra bästa är när beslut om ersättning blir rätt från början, så att enskilda inte hamnar i situationen att behöva betala tillbaka felaktigt utbetald ersättning. Det är alltid tufft att drabbas av återkrav och beklagligt när en enskild riskerar att bli skuldsatt.
Försäkringskassan har ett ansvar att säkerställa god kontroll och att förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar. I de fall en assistansmottagare eller anordnare lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet ska Försäkringskassan enligt bestämmelser i socialförsäkringsbalken besluta om återbetalning av assistansersättningen.
Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att motverka att enskilda blir återbetalningsskyldiga. Resultatet ska myndigheten löpande under året redovisa, som en följd av den handlingsplan som de har fått i uppdrag att ta fram.”

Regeringspartiet L: Vi vill ha ett nödstopp

I HejaOlikas nya politikbarometer ställer sig 5 av de 8 riksdagspartierna bakom ett nödstopp av sådana återkrav.

 

I en ny kommentar 4 september säger Malin Danielsson (L) att:

”med tanke på att det den senaste tiden uppmärksammats många fall där individer känner att rättssäkerheten brustit så är vi för ett nödstopp för återkrav”.

”Jag delar IFA:s oro över utvecklingen kring återkraven. Assistansersättning är inte något som man sparar på hög, utan man får ersättning för den timme som är utförd, och är en timme utförd innebär det att merparten av ersättningen också betalts ut i lön. Stora återkrav som går långt tillbaka i tiden är därför oerhört bekymmersamma, om det inte handlar om avsiktliga brott.”

Miljöpartiet: Nödstopp behövs nu

Miljöpartiets talesperson Nils Seye Larsen säger till HejaOlika att ”det behövs ett nödstopp nu”:

– Som assistansberättigad själv blir jag illa berörd av det som nu pågått under ett antal år, där assistansberättigade, utan att ha begått något kriminellt eller haft uppsåt, döms till stora summor i återkrav. Vi måste få till ett nödstopp nu!

– Återkraven, i kombination med de många förändringar i bedömningar av rätten till assistans som skett under de senaste 15 åren, försätter assistansberättigade och assistansanordnare i en situation av “damn if you do, damn if you don’t”.

– När det gäller kriminella handlingar i form av till exempel medvetet fusk, ska man självklart dömas och utbetalade medel krävas tillbaka. Men vi ser alltför många fall med återkrav där man inte bedömer att personer agerat i uppsåt eller olagligt. Det är för dem vi behöver nödstoppet. Tilliten mellan assistansberättigade och myndighet behöver återuppbyggas, och vi behöver se över behovsbedömningarna igen. Först därefter kan vi komma igång med kontrollfunktioner som fungerar och är långsiktigt hållbara, säger Nils Seye Larsen.

Pengarna gick direkt till assistansbolaget

Den assistansersättning som kvinnan själv tog emot, som en akut nödlösning, gick direkt vidare till assistansbolaget.

Året därpå, 2023, fick hon ett stort återkrav från Försäkringskassan, för en förändring som ägt rum sju år tidigare.

Försäkringskassan hade beslutat återkräva 550 000 kronor, på grund av en missad anmälan om byte av kateter 2015. Detta återkrav gick inte inte till assistansbolaget, utan till kvinnan själv eftersom hon en kort period varit betalningsmottagare.

Kammarrätten har avgjort

Nu har Kammarrätten i Stockholm avgjort kvinnans överklagande av återkravet. Beslutet blev att kvinnan hålls ansvarig för återkravet, men att det sänks till hälften, eller 275 000 kronor.

Kvinnan förde fram både hälsoskäl och ekonomiska skäl för att slippa återkravet. Hon menar att den låga sjukersättning hon har, och fysiska och psykiska besvär, påverkar hennes möjlighet att betala återkravet.

Försäkringskassan stod på sig, och ville inte pruta på återkravsbeloppet.

Kammarrätten kom dock fram till att det fanns särskilda skäl till eftergift. Bland annat tog domstolen hänsyn till att kvinnan blivit betalningsmottagare (och därmed även utsatt sig för risken att få återkrav) enbart för att myndigheterna hade stoppat hennes assistansbolag. Domstolen tog också hänsyn till att det gått sju år sedan de ”väsentligt ändrade förhållandena” uppstod.

Kommentar: Försäkringskassan sprider skräck bland assistansanvändare

På HejaOlikas förfrågan har Sophie Karlsson, ordförande för Intressegruppen för assistansberättigade, IfA, gett följande kommentarer:

Jag blir väldigt upprörd och bekymrad över vad Försäkringskassan egentligen håller på med. De verkar vilja plocka ner hela assistansen bit för bit. Vad är deras plan? Hur har de tänkt att saker ska fungera framöver? När vi ser sådana här exempel så skapar det en stor rädsla, nästan skräck, bland assistansberättigade.

På IfA ser vi en stor risk att det finns många ändrade förhållanden som inte är anmälda sedan stoppet 2018. Och många beslut var redan då inte uppdaterade, men man gjorde då ett stopp för att folk inte skulle förlora sin assistans utifrån hur assistansbehovet bedömdes då. Nu gör man emellertid det man kan, verkar det som, för att dra in eller minska ner besluten i alla fall. Tvåårsomprövningsstoppet ger nu mer bara en falsk illusion av att man kan vara trygg med sitt assistansbeslut. Sanningen är att ingen går säker.

Regeringen ger inte något tecken på att de har för avsikt att se över hur behovsbedömningen ska göras i framtiden, så vi kvarstår på den tillämpning som finns och då kommer det att gå illa för assistansberättigade, framförallt personkrets 3.

Att Försäkringskassan väljer att driva denna typ av processer är anmärkningsvärt. Borde de inte satsa på att jaga riktiga skurkar? Inte jaga personer som uppenbart har behov av assistans, och inte peta i minuter hit eller dit.

IfA vill se ett stopp för återkrav av detta slag omedelbart. Detta är bara förödande för den enskilde och inte gynnsamt för samhället att göra på detta sätt.

Detta har hänt

• Kvinnan har varit beviljad assistansersättning med 95 timmar per vecka sedan 2015.
• I april 2023 fattade Försäkringskassan beslut om att hon inte längre hade rätt till assistansersättningen, eftersom man då bedömde att de grundläggande behoven uppgick till mindre än 20 timmar per vecka.
• Försäkringskassan hävdade att kvinnan felaktigt fått assistans ända sedan 2015 på grund av ett kateterbyte, från RIK till KAD, i april 2015.
• Eftersom hon själv var betalningsmottagare under fyra månader (maj–augusti 2022) beslutade Försäkringskassan återkräva det som betalats ut under den perioden, nästan 550 000 kronor.

Kvinnan har fört fram att varken hon eller hennes förvaltare förstod att kateterbytet innebar ett sådant väsentligt förändrat förhållande som skulle anmälas till Försäkringskassan, bland annat eftersom hon menar att hjälpbehovet snarare ökade till följd av den aktuella operationen. Om bytet skulle ha anmälts borde anmälan ha gjorts av det då anlitade assistansbolaget eftersom fullmakt hade lämnats till assistansbolaget.

Enda anledningen till att kvinnan själv var betalningsmottagare de fyra månaderna var att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, hade återkallat det dåvarande assistansbolagets tillstånd. För att assistansen skulle kunna fortsätta under den aktuella perioden var hon tvungen att själv stå som betalningsmottagare.

Assistansbolaget, Försäkringskassan och Överförmyndarnämnden uppgav att det var brukligt att göra på detta sätt i en sådan situation, men ingen informerade hennes förvaltare om skyldigheten att anmäla insättningen av KAD som ett förändrat förhållande.

Kammarrättens dom kom den 1 september 2025 i mål nummer 7292-24.