Brottsbekämpning missar barnen som är mest utsatta

Kampen mot brottslighet missar den stora gruppen barn och unga med funktionsnedsättning. Dessa är extra utsatta för att utnyttjas av kriminella. Samhällsstöd som kommer sent eller uteblir ökar riskerna. 

LÄS ÄVEN:
”Personer inom LSS blir gravt utnyttjade av kriminella” (11 dec 2024)
IVO varnar: Kriminella rekryterar unga även på LSS-boenden (12 nov 2024)

Rapport om brott och barn med funktionsnedsättning

Det menar Myndigheten för delaktighet som i dagarna släpper rapporten ”Brottsförebyggande arbete för barn och unga med funktionsnedsättning”.

Vissa barn med funktionsnedsättning är en särskilt intressant målgrupp för de kriminella krafter som rekryterar barn och unga.

De lockar både med pengar, tillhörighet och ”en känsla av makt i en annars maktlös situation”, konstaterar MFD.

– Det man har gjort hittills har inte tagit hänsyn till den här gruppens förutsättningar och behov. De här personerna står fortfarande oskyddade mot att utnyttjas av gängen, säger rapportens författare Maria Melin.

Ministern om MFD:s rapport: ”Djupt oroande”

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har inte haft möjlighet att ställa upp på intervju för HejaOlika, men säger så här i en skriftlig kommentar (3 april 2025) om den nya rapporten från Myndigheten för delaktighet:

”Det är djupt oroande att barn med funktionsnedsättning utnyttjas och rekryteras in i kriminalitet. Regeringen ser allvarligt på situationen och arbetar brett och långsiktigt för att förhindra att barn med funktionsnedsättning hamnar i kriminalitet.

Genom den nya socialtjänstlagen stärker vi det förebyggande arbetet och gör socialtjänsten mer tillgänglig. Samtidigt satsar vi på skolan, psykiatrin och ett ökat kunskapsstöd till kommuner och myndigheter.

Det är vårt gemensamma ansvar att se dessa barn. Att se till att de får en trygg skolgång, en fungerande vardag och tillgång till rätt stöd. Ingen ska behöva växa upp i ett utanförskap som leder rakt in i kriminalitet.”

Videointervju med Maria Melin, Myndigheten för delaktighet

Sårbar grupp som inte får tillräckligt stöd

– Barn med vissa funktionsnedsättningar är mer sårbara för normbrytande beteende – att skolka, bryta mot regler – det som kan komma före att de blir indragna i kriminella sammanhang. Den sårbarheten återspeglas inte i de åtgärder som samhällsaktörerna gör, säger Maria Melin på Myndigheten för delaktighet.

– Den här gruppen är inte tillräckligt synliggjord. Både barnen och föräldrarna har sämre tillgång insatser för att förebygga och motverka kriminalitet. Vi ser en sårbarhet som inte möts med tillräckligt arbete från samhällets sida. Vi ser inte gruppen, insatserna anpassas inte till deras förutsättningar, säger Maria Melin.

– Alla samhällsaktörer behöver titta på vilka hinder man sätter upp för målgruppen i sin verksamhet: Vad är det som är otillgängligt hos oss? Vad är det som ökar riskerna?

Vilken betydelse har då invandrarbakgrund?
– Det är socioekonomi och marginalisering som spelar roll, och det kan bero på invandrarbakgrund men det kan också vara en helt svensk bakgrund men lever med funktionsnedsättningar och svårigheter som gör att man drar sig undan samhället. Till exempel mammor med intellektuell funktionsnedsättning som känner sig dömda av samhället i förväg. De upplever att alla tror att de kommer att misslyckas i sitt föräldraskap, och då är det bättre att inte be om hjälp, inte öppna upp för riskerna är för stora.

MFD:s undersökning har haft ett extra fokus på elever i anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola, en grupp som ofta glöms bort.

– Vi får indikationer från skolor att kriminalitet i närområdet påverkar eleverna och att det är ett reellt problem. Vi har också tittat på reguljära skolorna, och då främst elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Nästan hälften av alla anpassade skolor i socioekonomiskt utsatta områden uppger i en enkät att kriminalitet i närområdet påverkar eleverna, och att man behöver mer resurser för att motverka detta.

– Gängen vet precis vad de gör när de siktar in sig på sårbara personer. Personer från kriminella miljöer närmar sig barnen och ungdomarna, man börjar prata, uppmärksammar dem, ger dem lite bekräftelse. Sedan blir barnen uppmanade att utföra kriminella handlingar som man inte har förmåga att bedöma om man borde göra eller inte. Det är en groomingprocess, säger Maria Melin.

Hon berättar att man under rapportens framtagning har haft kontakt med många lärare och personal i förskolan, som sett barn råka illa ut efter påverkan från kriminella. Ibland har barnen också blivit dömda för brott.

MFD har inte gått igenom några domar, men företaget Acta Publica publicerade i maj 2024 en rapport om att domstolar ibland inte tar hänsyn till att personer med intellektuell funktionsnedsättning luras att hjälpa kriminella.

Därför är dessa barn så utsatta

MFD:s tidigare undersökningar visar att med funktionsnedsättning upplever mer otrygghet och skolmisslyckanden än andra barn. Från tidig ålder upplever de att de inte passar in, ständigt misslyckas och är maktlösa att ta sig ur situationen.

De barn med funktionsnedsättning som dessutom lever i social och ekonomisk utsatthet får sämre stöd och insatser än barn i mer priviligierade miljöer, enligt MFD.

Denna särskilda utsatthet utnyttjas ofta av kriminella – men trots de senaste årens stora fokus på gängkriminalitet har det inte tidigare tagits fram någon kunskapssammanställning om detta.

MFD menar att det finns ett stort och akut behov av att säkerställa att barn med funktionsnedsättning också omfattas av insatser för att förebygga och motverka kriminell rekrytering.

Rapporten ger en överblick över vad man vet om normbrytande beteende och kriminalitet bland barn och unga med funktionsnedsättning.

MFD pekar ut fler områden där det behövs mer kunskap och åtgärder. Exempelvis behövs en kartläggning av hur kriminella utnyttjar personer inom omsorgsmiljöer och LSS-verksamheter.

”Det handlar inte bara om bidragsbrottslighet utan om fenomen som att utnyttja sårbara personer som kurirer och använda bostäder med särskilt stöd för att gömma vapen och droger”, skriver Malin Ekman Aldén i förordet.

De har störst risk på alla områden

MFD:s analys visar att barn med funktionsnedsättning har sämre utfall på alla de riskfaktorer för normbrytande beteende som man har analyserat. Det handlar inte bara om riskfaktorer hos barnet eller föräldrarna, utan även hos samhällets aktörer.

Det finns en särskild sårbarhet för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism, och intellektuell funktionsnedsättning.

MFD betonar att det inte är barnets funktionsnedsättning som är problemet utan brister i samhällets stöd. Det är långa väntetider till insatser, och brist på kunskap om hur man tillgodoser barns och föräldrars behov av stöd.

Många aktörer upplever att det saknas rätt förutsättningar att förebygga och hantera problem, konstaterar rapporten.

MFD:s slutsats är att ”barns och ungas varierande funktionsförmåga måste genomsyra allt brottsförebyggande arbete i större utsträckning än idag. Det gäller framförallt arbetet med att förebygga och åtgärda normbrytande beteende och kriminell rekrytering”.

Frågan är brådskande, betonar MFD. Det krävs direkta åtgärder för att minska riskerna.

4 områden som behöver satsningar

MFD pekar ut fyra områden som snarast behöver förbättras:

• Säkerställ att tidiga insatser blir tillräckligt tidiga.
• Undanröj hinder och otillgänglighet i viktiga samhällsfunktioner.
• Utveckla det brottsförebyggande arbetet för barn, unga och föräldrar med funktionsnedsättning.
• Fler åtgärder och insatser för att föräldrar ska kunna ta sitt föräldraansvar.

Säkerställ tidiga insatser

Tidig upptäckt och tidiga insatser kopplat till funktionsförmånga är avgörande för att hindra en negativ utveckling, men det är väl känt att insatserna ofta är alltför sena och inte tillräckliga. Här efterlyser MFD satsningar på tidiga insatser i förskolan. Man förslår även åtgärder för att identifiera diagnoser inom befolkningsgrupper där kartläggningen fortfarande är låg. Vidare menar man att de yngsta barnen kan behöva stärkt tillgång till barn- och ungdomspsykiatrin.

Undanröj hinder och otillgänglighet i samhällsfunktioner

Bristande kompetens inom skolor, fritidsverksamheter och socialtjänst riskerar att göra dessa samhällsfunktioner till en riskfaktor för utsatta barn, trots att de borde skyda barnen mot kriminalitet. Hinder och otillgänglighet för barn med funktionsnedsättning måste bort, menar MFD. Det behövs mer kunskap om barnens sårbarhet, snabbare insatser och bättre möjlighet till fritidsaktiviteter oavsett funktionsförmåga.

Utveckla det brottsförebyggande arbetet för barn, unga och föräldrar med funktionsnedsättning

Barn och unga med funktionsnedsättning behöver i större utsträckning ingå i kommunernas generella brottsförebyggande arbete. Det gäller även alla andra aktörer som arbetar med att motverka brott.

Elever i anpassade grund- och gymnasieskolor kan vara extra utsatta för kriminell påverkan, särskilt i områden som polisen klassar som utsatta områden. Här behövs satsningar på både personal, vårdnadshavare och elever, bland annat för att stärka elevernas självkänsla.

Fler åtgärder och insatser för att föräldrar ska kunna ta sitt föräldraansvar

MFD:s kartläggning visar att samhällets stöd till familjer där någon eller flera har funktionsnedsättning har brister. Många familjer har komplexa svårigheter, som försvårar att få och ta emot stöd. Därför behövs åtgärder för ökad kunskap och tillit. Det behövs ett mer behovsanpassat stöd, anpassat till familjernas förutsättningar.

– Det vi ser hos en del föräldrar är att de har låg mottaglighet för samhällsstöd, man kan inte ta till sig de insatser vi vill att föräldrarna ska genomgå. Man kan fråga sig vad som händer med föräldrarnas mottaglighet vid tvingande insatser. De kommer fortfarande att tycka att samhället inte vill dem deras bästa, att samhället inte förstår dem eller deras barns behov. Då hjälper inte tvång, utan då måste vi arbeta med tillit och förtroendeskapande, säger Maria Melin.

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning har också ett mycket stort ansvar för att samordna insatser och åtgärder som deras barn behöver. För många riskerar det att bli övermäktigt. MFD menar att det behövs ökad tillgång till sammanhållande stödfunktioner, för att lätta på föräldrarnas börda. Det kan ske genom att tidigt erbjuda koordinatorstöd.

MFD:s generaldirektör i videointervju december 2024