”De har lurat alla som trott, väntat och hoppats”

– Stå upp och fajtas, acceptera inte att stå utanför arbetsmarknaden!
Uppmaningen kommer från Cristina Husmark Pehrsson, tidigare moderat socialförsäkringsminister och utredare av arbetsmarknadsstöd.
Nu ger hon sig in i hetluften på nytt. Uppmaningen ovan riktar hon till alla som vill och kan jobba, men utestängs från arbetsmarknaden, ofta på grund av en funktionsnedsättning. Hon riktar den också till alla anhöriga som försöker stötta och hjälpa
Uppmaningen uttalas när vi på Föräldrakraft kontaktar Cristina för en intervju inför sommarens debatt ”Vägen till arbete”, som för femte året i rad anordnas av Föräldrakraft i Almedalen, i år tisdagen den 30 juni 2015
Enskilda och anhöriga har så många fajter att utkämpa att orken ofta inte räcker för att ställa rättmätiga krav på jobb. Därför måste även organisationer öka trycket, menar Cristina.
– Det vore bra om Handikappförbunden, Lika Unika och andra organisationer slog sig samman. Skapa en kriskommission för att sätta press på samtliga partier! På så sätt kan man få större styrka och mer samfällt kräva mänskliga rättigheter.
– Vi måste gadda oss samman. Det behövs fler uppvaktningar. Och det som politikerna säger måste granskas med lupp.
– Det är bedrövligt att politikerna inte står upp för det man själva har sagt. Man har faktiskt sagt att intentionerna i Funka-utredningen ska bli verklighet, bland annat när riksdagens arbetsmarknadsutskott gjorde ett tillkännagivande i december 2013, men sedan har man inte gjort något. Det är inget annat än ett svek mot den grupp som så många gånger är den svagaste. De har lurat alla de som trott, väntat och hoppats.
Finns då inga ljuspunkter? Det enda Cristina Husmark Pehrsson vill lyfta fram är att fler arbetsgivare tycks ha fått upp ögonen för behovet av mångfald i rekryteringen.
– Fler företag ser det positiva i ökad bredd, men det går förbålt långsamt. Ofta skyller man på attityder, men det handlar nog om bristande kunskap. Många har svårt att få jobb, även om de är välutbildade och klarar sig utan stöd och anpassningar, men har man rullstol på intervjun blir arbetsgivaren rädd och orolig för att göra fel.
För mindre än ett år sedan var samtliga partier positiva till förslagen i Funka-utredningen: Enklare regler för anställningsstöd. Höjt lönebidragstag. Snabbare tillgång till hjälpmedel.
Men sedan valet har tongångarna förändrats. Nu svarar många politiker undvikande och hänvisar till att ”finansieringen måste lösas” och att det är ”osäkert om det finns pengar”. Så lät det nyligen, från båda blocken, i en debatt på Sociala företagsmässan i Stockholm.
– Det är vansinnigt dumt att tro att man sparar pengar på att stänga ute människor, säger Cristina Husmark Pehrsson. Foto: Linnea Bengtsson.
– Jag blir upprörd när det låter som att kan spara pengar på att INTE göra något, säger Cristina. Regeringen är panikslagen över att sjukförsäkringskostnaderna ökar. Men man biter sig i svansen om man tror att man sparar pengar på att låta unga med funktionsnedsättning ställas utanför och isoleras. Det är krasst och omänskligt. ”Tyvärr lilla vän, vi har inte plats för dig i samhället.”
– Jag har personliga erfarenheter av hur det var när man ringde till min son Linus och sa att han skulle förtidspensioneras. Över min döda kropp, sa jag. Linus fick jobb på golfbana, han tjänade pengar, körde bil, hade lägenhet – varför ville man förtidspensionera honom? Men det var nödvändigt för oss att leta upp en utbildning i Danmark för Linus, det gick inte att ordna i Sverige.
– Jag ser det som mamma, sjuksköterska och politiker – det är vansinnigt dumt att tro att man sparar pengar på att stänga ute människor.
– De politiker som anser att det inte finns pengar borde träffa minst tio unga med funktionsnedsättning och fråga dem vad de önskar av sina liv. De kommer att upptäcka att de har samma drömmar som andra, de vill inte sitta isolerade, de vill jobba och ha eget boende.
Nya satsningar på anställningsstöd och hjälpmedel betecknas budgettekniskt som kostnader för staten, men Cristina Husmark Pehrsson menar att det är lönsamt.
– Det som ser ut som kostnader på papperet, är en investering. Om vi utan att blinka kastar ut personer i total isolering, trots att de kunnat komma vidare i livet, får vi kostnaderna på annat sätt, till exempel i form av förtidspensioner.
Det finns många ”förklaringar” till att vallöftena om en mer rättvis arbetsmarknad inte förverkligats.
En lyder så här: Nya S-MP-regeringen hade alltför kort tid på sig att göra klart budgetpropositionen hösten 2014.
En annan så här: Vårbudgetpropositionen får inte innehålla så mycket satsningar, den ska bara vara kompletterande.
Men det är tveksamt om dessa argument tål en mer noggrann granskning.
– Man skulle kunna lägga en proposition och säga att detta ska genomföras längre fram, men det har inte gjort, säger Cristina.
– Just nu har regeringen bollen, men samtliga partier har ställt sig bakom ett tillkännagivande om att genomföra intentionerna i Funka-utredningen och nu får de baske mig visa att de menar något med det. Jag är helt övertygad om att sjukförsäkringen annars får ta smällen.
I dagarna har Cristina ”städat upp” i sitt politiska liv, efter 12 år i riksdagen och fyra år i regeringen, totalt 16 år som politiker på riksplan. Men hon fortsätter att jaga nya lösningar för unga som hotas av förtidspensionering.
– Jag har sorterat bort allt annat ur mitt politiska liv, faktiskt lämnat allt på tippen i stora lådor, utom det som har med funktionsnedsättning och arbete att göra, det har jag kvar som min ryggsäck.
Sedan drygt ett år tillbaka jobbar hon med en egen utredning om jobb för unga med funktionsnedsättning. Den skulle ha blivit klar förra året.
– Jag är besviken på att jag inte kommit längre, men jag har absolut inte gett upp. Efter valet har jag tvingats göra ett avbrott för att avsluta en mängd andra uppdrag, nu senast för kommissionen för likvärdig vård. Men jag har inte dåligt samvete och jag längtar efter att sätta igång igen. Jag tänker förverkliga detta, annars skulle jag gräma mig hela livet.
När allt är klart räknar hon med att lägga fram en rad konkreta förslag, som siktar på att tidigt stärka unga med funktionsnedsättningar, för att de ska vara bättre rustade när det är dags att söka jobb.
Ett konkret förslag lägger hon fram redan idag:
– Jag har besökt många dagliga verksamheter och med några få undantag gör man alltför lite för att coacha deltagarna att närma sig arbetslivet. Både där och hos sociala företag saknas tillgång till arbetskonsulenter, som skulle kunna vara en språngbräda ut på arbetsmarknaden. Problemet är att man inte får vara inskriven på daglig verksamhet och samtidigt ha lönebidrag. Jag menar att man borde kunna ha både och, kanske 50 procent daglig verksamhet och 50 procent lönebidrag, eller 90 respektive 10 procent. Då kan man skolas in i arbetslivet i egen takt, sakta men säkert. Det vill jag se blir verklighet, säger Cristina Husmark Pehrsson.

Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.