De vanligaste rädslorna – så stödjer du barnet
”Gå på monsterjakt, titta och konfrontera barnets rädslor.”
Vilka är de vanliga rädslorna? Sammanställningen bygger på samtal med Maare Tamm och kapitlet om rädslor i boken ”Doktorn kunde inte riktigt laga mig” av Christina Renlund.
LÄS ÄVEN: Stanna upp eller fly – barn kan lära sig hantera rädslan
1,5 år – mardrömmar och nattskräck
Vid denna ålder händer mycket i barnets utveckling – så mycket att den vakna tiden ibland inte räcker till för att smälta allt som händer. I dessa fall använder barnen drömmar och mardrömmar för att bearbeta alla funderingar och tankar som de bär på och alla upplevelser från den vakna tiden.
Vad kan man göra? Barnet kan vakna mitt i natten av mardrömmar och många gånger kan det vara svårt att trösta barnet. Men du behöver inte bli orolig, små barn drömmer och bearbetar tankar om nätterna. Det är en naturlig del i utvecklingsfasen.
2 till 3 år – mörker
När barnet kommer upp i två- till treårsåldern kommer rädslan för mörker. Barnet har ännu inte utvecklat förmågan att se skillnad på saga och verklighet och förstår inte att spöken och troll i sagorna inte finns på riktigt. Det är svårt för barnet att tänka att en tanke bara är en tanke, inte verkligheten.
När man släcker ljuset på kvällen startar barnets egna fantasier och sagofigurerna blir till verklighet i det mörka rummet, där man inte kan se vad som försigår.
Vad kan man göra? Tänd en lampa i barnets rum. Att barnet i stället får sova i mammas och pappas säng är inte en bra lösning på sikt, då barnet inte lär sig hantera rädslan. Sitt med barnet i sovrummet tills hon eller han har somnat eller låt barnet låna mammas eller pappas kudde, vars lukt kan ge tröst och trygghet.
4 år – fantasifigurer
Fyraåringen börjar ana hur stor världen är och förstår farligheter på ett helt nytt sätt. Nu får fantasierna större plats och detta gör barnet extra känsligt. Barnet kan bli rädd för ovanliga utseenden och när människor förändras. Nu kan barnet till exempel känna rädsla inför tomten. Trots att barnet känner igen morfars skor, är han eller hon inte säker på vem som finns bakom förklädnaden.
Barnet är rädd för fantasifigurer som häxor och monster och har svårt att se skillnad på fantasi och verklighet.
Vad kan man göra? Rädslan beror inte på att barnet känner sig otryggt. Det är en del i utvecklingsprocessen där barnet upptäcker den stora världen, vad som är verklighet och vad som är fantasi. Respektera barnets rädsla för fantasifigurer och magiska krafter. Tillsammans måste ni hantera barnets rädsla. Gå på monsterjakt, titta under sängen och konfrontera barnets rädslor.
4 till 6 år – rädsla för drömmar
När barn är fyra till fem år brukar de berätta om sina drömmar för föräldrarna. Även i denna åldern kan rädsla för mörker finnas kvar och en tänd lampa kan vara en bra hjälp. I boken ”Doktorn kunde inte riktigt laga mig” av Christina Renlund berättar två barn om sina rädslor för drömmarna. ”Rädslan kommer fram när jag sover och drömmarna kommer från mörka natten”, säger en fyraåring och ”Drömmar kommer väl från hjärnan och de kan vara riktigt läskiga”, berättar en femåring.
När barn blir sex år börjar de hålla sina mardrömmar för sig själv. De är ofta huvudpersoner i drömmarna, drömmar som handlar om olika farligheter.
Vad kan man göra? Prata med ditt barn om drömmarna, så att han eller hon känner trygghet och stöd från din sida. Om barnet tycker att det är läskigt att gå och lägga sig, tänd en lampa och sitt kvar lite extra länge vid sängen när barnet ska somna.
6 år – mamma kan dö
När barnet är sex år börjar man förstå att livet har en början med födseln och ett slut med döden. Barnet börjar få en överblick över livets gång. Kanske har barnet varit med om att en mor- eller farförälder gått bort och insett att de vuxna kan dö.
Däremot förstår man ännu inte att man själv kan dö, utan blir rädd för att mamma eller pappa ska dö. Barnet kan bli rädd för att säga hejdå och blir rädd när mamma eller pappa åker bort en tid. Sexåringen förstår att ett avsked kan betyda att man aldrig mer ses igen.
Vad kan man göra? Barnet kan ställa frågor som ”mamma, kommer du dö?”. Då är det viktigt att man svarar på rätt sätt. En sexåring vet att människor kan dö och meningen ”jag kommer inte dö” räcker inte som svar.
Istället är det viktigt att skapa trygghet hos barnet. Man ska inte svara ”ingen kan veta när man dör”, utan istället förklara för barnet att man kommer göra allt för att leva länge. ”Jag är inte gammal än, jag kommer leva länge till” eller ”jag vill ta hand om dig tills du blir stor” kan vara exempel på bra svar till sexåringen. Ljug inte för ditt barn om döden, men undvik att skapa en oro hos barnet för att du ska dö när han eller hon fortfarande är liten.
9 år – jag kan dö
När barnet är i nioårsåldern kan barnet gå in i något som kallas nioårskrisen. När man är nio år förändras mycket och man blir extra sårbar och känslig. Nu förstår barnet att man själv kan dö och kan bli extra rädd för att lägga sig ner och somna. Rädslan för att aldrig vakna igen dyker upp.
Barnet kan utveckla ett hypokondriskt beteende, då man är rädd för att bli sjuk och att dö. Barnet börjar lyssna på sitt hjärta och får en starkare upptagenhet om vad som händer i kroppen.
