Den viktiga LSS-handläggaren

Var tredje socialsekreterare funderar på att byta jobb visar en doktorsavhandling av forskaren Pia Tham. 

Slutsatser som fackföreningen Vision drar är att antalet ärenden per handläggare skall minskas och att kommunerna skall ge ett års handledd introduktion för nyexaminerade.

Vad avhandlingen visar är att många socialsekreterare, särskilt de nya i yrket, arbetar under förhållanden där förutsättningarna att bedriva ett kvalificerat arbete kan ifrågasättas. De mer övergripande slutsatserna är att arbetsvillkoren för yrkesgruppen behöver förbättras för att kunna garantera att de som är i behov av socialtjänstens insatser verkligen kan få den hjälp de behöver.

En liknande undersökning för LSS-handläggare skulle med hög sannolikhet få samma resultat.

Jag har sett stora brister i LSS-utredningar i våra undersökningar av domar i Förvaltningsrätterna och att detta leder till avslag på många rimliga ansökningar. Kom då ihåg att LSS-handläggaren skall vara den person som stödjer brukaren i behovsansökningar!

Ofta är LSS-handläggare de nyexaminerade socionomernas första jobb, där de med knapp introduktion sätts att avgöra livsvillkoren för personer med vitt skilda funktionshinder och diagnoser. Deras kunskap från skolan är ofta någon veckas kurser under sin annars långa socionomutbildning. Till deras hjälp (eller stjälp) finns kommunernas egna (tveksamma) riktlinjer och ”juridisk praxis” som har som mål att begränsa utbudet av stöd, dvs. spara pengar/hålla budget.

De flesta av deras kollegor är också nya i jobbet. Det saknas därför någon erfaren att fråga om råd. Osäkerheten och kompetensbristen gör att det individuella perspektivet i LSS försummas. Det är lättare att kopiera andras beslut.

I en rapport från Socialstyrelsen säger föräldrar, att förlora en kompetent och pålitlig handläggare handlar om mer än att förlora en trygg relation och ett personligt stöd. Hela rättssäkerheten upplevs stå på spel. En förälder påtalar vad hon anser vara ett faktum, nämligen att LSS i sig inte innebär någon särskild trygghet för familjen. Istället är tryggheten helt avhängig den aktuella handläggaren. Förlorar man en duktig handläggare, förlorar man även tryggheten i lagen, konstaterar hon.

I föräldrarnas positiva berättelser i rapporten återkommer ständigt betydelsen av att handläggarna förstår. De som hör vad vi säger och förstår vad vi säger, de förstår också behoven. Trevligt bemötande i sig räcker inte om det inte åtföljs av förståelse för den situation föräldrarna beskriver.

”De hör vad vi säger, men de kan inte omsätta det till vad det innebär. De som verkligen känner, det är ju de som kan det här, och de är inte så många.”

En väl utbildad och erfaren LSS-handläggare med hög integritet, som gör sitt jobb från ax (utredning) till limpa (uppföljning), skulle innebära att mycken onödig frustration för oss föräldrar skulle undvikas och kanske leda en bra bit på väg mot goda levnadsvillkor för våra barn. Det skulle dessutom leda till en rättvisare fördelning av kommunens resurser.

De önskemål som föräldrar framför är:
• Det vore önskvärt att handläggare inte lägger den egna myndighetens bekymmer på oss föräldrar, utan agerar professionellt och serviceinriktat.
• Handläggare borde ha personlig erfarenhet av personer med funktionshinder, för att förstå funktionshindrens omfattning och konsekvenser.
• En LSS-handläggares uppdrag borde vara att se till att brukaren får sina rättigheter tillgodosedda, att dokumentera och följa upp beslut och verkställighet. Dessutom ska de kvalitetsgranska och utvärdera.

Det viktigaste för att få kontinuitet och erfarenhet samt att minska personalomsättningen är kanske ändå; stärk LSS-handläggarnas status!