Det tål att upprepas
Jag lärde mig av min företagscoach, att när jag själv börjar tröttna på att upprepa ett budskap – då börjar din omgivning att lyssna!
Så här är några budskap som tål att upprepas:
1.
Personlig assistans är en av tio insatser i LSS! Men det är lätt att tro för de oinvigda när man läser och hör i media samt i uttalande och debattartiklar från berörda, att personlig assistans är synonymt med LSS. Till och med siffror som presenteras är ofta felaktigt angivna som om det gällde för hela LSS.
Till och med den ansvariga ministern verkar ha svårt; när hon pratar om sin kommande (?) översyn av LSS så låter det så här: ”Kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats på tio år och uppgår idag till över 30 miljarder kronor, samtidigt som antalet personer som får assistans inte ökat i alls samma utsträckning”. Personlig assistans berör totalt knappt 20 000 personer, medan de övriga 9 insatserna i LSS omfattar drygt 60 000 personer. Exempelvis omfattar insatsen ”Bostad med särskild service” drygt 26 000 personer. Den fungerar inte särskilt bra och borde få mycket större uppmärksamhet.
2.
Det är den enskildes individuella behov som skall vara styrande för om insats skall beviljas, inte kommunens ekonomi (budget) eller brist på resurser (t.ex. bostäder). Redan tidigt fastslog Regeringsrätten (nu HFD) i flera domar att resursbrist inte var skäl till avslag av en insats och att kommunens egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmätas någon betydelse i sammanhanget, eftersom den enskilde har en lagstadgad rätt till insats. Att avvända besparing eller budgetavvikelse som skäl till avslag av insatser är alltså att icke följa lagen!
3.
Kompetensen om LSS är dålig både hos tjänstemän och politiker och tyvärr även bland jurister i förvaltningsrätterna. Domstolarna är i sina beslut helt beroende av vad som står i lag, förordning, föreskrifter och proposition. Men trots en alltmer omfattande reglering kan man aldrig förutspå alla varianter på behov som enskilda med olika funktionsnedsättningar kan ha. Domstolarna tvingas därför i stor utsträckning till egna bedömningar, som alltför ofta präglas av bristande kunskaper och erfarenheter.
Detta är det största problemet med rättsäkerheten i LSS, att ansvariga, inklusive juristerna i förvaltningsrätterna, saknar tillräckligt kunskap om olika funktionsnedsättningar och om LSS förarbeten som är förtydligande av lagtexten. Naturligtvis borde kommunens ansvariga sökte stöd i lagens förarbeten om de har svårt att tolka lagtexten. Propositionen täcker faktiskt de flesta tveksamheter vi kan ha i själva lagtexten. Ibland med hjälp av förarbetet till denna nämligen 1989 års Handikapputredning. Vilket jag försöker visa här på sajten i ”LSS-skolan”.
4.
Dömd till livslång fattigdom bara för att du har stora funktionshinder. I FUB-rapporten ”Fångad i fattigdom” framgår tydligt vad som leder till att LSS-personer hamnar under existensminimum. Låg inkomst som står stilla eller, som i år, till och med sjunker. Hög skatt som för dessa fattiga är 74 procent högre än för vanliga ålderspensionärer. Höga hyror som långt överskrider hyrestaket i Försäkringskassan bostadstilläggssystem. Det senare är det som oftast leder behov av försörjningsstöd (socialbidrag), det vill säga livslång fattigdom.
5.
Det byggs nya institutioner när kommunerna nu överskrider de rekommenderade antalet på 3-5 boende i en gruppbostad. När man samtidigt nekar ledsagare och kontaktperson, bara för att du bor i en gruppbostad, medför det att de boende allt mer blir fast i sin gruppbostad och att utrymmet för egna fritidsaktivitetter på grund av personalbrist reduceras.
Med detta så ökar antalet som söker personlig assistans. För vilken seriös anhörig och god man vill riskera en institution genom att acceptera insatsen gruppbostad?
6.
De med de största behoven glöms i den alltmer fokuserad arbetslinjen även för gruppen som har LSS, där vi vet att bara några få procent är aktuella för det vi kallar arbete. Den dialogen som även sker inom funktionshinderrörelsen gör att de med de största behoven glöms. Fokuseringen på LOV, lagen om valfrihet, ger också samma konsekvenser. Där blir de med största behov ”Svarte Petter”, någon som ingen vill ha då kostnaden är större än ersättningen, eller inte ger tillräcklig vinst!
7.
Antalet personer med LSS är litet, men en grupp som samhället lovat extra stöd för att kompensera för funktionsnedsättningar. Men som samma samhälle gång på gång glömmer bort!
