Domstolar försenar beslut i onödan

Medborgarnas behov glöms bort på domstolarna. Det kan ta mer än ett år att få ett avslag prövat av förvaltningsrätten. Den mesta tiden fram till ett avgörande i domstolen händer det ingenting med ärendet. Trots detta får den som överklagar ingen begriplig information.

Den som inte är nöjd med beslut från kommunen eller försäkringskassan kan överklaga till förvaltningsrätten. Men det tar lång tid att få sitt ärende prövat, och den största delen av handläggningstiden består av så kallad liggtid, då det inte händer någonting.

Riksrevisionen har granskat hur arbetet fungerar i landets förvaltningsrätter, och det är en rapport som visar på brister i flera avseenden.

Regeringen har satt upp som mål för de här domstolarna att 75 procent av målen skall avgöras inom sex månader, men det är bara fyra av tolv förvaltningsrätter som klarar det. Det är i och för sig ett framsteg sedan 2010, då ingen av domstolarna nådde upp till målet.

Tiderna varierar mycket, från strax under fem månader till över ett år för den domstol som klarar målet sämst.

De här bristerna har också uppmärksammats av riksdagens ombudsmän (JO) som vid flera tillfällen under de senaste åren har kritiserat förvaltningsrätternas långa handläggningstider.

Vad är det då som tar tid? Jo, mycket av tiden är så kallad liggtid. I alla sorter av de granskade målen är det mer än hälften av handläggningstiden som går åt till väntan. För socialförsäkringsmål är det över 70 procent liggtid, för mål om ekonomiskt bistånd är det nära 60 procent. En viktig anledning till det är grundprincipen att målen skall avgörs i ordning efter ålder – även om ett mål är färdigberett kan det få ligga i kö och vänta på ett äldre som tar längre tid att bereda.

Att det är flera olika handläggare och domare som hanterar varje mål bidrar också till att förlänga tiderna. Även själva omorganisationen, när länsrätterna för fyra år sedan slogs ihop till förvaltningsrätter, har tagit en del tid och kraft och bidragit till att domstolarna haft svårt att leva upp till de mål som har satts upp för dem. En hög omsättning på personal gör det också svårare att hålla nere handläggningstiderna.

Många av de enskilda som har intervjuats under den här granskningen upplever också att det är dåligt med information om hur deras ärende hanteras, vad som egentligen händer i domstolen och hur lång tid det kan ta innan de kan få ett beslut. De upplevde det också som oklart vad som förväntades av dem själva under processen, och för en del också i vilken domstol som ärendet behandlades. Det faktum att det ofta inte hålls någon muntlig förhandling, där parterna kommer till domstolen, gör förstås också att processen lätt blir mer svårgripbar för den enskilde.

Många av de som överklagat ett beslut har också berättar att de hade svårt med sin försörjning under tiden då målets handläggning pågick. De klarade sig genom att ta av sina besparingar, låna pengar eller bli försörjd av någon anhörig.

Riksrevisionen skriver att förvaltningsrätterna behöver ha ett tydligare medborgarperspektiv i sin verksamhet genom att utveckla informationen till de klagande och genom att minska de långa handläggningstiderna. Vikten av information om beräknad handläggningstid av det egna målet är central: det handlar ytterst om möjligheten att kunna planera sin försörjning och livssituation.

LÄS ÄVEN: Jonas var rättslös i väntan på domen