Elever som behöver stöd måste vi hjälpa – just nu
Hur går det i skolan för barn med funktionsnedsättning? Om det har beslutsfattarna egentligen ingen aning. Därmed är det upplagt för nya felsatsningar när skolan nu omdanas.
– Vi måste följa upp på nationell nivå hur det går för elever med funktionsnedsättningar, säger Fredrik Malmberg som sedan i somras är ny generaldirektör för SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Men framförallt måste debatten handla mer om att hjälpa de barn som behöver stöd i skolarbetet just nu, menar SPSM-chefen. Inte bara om hur det ska se ut i framtiden.
Därför rivstartar Fredrik Malmberg med en kartläggning av elever de cirka 7000 barn runt om i landet som har grav språkstörning. SPSM är i full gång med en nationell kartläggning av skolgången för dessa elever, med Stockholmsområdet som pilotprojekt.
Ett pilotprojekt som presenteras redan nu i december.
– Den nationella kartläggningen blir klar 2018 men vi vet att det är en stor grupp elever och att det finns mycket att göra. I december uppmärksammar vi frågorna på ett nationellt seminarium, berättar Fredrik Malmberg.
Avsaknaden av nationella kartläggningar av skolresultat för elever med funktionsnedsättning är en av skolans största problem idag, tycker Malmberg.
Därmed är det svårt att veta vad man ska göra för att förbättra skolan.
I kombination med lärarkårens bristande kunskap om funktionsnedsättningar är det upplagt för felsatsningar.
Och ingen kan heller svara på frågan om det går bättre eller sämre för elever med funktionsnedsättningar.
– På ett sätt går det nog framåt eftersom insikten ökar om betydelsen av tidiga insatser, och att man inte ska lägga ansvaret på enskilda elever utan istället fokusera på hur tillgänglig lärmiljön är, menar Malmberg.
– Å andra sidan finns mycket kvar att göra. Skillnaderna är stora mellan hur olika skolor och skolhuvudmän arbetar med att skapa en tillgänglig lärmiljö.
Bristen på kunskap om elever med funktionsnedsättningar präglar också Skolkommissionens rapport som just nu ligger på regeringens bord.
– Skolkommissionen beskriver många av skolans utmaningar på ett bra sätt, men för att föreslå rätt åtgärder borde de haft en analys av situationen för barn med funktionsnedsättningar, inte bara socioekonomiska analyser. Det har vi också påpekat i vårt remissvar till regeringen.
Oroväckande nog har Skolkommissionen bedömt att SPSM:s verksamhet med råd och stöd till skolor på regional nivå kan ersättas av mer generella satsningar.
– Jag vill vara tydlig med att vi bara finns till för att göra skillnad för de vi jobbar för – eleverna. Men samtidigt, när vi blickar framåt, ser vi inte att behovet av specialpedagogiskt stöd kommer att minska. Tvärtom, det vi erbjuder får ökad betydelse.
Den växande bristen på speciallärare och specialpedagoger är allvarlig, menar Fredrik Malmberg. Men också att lärare inte får tillräcklig utbildning om funktionsnedsättningar.
– Ämnet borde in i den vanliga lärarutbildningen, inte bara för speciallärare. Undersökningar visar till exempel att fyra av fem lärare tycker att de vet för lite om NPF, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och alla lärare möter elever med särskilda behov, det kan man vara glasklar över.
Fredrik Malmberg känner att SPSM måste börja ta större plats i skoldebatten.
Skolkommissionens rapport är ett lysande exempel på att vi behöver synas mer.
– Vi måste visa hela kartan – så här ser det ut för elever med funktionsnedsättningar. Skolkommissionens rapport är ett lysande exempel på att vi behöver synas mer. Vi borde ha knackat på hos kommissionen och sagt att ”det här är vår bild”. Det blir en utmaning för oss att jobba så i framtiden.
Han är kritisk till att Skolkommissionen bara föreslår generella åtgärder.
– Tyvärr räcker det inte med generella åtgärder – det krävs även insatser som är specifika för enskilda elever.
– Om man förstår vad enskilda elever behöver kan man använda den kunskapen för att göra hela skolan tillgänglig – men då behöver man veta mycket om individen. Och för vissa elever kommer det alltid att krävas specifika kunskaper.
– För att vara duktig på generella åtgärder måste man även vara bra på enskilda behov. Vi på SPSM ser till att nya läromedel från början är så bra att de funkar för de flesta, men för att kunna göra det måste man ha djup kunskap om vad enskilda elever kan behöva.
Om Fredrik Malmberg lyckas med sina föresatser kommer beslutsfattare i framtiden att ha bättre grepp om vad som behövs för att alla elever, oavsett funktionsvariationer, ska få en tillgänglig utbildning.
– Vi har inte alla data själva men kommer att systematiskt och regelbundet analysera det vi ser, för att få en nationell bild av hur utbildningsmöjligheterna ser ut för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättningar.
När man följde upp skolresultaten för dessa elever såg man att det gick fruktansvärt dåligt. När detta blev synligt satte man också in åtgärder.
Det du inte mäter syns inte, menar Malmberg, som drar en parallell med en undersökning av barn i samhällsvård för några år sedan.
– När man följde upp skolresultaten för dessa elever såg man att det gick fruktansvärt dåligt. När detta blev synligt satte man också in åtgärder. På samma sätt är det viktigt att följa upp elever med funktionsnedsättning.
– Även FN:s barnrättskommitté har pekat på att det är viktigt att följa upp. Integritet är också viktigt, men poängen är inte att spåra resultaten till individen utan att se om det finns diskriminerande mönster.
Han menar att det nu är viktigt att agera snabbt för att lyfta fram situationen för elever med funktionsnedsättningar. Det är mycket som omdanas just nu. Inte bara Skolkommissionens rapport är aktuellt, även en ny funktionshinderpolitisk strategi.
– Jag ser möjligheter men det finns också stora risker. Jag brinner för att alla ska ha rätt till en god utbildning oavsett funktionsförmåga. Om man tappar bort frågor om funktionsnedsättning riskerar vi att det blir ett dåligt slutresultat.
