En gruppbostad är ingen institution

Om ni som jag skulle scanna media för artiklar om LSS, så skulle ni bli förvånade över att så många politiker och företrädare för funktionshinderrörelsen påstår att gruppbostad enligt LSS är en institution. Om hen förlorar sin personliga assistans hamnar hen på institution är budskapet de sprider.

Det visar på en utbredd okunskap om LSS till och med bland de som i sin yrkesutövning borde veta bättre. Det gör mig både upprörd och ledsen.

En gruppbostad är ett hem, innehåller några få egna lägenheter för vuxna personer med så svåra funktionshinder att de inte kan bo helt själva, utan behöver stöd av personal. Inte för att de är sjuka utan för att de behöver hjälp att kunna leva ett liv som andra. Okunskap är det största hotet mot detta.

Jag har ägnat en stor del av mitt liv att lära mig omsorgslagen och sedan LSS, för att det var nödvändigt för min son.

Att lära ut LSS som lagen var tänkt har sedan blivit min ”mission”, som det så populärt heter idag. Här på Heja Olika har jag skrivit LSS-skolan, som i augusti kommer ut som ett nummer av Föräldrakraft. Om ni är anhörig, god man, politiker eller på annat sätt är i ”branschen” så köp den och läs. Ha den som ett uppslagsverk på samma sätt som jag hade min mentor Karl Grunewalds skrifter. Jag har skrivit om LSS i hans anda.

För politiker och ansvariga i kommunerna är det enligt min mening ett krav att ha kunskap i LSS, då det är deras ansvar. Tråkigt nog måste jag säga detsamma till juristerna i Förvaltningsrätten. Skulle du acceptera okunskap från en läkare när du ligger på operationsbordet? Att han är läkare räcker inte, det är bara en titel. Det krävs att han är specialistläkare med kunskap av den operation som han skall göra på dig.

Kunskap är makt och med makt följer ansvar!

Okunskap är förödande för individerna som skall få stöd av LSS, säger jag!