Fler händer
Det nya mantrat från chefer i offentlig förvaltning är ”vi saknar resurser” alternativt ”vi behöver fler resurser”!
Det är idag standardursäkten för allt som inte fungerar. Det finns inte (eller kanske behöver det inte finnas) någon analys bakom dessa påståenden.
Ingen har ställt frågorna:
Har vi blivit färre?
Hur många behöver vi?
Jobbar vi kanske fel?
Saknar vi rutiner?
Har vi fel utbildning?
Är vi organiserade fel?
Nej, någon sådan analys behövs inte! Det räcker med att ”vi behöver fler resurser”.
Min erfarenhet är inte alltid att ”fler händer” löser problemen, utan att det snarare krävs ”rätt händer”. Vi hade på min sons gruppbostad för några år sedan en chef som bestämde att ”alla skall jobba med alla”. Till saken hör att de fem boende i gruppbostaden var (är) väldigt olika. Trots mina protester infördes den nya organisationen. Men min son var betydlig tydligare än jag, så försöket avbröts efter ett antal dagar!
Ingen har universell kunskap bara för att hen har en yrkestitel. En läkare måste ha specialistutbildning, en sjuksköterska likaså. En polis kan inte allt bara för att hen fått sin legitimation. En boendestödjare på gruppbostad ska ha den utbildning som krävs för varje enskild boende. Ibland räcker inte bara utbildning, utan även personlig lämplighet krävs.
Så alla frågor som jag ställde ovan och kanske några till måste först ställas innan ropen på ”mer resurser” ekar.
Min erfarenhet är att ”rätt händer” är viktigare än ”fler händer”.
Rätt händer är att få göra det man kan – att få vara specialist!
Det är till exempel stor skillnad på äldreomsorg och funktionshinderomsorg. ”Omsorg som omsorg” gäller inte!
Det är nog så i alla jobb som kräver speciell yrkeskunskap. Och vilka gör förresten inte det?
