Förslag om kvotering av jobb stoppades – trots starkt stöd

Ett förslag om att tvinga offentlig sektor att anställa en viss andel personer med funktionsnedsättning fick oväntat starkt stöd på Liberalernas landsmöte i slutet av november.

Till slut besvarades dock förslag om kvotering med att ”det riskerar att bli en björntjänst”.

LÄS ÄVEN:
Magnus Tideman: Släpp in reservarbetskraftsarmén

”Vi har nått vägs ände”

Motionen till landsmötet lyfte att ”andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning är 52 procent, vilket är oerhört mycket lägre än den övriga befolkningen där andelen sysselsatta är 81 procent. Detta är den krassa realiteten i Sverige. En realitet som vittnar om cementerad diskriminering på arbetsmarknaden.”

Motionärerna skrev vidare att ”många anser med rätta att vi har nått vägs ände när det gäller arbetsmarknadens vilja att faktiskt se förmåga och lösningar framför funktionsnedsättning och hinder.”

I motionen hänvisas till att flera länder tillämpar kvoteringsregler på arbetsmarknaden som omfattar personer med funktionsnedsättning. I Spanien måste minst 2 procent av arbetsstyrkan på företag med fler än 50 anställda bestå av personer med funktionsnedsättning och i Frankrike måste minst 6 procent av arbetsstyrkan på företag med fler än 20 anställda bestå av personer med funktionsnedsättning.

Motionen var undertecknad av Charlotte Hedendahl, Roko Kursar, William Hedendahl, Torbjörn Karlsson, Sandra Pilemalm och Marianne Åhman.

Videointervju med Roko Kursar

Forskaren Magnus Tideman: Kvotering som icebreaker

Forskaren Magnus Tideman har tidigare föreslagit kvotering, i nedanstående intervju med HejaOlika i oktober 2024. (Avsnittet om kvotering börjar 12 min och 49 sekunder in på intervjun.)

Partistyrelsen fick backa – nej till avslag

Partistyrelsen ville avslå motionen, men eftersom den fick oväntat stöd i debatten gick den vidare till beredningsutskottet.
I den slutligen omröstningen vann partistyrelsens nya förslag om att motionen skulle anses ”besvarad”. Det innebär att motionen varken avslogs eller bifölls – men svaret blev ändå mest ett avslag.

Landsmötets svar på motionen blev följande:

Deltagande på arbetsmarknaden är ett avgörande verktyg för att stärka individens egenmakt och frihet. Det gäller även personer med funktionsnedsättningar. Mot bland annat den här bakgrunden har Liberalerna varit och fortsatt är djupt engagerade i arbetet för att driva igenom förbättringar i rättighetslagstiftningen LSS, värna lönebidraget, stärka Arbetsförmedlingens arbete för funktionsnedsatta och öka kvaliteten hos Samhall.

Liberalerna kämpar mot diskriminering. Men samma argument som vi använt i vårt motstånd till förslag om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser eller utrikes födda till universitetsplatser gäller även här. Kvotering riskerar att bli en björntjänst där fokuset på funktionsnedsättningen ökar, snarare än fokuset på hur den enskilde kan bidra. Däremot behöver det tas ytterligare steg för att synliggöra och säkerställa att personer med funktionsnedsättning ges bättre möjligheter till ett arbete. Detta görs bäst genom löpande uppföljning och följt av adekvata åtgärder.

Dessutom behöver vi säkra att den som anställer en person med en funktionsnedsättning som leder till nedsatt arbetsförmåga gör det med en förståelse av de behov denna individ har. Det behövs en politik som stärker funktionsnedsatta personers chanser på arbetsmarknaden, inte minst inom offentlig sektor. Det görs med ett starkare LSS, värnat lönebidrag, förbättrad arbetsförmedling och Samhall, samt fler utbildningsplatser.”

Transkription av videointervjun med Roko Kursar

Dagen före beslutet togs om att besvara motionen intervjuades Roko Kursar av HejaOlika på plats på landsmötet.
Nedan är en transkription av videointervjun.

Roko Kursar: Vi ska ställa krav på offentliga arbetsgivare att anställa personer med funktionsnedsättning. Vi kan säga att andelen sysselsatta som har en funktionsnedsättning ligger på endast cirka 50 procent jämfört med övriga befolkningen där sysselsättningen ligger på över 80 procent. Det är tydligt att vi har strukturer på vår arbetsmarknad som inte är godtagbara. Och den offentliga sektorn har ett särskilt ansvar att säkerställa att vi röjer alla de hinder som finns för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden.

Och hur stor andel personer med funktionsnedsättning ska offentlig sektor anställa?
– Förslaget är att det ska utredas och det får en utredning komma fram till i slutändan. Vi kan ju jämföra med hur det ser ut i andra länder där den här sortens regler finns: Spanien, Frankrike. De har ju vissa, antingen procentsatser eller att det är ett visst antal anställda som ska vara riktade till personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Om man har en viss storlek på ett företag eller en organisation. Vi tycker att det privata näringslivet har på många sätt gått i bräschen i de här frågorna, tillgänglighetsfrågor, för att faktiskt säkerställa att man har en diskrimineringsfri arbetsplats, när det gäller ens rekrytering. Offentlig sektor, inte minst med tanke på hur stor den är i Sverige, har väldigt mycket mer att göra här.

Hur stor andel handlar det om [som offentlig sektor bör kvotera in]?
– Om man tänker på att 11 procent av alla i Sverige som är mellan 16 till 65 har enligt SCB en eller flera funktionsnedsättningar så förstår man hur stor andel av den svenska befolkningen detta faktiskt rör.

Offentlig sektor skulle behöva ha en kvotering på åtminstone 5 procent?
– Det viktiga är inte att föregå en utredning och säga exakt hur många eller vilken andel i procent eller så, utan det är att låta experter titta på hur det ser ut i resten av världen, jämföra det med förutsättningarna vi har i Sverige och förhoppningsvis landa i ett väldigt bra förslag för riksdagen till sist att anta. Men det är ju såklart en resa i sig, att gå från ett beslut i ett parti som sedan ska driva det på nationell nivå, få en majoritet att vilja ställa sig bakom en utredning och sen efter utredningens resultat få en majoritet att ställa sig bakom det.

Varför har Sverige inte redan en sådan kvotering?
– Jag tror tyvärr att vi på alltför många sätt och vis tror att vi ligger i framkant i världen. Och det är nog farligt rent generellt inom politiken, att man vid något tillfälle har känt att vi gör mycket mer än alla andra. Då slår man sig för bröstet och tänker att nu kan vi prioritera andra frågor. Faktum är att det är väldigt många länder i världen som har gått om oss för länge sedan i de här frågorna. Vi har till och med backat, vill jag påstå. Därför vill jag faktiskt också säga att en kanske ännu viktigare motion som har gått igenom här idag, som är historisk, det är att vi vill göra funktionsrättskonventionen, det vill säga FN:s funktionsrättskonvention, till svensk lag. För det hade också på många sätt förebyggt den utvecklingen som vi har sett inom LSS, där det är rättspraxis som har drivit rätten till insatserna i en viss riktning, som har urholkat intentionerna som fanns när lagstiftarna, inte minst med Bengt Westerberg i bräschen, drev igenom den här historiska frihetsreformen för över 30 år sedan. Prata mer om kvotering.

Kommer det att finnas stöd för kvotering utanför Liberalerna?
– Av erfarenhet så vet vi att vi har varit först i många frågor att tycka. Vi var först med att vara för ett EU-medlemskap, vi var först med att vara för ett Nato-medlemskap. Vi har varit först med att vara för euron som nu fler och fler också börjar tycka. Så att jag tänker…

Inte ens funktionsrättsrörelsen driver den här frågan om kvotering?
– Nej, och jag tror faktiskt för att det handlar lite om att det är tabu. Jag vet många inom funktionsrättsrörelsen som tycker absolut att det är någonting vi borde lära oss av från andra länder. Men det handlar också om självbilden vi har när det gäller, inte minst, svensk arbetsmarknad. Att det är på ett visst sätt och det finns goda skäl till att det är just så. Men jag vill säga att när det gäller just den diskriminering som finns på arbetsmarknaden så är det vår skyldighet, inte minst utifrån politikens sida som ansvarar för offentlig sektor, att säkerställa att vi vrider och vänder på alla stenar som finns för att säkerställa att vår arbetsmarknad är diskrimineringsfri och där är offentlig sektor en oerhört viktig aktör.

Vad kan till exempel Malmö kommun göra i fråga om kvotering?
– Det är där lite faktiskt också inspirationen har kommit. För att vi har ju inte några kvoteringsregler alls idag på svensk arbetsmarknad. När vi i funktionsstödsnämnden i Malmö satt upp ett mål att minst en procent av alla deltagare inom daglig verksamhet varje år ska gå från daglig verksamhet till anställning i kommunen. Så såg vi att vi lyckas med målen till och med bättre än vad vi trodde inom vår egen förvaltning. Men Malmö stad med över 30 000 anställda har ju över 13 förvaltningar och vi tycker att alla ska kunna prioritera den här frågan. Och där har vi försökt också att vrida och vända på varje sten. Vi har först börjat med att det skulle finnas en kommuncentralpott där inga övriga av de kommunala förvaltningarna ska kunna skylla på att de inte har pengar för det. Då finns det en kommuncentralpott att äska. Men då såg vi att inte ens det hjälpte. Så vad vi var tvungna att göra då det är att ta fram ett nytt budgetuppdrag för en modell där vi tillsammans med arbetsmarknad och socialförvaltningen har en modell som visar på att vi är på samma bana när det gäller hur vi får fler att gå från daglig verksamhet till anställning och då inte minst till en kommunalanställning. Om man tittar på statistiken så finns det från Socialstyrelsen, tror jag, 2019 så visar de på att mindre än en procent av alla deltagare inom daglig verksamhet i Sverige gick från daglig verksamhet till anställning. Trots att det var en av huvudsyftena med just daglig verksamhet så var det ändå så få som verkligen gjorde den resan. I Malmö så ligger man ungefär på 2,5-3 procent. Avsevärt mycket så att säga högre. Men det är ju fortfarande ingenting att slå sig för bröstet. Det finns fortfarande så många med en funktionsnedsättning som har förmågan, som har viljan men som inte får chansen att jobba.

Liberalerna har ju en arbetsmarknadsminister, vad tycker han om det här förslaget?
– Han var ju också uppe och talade och han sa att vi har mycket mer att göra på det här området. Och jag uppfattar det som att han verkligen tog till sig och det är jag väldigt glad för.

Att införa kvotering tar lång tid. Samtidigt försämras arbetsmarknadsstöden?
– Jag skulle vilja påstå att det behöver inte ta lång tid utan det handlar nu i så fall om att andra partier behöver ställa sig på samma sida som Liberalerna nu är. Det vill säga att vi gör allt i vår kraft för att säkerställa att den diskriminering, de trösklar som finns på den svenska arbetsmarknaden, inte minst utifrån det ansvar som offentlig sektor har, faktiskt rivs.

Efter beslutet på landsmötet, vad blir nästa steg?
– Ja nästa steg är ju nu först att vi ska ta ställning till beredningsutskottet förslag. Men min bedömning är att det finns ett väldigt stort stöd, en majoritet, för att just driva igenom det som intentionen i motionen tog upp och därför är det nu också kanske en semantisk fråga, men dock ändå så viktig.

Och hur kommer du själv jobba med den här frågan?
– Jag kommer ju självfallet driva på opinionsmässigt. Nu har jag ett helt parti bakom mig i frågan och med det, och med det mandat jag har i min kommun, kan jag kanske jobba än mer skarpt och än mer offensivt i frågan när det gäller Malmö stad.