Nyheter

”Frånvaron sågs som ett problem kopplat till mig som mamma”

Denna artikel handlar om



Annons
Annons för Misa

Innehåll från NKA
Att vara anhörig
Nya webbinarier om anhörigfrågor
NKA-podden tipsar om stöd och strategier
Samtalsgrupp kostnadsfritt stöd
Fler tips på NKA:s egen temasida

Innehåll från Misa
Misa tipsar
Gymnasiesärskola – och sedan?
I ett rättvist samhälle kan alla välja sysselsättning
Görans väg från särskola till arbete
Fler tips på Misas temasida

Innehåll från Humana
Humana tipsar
Logopedens bästa råd!
När Josefin fick en son med autism valde hon att bli jurist
Parapepp inspirerar till aktivitet
Fler tips på Humanas temasida

Han kände att han misslyckades om och om igen, och vägrade till slut gå till skolan

Annons
Annons för Misa

 

Kampen för en skola som funkar. Här berättar sex familjer om hur de kämpar för att få sitt barns skolgång att fungera och hur problematisk skolfrånvaro hade kunnat undvikas om skolan bara tagit dem på allvar från början.

Ur tema ”Problematisk skolfrånvaro” i Föräldrakraft nr 4, 2019.

 

Förälder till 12-årig son och 9-årig dotter, Skåne

Redan när vår son började skolan så var det tufft för honom. Jag kommer ihåg när vi hälsade på i skolan inför förskoleklassen och han inte ville sitta med i samlingen, han satt i mitt knä, vänd bort från de andra. Sedan skulle alla rita och klippa och han blev jätteledsen över detta. Hans finmotorik har alltid varit en utmaning för honom.

Det var ofta svårt med lämningar. Han var ledsen, och jag fick blickar från personalen som jag uppfattade som att jag var en sjåpig mamma som inte kunde lämna min son. Om jag lämnade honom till frukost så fungerade allt bra men om jag lämnade honom lite senare när det var fri lek så blev det svårt.

I efterhand har jag fått höra att han under första året i skolan stod på skolgården och bara tittade största delen av tiden. Den sociala biten är ju en utmaning för honom; han vet inte vad som förväntas av honom.
Hemma fick han utbrott och var en helt annan person än i skolan där han höll ihop. Alla loven har varit en pina då han exploderat mer eller mindre.

Det var skolsköterskan som först förstod vad som hände och tipsade om Ross Greenes bok om explosiva barn. Jag tvingade fram att vi skulle göra en utredning på BUP men skolan tyckte inte det var ett så stort problem egentligen. De såg inte hur han mådde. ”Han har ju så lätt för att lära sig och han säger ju och visar inget här på skolan”. Han fick sin diagnos ADD med autistiska drag på vårterminen i tredje klass.

Barnens pappa och jag har varit skilda i fyra år snart, och barnen bor varannan vecka hos mig. Vår sons frånvaro har ökat när han är hos mig. Hemma hos sin pappa och i skolan anstränger han sig att vara ”normal” . Skolan har under alla de här åren gjort väldigt få anpassningar och det som gjorts är tack vare att jag har legat på.

När läraren är otydlig blir han trött, tydliga lärare gör honom fokuserad.

Till mig har vår son uttryckt att det är jobbigt med de höga kraven och att han ska vara lika bra som de andra. Han kan inte fokusera och då går det inte att jobba lika bra, han fastnar på en uppgift och blir frustrerad för att han inte klarar av uppgiften så snabbt som han vill. På de lektioner där läraren är otydlig blir han trött, tydliga lärare gör att han blir fokuserad. Han säger också att han är trött psykiskt, att hjärnan känns överhettad redan när han vaknar på morgonen.

Ett ämne som han behövt anpassningar i är syslöjd. I trean fick han hjälp av fritidspedagogen för att klara av ämnet, men i fyran fanns ingen som stöttade upp trots att jag påminde skolan om det. Han kände att han misslyckades om och om igen, och vägrade till slut gå dit. Han fick byta till träslöjd och har haft det sedan dess. Tanken är att han ska tenta av syslöjden till våren med stöd av syslöjdsläraren och specialläraren.

En dag i veckan så går han i en liten grupp en eller två lektioner hos specialläraren. I övrigt så vet alla hans lärare om hans utmaningar, och det är som jag uppfattar det lite grann upp till varje lärare att göra som de vill.

BUP har väldigt begränsade resurser där vi bor. Jag har gått deras föräldrautbildning som heter Strategi och den kändes väldigt bra. Sonen har fått prova ADHD-medicinen Ritalin, vilket inte fungerade men är kanske något som behöver provas igen längre fram. Nu tar han sömnhormonet Melatonin vilket har hjälpt honom enormt med att inte känna ångest på kvällarna så att han kan komma till ro.

Vi har träffat en arbetsterapeut och provat lite olika hjälpmedel, bland annat ett bolltäcke. Vi har emellanåt också varit på möte med psykolog då det varit extra tufft.

Önskescenariot är att skolan anpassar skoldagen efter hur vår son fungerar; med mikropauser, mindre grupper, åtgärdsprogram som alla lärare tog del av, engagerade vuxna som vill lära känna honom på riktigt. Jag önskar att skolan hade och visade förståelse och kunskap om psykisk ohälsa, och att de inte såg problematisk skolfrånvaro som ett problem kopplat till mig som mamma.

Fotnot: Sedan denna text skrevs har sonen varit hemma från skolan och nyligen flyttat till sin mamma på heltid. Han ska snart börja på BUP:s egen skola samt utredas för autism.

 

Fler artiklar om detta ämne