Nyheter

”Friheten” blir ett sluttande plan som påverkar synen på vilka liv som är värda att leva

Denna artikel handlar om


Annons
Annons för Misa

Partnerinformation från NKA
Att vara anhörig
Nya webbinarier om anhörigfrågor NKA-podden tipsar om stöd och strategier Samtalsgrupp kostnadsfritt stöd Fler tips på NKA:s egen temasida
Partnerinformation från Humana
Humana tipsar
Logopedens bästa råd!
När Josefin fick en son med autism valde hon att bli jurist
Parapepp inspirerar till aktivitet
Fler tips på Humanas temasida

Samhället är inte moget för valfrihet när det gäller döden, först måste vi säkerställa allas rätt och frihet att leva
Maria Johansson. Foto: Linnea Bengtsson.

Maria Johansson. Foto: Linnea Bengtsson.

 

DEBATT. ”Det gäller inte personer med funktionsnedsättning. Det här handlar om andra situationer.”

Fraser jag och många med mig möts av från dödshjälpsförespråkare när vi berättar hur vi befarar att införande av aktiv dödshjälp kommer påverka synen på vilka liv som är värda att leva.

I går (söndag 17 november) beslutade mitt parti att driva frågan om att dödshjälp ska utredas. På kvällen kom jag hem från Liberalernas landsmöte där jag varit ombud. Jag stöttade partistyrelsens resonemang och förslag att anse motionen besvarad, men landsmötet gick tyvärr på motionärernas linje.

Det är en svår diskussion och ett svårt ämne som väcker känslor hos oss alla. Rädsla för att livet faktiskt kan och med största sannolikhet kommer att, beroende på hur gamla vi blir, förändras. Rädsla för att livet ska förändras så man inte klarar det man i dag tar för givet.

Att då tänka tanken att man vill ha kontroll och vara den som själv bestämmer när och hur det ska sluta kan säkert vara tröstande för många. Det förstår jag – men jag avvisar resonemanget fullständigt.

Jag är i grunden för vårt fria val, jag tror på individen. Men – vi lever i ett samhälle som ännu inte tillförsäkrar alla fullvärdiga livsmöjligheter, som fortfarande graderar människovärdet efter funktionsförmåga.

Ett sådant samhälle är inte moget att diskutera valfrihet när det gäller döden, först måste vi säkerställa allas rätt och frihet att leva.

Vi måste istället jobba för en utbyggd palliativ vård och sprida kunskap om de möjligheter som redan finns

Det som formuleras som frihet för de där döden ses som nära förestående och oundviklig, blir en början på ett sluttande plan – det visar alla erfarenheter från de länder som har aktiv dödshjälp.

Det som talas om som ”frihet” att få hjälp att avsluta ett liv som går mot sitt slut har visat sig i verkligheten bli något annat – en ekonomisk fråga, en fråga om att få fram organ, en skyldighet för att inte ligga någon till last snarare än en möjlighet att förkorta själva döendet.

Vi måste istället jobba för utbyggd palliativ vård och sprida kunskap om de möjligheter som redan finns genom passiv dödshjälp. Vi ska med individuella insatser och en samhällsutformning som bygger på allas rätt till delaktighet, självbestämmande, inflytande och makt visa att människovärdet inte är kopplat till funktionsförmåga.

Maria Johansson
Liberal fritidspolitiker med ett långt förflutet inom funktionshinderrörelsen

 

Fler artiklar om detta ämne

Etik i vården
Artikelns författare Anna Pella tillsammans med dottern Agnes.
Livskvaliteten hos barn med svår funktionsnedsättning ifrågasätts på många sjukhus
Behandlingsbegränsningar på Lilla Erstagården har granskats av TV4:s Kalla fakta. Här är våra artiklar om de etiska frågorna.
Etik
– Hjälp till att förbättra ditt barns vård genom att ta med ett fotoalbum eller ”Min bok” till sjukhuset. På så sätt bidrar du med livsviktig kunskap
Etik i vården: När livet inte kan tas för givet
Ofta krockar föräldrarnas syn på barnets livskvalitet med sjukvårdens. Frågan hur länge man kan leva med sin diagnos finns det inga svar på.

 

Annons
Annons för Humana
Annons
Annons för Mo Gård
Annons
Annons för HEA Medical
Annons
Annons för STIL
Annons
Annons för Etac