Gör om LSS?

Idag är det många som både lågmält och högljutt kräver att LSS ska skrivas om från grunden! Men vet de vad de pratar om?

Visst är det uppenbart att LSS inte fungerar som det var tänkt. Jag hävdar dock fortfarande att lagen är fantastisk, speciellt vad gäller mål och intentioner samt de styrande principerna!

Jag påstår att det inte är lagen det är fel på, utan hur den tolkas av personer med begränsad kunskap om just dessa delar av lagen. Det är bristfällig kunskap om alla de förarbeten som är underlag till lagen och från vilka vi kan söka stöd om vi har svårt att tolka lagen – precis som i alla lagar.

Visst är förarbeten och lag skriven på byråkratisk svenska, vilket kan göra den svår att förstå, så här några decennier senare, då även svenskan förändras (urholkas). Inte ens Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, lyckades tolka domen RÅ 2005 ref.28 om gemensamhetsutrymmen rätt, då de uppenbart missförstod svenskan.

Det går naturligtvis inte att skriva om LSS på något år! Nuvarande lags innehåll påbörjades av Omsorgskommittén 1977, som la fram sitt slutbetänkande ”Omsorgerna om vissa handikappade” 1981.

Efter en häftig debatt (OBS!) tillsattes 1983 Omsorgsberedningen för att skriva propositionen som blev klar 1985, kallad 1986 års Omsorgslag.

Redan 1989 tillsattes Handikapputredningen, som lämnade ett antal delrapporter och ett slutbetänkande 1991, ”Handikapp – Välfärd – Rättvisa”. Att märka är att utredningen hade elva ledamöter, 14 sakkunniga och tre experter! Dess cirka 2000 sidor var underlag till propositionen om LSS (och LASS) som blev klar 1993 och började gälla 1994.

Summerar vi den tid det tog från 1977 till 1993 (15 år) med ett stort antal personer involverade, så säger det sig själv att det inte går med en enmansutredare på två år!

En annorlunda lag

Lagen är individuell, vilket avviker från de flesta andra lagar. Det är naturligtvis svårt att ta till sig om man är van vid kollektiva lagar. Den är extra svår för att intentionerna med lagen är att den är en pluslag till den vanliga socialtjänstlagen, för att några personer behöver extra stöd för att uppnå rättvisa och kunna leva sitt liv precis som vi andra trots ibland omfattande funktionsnedsättningar.

Orkar man inte läsa förarbetena till LSS, och saknar fantasi att förstå hur livet ser ut vid omfattande funktionsnedsättningar – då kan man inte tolka lagen rätt! Det är det vi ser när man fokuserar på kostnader (i lagen talas inget om begränsningar av resurser). Detta leder till nedmontering av LSS.

Dom som bör ifrågasättas

Vi har ett litet antal HFD-domar i LSS som blivit prejudikat. Men samtidigt finns det ingen absolut regel i Sverige att prejudikat måste följas.

I en individuell lag som LSS, där den enskildes specifika behov ska styra lagens tillämpning, borde prejudikat ifrågasättas och inte slentrianmässigt följas! Den diskussionen saknar jag. Alltför ofta används istället domar från lägre instanser som ”praxis” av beslutsfattare. Det är naturligtvis helt fel!

Får jag leva som andra?

Länsförbundet FUB i Stockholms län skrev 2017 en rapport som alla beslutsfattare i LSS borde läsa: ”Får jag möjlighet att leva som andra?”.

I rapportens inledning står:
Socialstyrelsen konstaterade i en rapport från 2015 att det förekommer begränsande kommunala riktlinjer rörande vissa LSS-insatser. Men redan flera år tidigare hade Länsstyrelserna konstaterat samma sak. 2016 publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en tillsynsrapport som visade på att många kommunala riktlinjer går emot intentionerna i LSS: ”Kommunerna har ansett sig vara tvungna att hitta strategier för att möta förändrade krav och en förändrad ekonomisk verklighet. Införandet av begränsande kommunala riktlinjer och serviceinsatser istället för behovsanpassade bedömningar kan vara ett uttryck för detta. I en situation där verksamheten styrs av en statligt styrd rättighetslagstiftning kan riktlinjer vara ett sätt för kommunen att återta sin funktion som arena för prioriteringar mellan individers olika behov och önskemål. Ett sätt att helt enkelt ta kontrollen över sina egna kostnader. Det medför emellertid en hantering som inte sällan går emot de grundläggande ambitionerna med nuvarande lagstiftning. Det innebär även en maktförskjutning till det offentliga på bekostnad av den enskildes rättigheter”. I en annan tillsynsrapport från IVO 2016 framkommer följande: ”Tillsynen visar att enskildas behov många gånger varken utreds eller följs upp i den utsträckning som IVO anser vara rimlig för en rättssäker handläggning. Sammantaget kan rättsosäkra utredningar och bristande dokumentation innebära att beslut fattas på gamla eller direkt felaktiga uppgifter”.

Domar från kammarrätterna eller HFD är inte bindande, men de kan och åberopas inte sällan av både myndigheter och enskilda. Domar från HFD är prejudicerande; det vill säga vägledande för rättstillämpningen, men det är ändå inte självklart hur stor påverkan en dom har på andra LSS-mål. Betydelsen beror på flera olika faktorer. Vi tror därför att kunskapen om domars tillämplighet som prejudikat kan öka bland både individer och myndigheter.

Eftersom det tycks råda stor osäkerhet kring hur LSS ska tolkas tyckte vi att det vore intressant att granska ett antal LSS-domar från högsta instans; Högsta förvaltningsdomstolen (HFD,) för att se dels hur pass stor betydelse dess domar kan ha som prejudikat, dels hur pass väl domarna från HFD förverkligar målet i LSS. Vad gör man om domarna från högsta instans skulle anses strida mot LSS?

Människors lika värde, en hotad princip

I rapportens avslutande del står ett antal tänkvärda ord för oss alla som bevakar LSS:

Domar från Högsta förvaltningsdomstolen har i vår studie visat sig ha stor betydelse som styrande av utvecklingen av LSS, och inte bara som klargörande av rättsläget. Vi ser två anledningar till detta; dels är kunskapen om hur prejudikat ska tolkas bristfällig, dels tolkar domstolen LSS restriktivt. Dessa faktorer i kombination med begränsande kommunala riktlinjer gör det mycket angeläget att genom lagstiftning göra tillägg i LSS för att stärka rättigheterna. Det är även angeläget att tjänstemän som handlägger LSS, i domstol eller inom kommunen, får kompetensutveckling så att HFD:s domar får den betydelse som det är tänkt; d v s prejudicerande genom tyngden av domskälen.

Vi säger i Sverige att vi värnar principen om alla människors lika värde. Domarna i denna rapport vittnar emellertid om någonting annat. En restriktiv lagtolkning av LSS rimmar nämligen väldigt illa med just den principen.

Det är en rapport alla beslutsfattare i LSS borde läsa innan de hänvisar till ”praxis”!

Svaret på frågan om LSS ska skrivas om är nej! Men det behövs korrigeringar och förtydligande för att lagen har tolkas fel. Samt krav på utbildning av de som ska tolka. Och rättshjälp till enskilda som extra hängslen!