HFD säger nej till merkostnadsersättning vid psykiatrisk vård hemma

Högsta förvaltningsdomstolen ska avgöra om man har rätt till merkostnadsersättning vid öppen rättspsykiatrisk vård.

Försäkringskassan har sagt nej, liksom förvaltningsrätten och kammarrätten.

Uppdatering 27 februari 2026: Högsta förvaltningsdomstolen har avslagit överklagandet, och beslutat mannen inte har rätt till merkostnadsersättning. Så här skriver HFD i mål 7467-24, 5592-25:

Merkostnadsersättning är en socialförsäkringsförmån som ska kompensera för de kostnader som uppkommer på grund av en persons funktionsnedsättning och som går utöver de kostnader som är normala för en person utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder. För den som vårdas på en institution eller utanför institutionen genom dess försorg lämnas merkostnadsersättning endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader.

Försäkringskassan avslog [mannens] ansökan om merkostnadsersättning med hänvisning till att rättspsykiatrin skulle betraktas som en institution och att mannen vårdades genom institutionens försorg. Vidare konstaterades att det inte fanns något beslut om att vården skulle upphöra. Försäkringskassan ansåg därför att han inte hade rätt till merkostnadsersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att den som ges sluten rättspsykiatrisk vård är föremål för sådan institutionsvård som avses i reglerna. Därefter konstaterade domstolen att en person som ges öppen rättspsykiatrisk vård får vistas utanför sjukvårdsinrättningen. Han eller hon är dock knuten till sjukvårdsinrättningen genom att den aktuella tvångsvården, genom chefsöverläkarens försorg, utgår därifrån. Vidare ska han eller hon följa de särskilda villkor som har föreskrivits för vården. Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att den som ges öppen rättspsykiatrisk vård får anses vårdas utanför institutionen genom dess försorg. Mannen hade därför inte rätt till merkostnadsersättning. Överklagandet avslogs.

Öppenvård inte samma som institutionsvård

Nu har HFD gett prövningstillstånd för att avgöra frågan.

Mannen hävdar att öppen rättspsykiatrisk vård inte ska likställas med institutionsvård eftersom han bor hemma.

Om han hade vårdats på institution skulle han inte ha rätt till merkostnadsersättning, men eftersom han bor hemma är Försäkringskassan avslag felaktigt, hävdar han.

Merkostnader som inget annat stöd täcker

Mannen uppger att han har oundvikliga merkostnader, inklusive arvode till förvaltare, som försätter honom under existensminimum.

Han bor i ett eget boende och har därmed samma kostnader som andra personer som inte vårdas på institution. Han har mycket begränsade inkomster och han riskerar att hamna under existensminimum.

Ekonomiskt bistånd är inte heller ett alternativ eftersom kommunen inte ersätter kostnaden för förvaltare.

Att avslå ansökan om ersättning för merkostnader som härrör från en förvaltare påtvingad av staten innebär att han inte kan upprätthålla en skälig levnadsstandard, vilket är oförenligt med den sociala trygghet som garanteras enligt lag. Detta strider även mot Europakonventionen samt brister i likabehandling och rimlighet, menar mannen.

Otydliga regler gav avslag

Förvaltningsrätten skrev i sitt beslut att det varken av socialförsäkringsbalken eller av förarbetena till lagen riktigt framgår vad som gäller. Det saknas även rättspraxis i frågan.

Rätten ansåg ändå att det saknades förutsättningar att bevilja merkostnadsersättning. Kammarrätten i Stockholm gick på samma linje (mål nr 4166-25).

Nu blir det upp till Högsta förvaltningsdomstolen att avgöra.

LÄS MER:
Merkostnadsersättning för barn och vuxna (guide)