”Jag blir mer och mer arg över bristerna i anhörigstödet”

Mer och mer arg över bristerna i stödet till de anhöriga, men också allt mer glad över den kraft och de goda initiativ som finns bland dem. Så sammanfattar Thomas Kylander sina upplevelser under Anhörigriksdagen i Varberg nyligen, den första han medverkade i som förbundsordförande för Anhörigas Riksförbund.

Den nye ordföranden är 49 år, född och uppvuxen i Göteborg och i det civila företagare inom IT-branschen. Efter att ha arbetat utomlands ett antal år är han nu åter verksam i Göteborgsområdet, närmare bestämt i Sävedalen. Förr hade han 2-3 flygdagar i veckan runt om i världen, numera håller han sig mest inrikes även om han är mycket på resande fot både i jobbet och i sitt nya uppdrag.

Hans ”civila” arbete ligger nära det som anhörigrörelsen ägnar sig åt, det handlar lokal och nationell systematisk uppföljning inom sociala områden. För tre år sedan var han med och ställde ut på socialchefsdagarna i Gävle, och hamnade då av en händelse nära Anhörigas Riksförbunds monter.

– Och jag insåg att vi hade ganska mycket  gemensamt, att vi  kunde dra en ömsesidig nytta av vad vi gör.

För förbundet har han också, vid sidan av företaget, tagit fram den så kallade Anhörigpulsen, ett instrument för att mäta hur stödet till anhöriga fungerar för de enskilda människorna.

Den nye ordföranden innebär också en föryngring på posten, då han vid stämman i april efterträdde den 31 år äldre Alf Andersson. Han påpekar dock att han inte är yngst i styrelsen, 29-åriga Anna Åberg är också ledamot, en stark resurs för den nybildade ungdomssektionen.

Efter att ha hört om många anhörigas verkligt tunga och krävande engagemang så tonar han också ned sina egna erfarenheter som anhörig:

– Det är blygsamt, men jag är en del av nätverket kring min mormor som blir 95 i år och har varit sjuklig i många år men ändå är en människa med stor livskraft. Min äldre bror fick en stroke, som lyckligtvis inte gav så svåra skador men ändå blev en påminnelse om vad som kan hända en från den ena dagen till den andra.

– Jag har själv också gått igenom en allvarlig sjukdom, som jag nu har blivit frisk från, och när jag ser tillbaka på hur det påverkade familjen omkring mig så ger det förstås också ett perspektiv på anhörigas roll, säger Thomas Kylander.

Foto
Fler behöver samarbeta för att de anhöriga skall bli medvetna om sina rättigheter, menar Thomas Kylander.

Enligt Socialstyrelsens uppskattning finns det runt 1,3 miljoner människor som på olika sätt är anhörigvårdare. Av dessa är 4600 anslutna till någon av Anhörigas Riksförbunds 65 lokalavdelningar i landet.

Det borde vara betydligt fler, tycker Thomas. Marknadsföring ser han som sin styrka, och här finns det ett stort arbetsfält för sådana insatser – det finns 290 kommuner och ingen av dem lär vara utan människor som på olika sätt gör insatser som anhöriga.

– Norrland ”finns” till exempel inte, vi har inga föreningar där. Vi kommer nu att starta en satsning i de norra delarna av Sverige.

Vad är då viktigast för förbundet?
– Det viktigaste är att få så många som möjligt att samarbeta för att de anhöriga skall bli medvetna om sina rättigheter och kunna ta vara på dem för ökad livskvalitet. Möjligheten att vara anställd och samtidigt göra insatser som anhörig, är också jätteviktig. Företag är positiva till initiativet Arbetsgivare för Anhöriga, som är ett samarbete mellan Anhörigas Riksförbund och Nka, Nationellt Kompetenscentrum för Anhöriga.

Är LSS en viktig fråga för dig?
– Absolut! Där finns det mycket att göra, det ser jag också i arbetet i min vardag. 65-årsgränsen måste bort och tillämpningen av LSS måste bli mer rättvis inom och mellan kommuner. Behoven är större än vad samhället tror och området är eftersatt. Socialstyrelsen fortsätter att inventera behoven hos kommunerna med hjälp av pappersenkäter. Varför har man inte en strukturerad databas som kan ge kommunerna ett underlag för att bättre kunna analysera de verkliga behoven?

Thomas Kylander har startat sitt uppdrag med full fart. Han har till exempel hunnit bli inbjuden och träffat barn- och äldreministern Maria Larsson på ett möte i Göteborg, ministern som för övrigt också medverkade på Anhörigriksdagen.

Han utlovar en fortsatt full satsning för att motsvara det förtroende som han har fått:

– När jag gör något så går jag in för det med hull och hår, försäkrar den nya anhörigordföranden.