”Jag står alltid upp för mänskliga rättigheter, utom när det känns för jobbigt”

KRÖNIKA. Jag har arbetat heltid sedan jag var 19 år och jag upplever det som en förmån i livet. En förutsättning för att kunna jobba är att jag har tillgång till en specialanpassad elektrisk rullstol.

Jag har sedan många år tillbaka fått en sådan rullstol beviljad av Försäkringskassan enligt deras föreskrifter om arbetshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Vid behov har det även funnits möjlighet att ansöka om reparation av det arbetshjälpmedel man beviljats. Då det är en elektrisk rullstol har jag fått ansöka om nya batterier och däck ungefär vart fjärde år eftersom dessa har en begränsad livslängd och behöver bytas ut till slut.

Detta har av Försäkringskassan hittills bedömts vara en ”nödvändig reparation” och beviljats utan problem. Senast 2011 fick jag min ansökan om nya batterier och däck godkänd av Försäkringskassan. Detta är fem år sedan och nu är det återigen behov av byte eftersom däcken är utslitna och batterierna visar tydliga tecken på att närma sig slutet. En ansökan om dessa åtgärder skickade jag in i början av 2016.

Försäkringskassan beslutar nu om avslag på min ansökan och hänvisar till att dessa åtgärder faller inom området ”service och underhåll” vilket inte ersätts enligt deras nuvarande tolkning.

Jag ska aldrig tillåta att detta stoppar mig från att leva så som jag vill leva.

Jag skriver inte detta för att söka medlidande eller sympati. Jag blir inte ens arg längre och har ingen avsikt att försöka attackera en myndighet eller en enskild handläggare. För jag vet av erfarenhet att det inte förändrar något.

Känslan inombords är mer präglad av tomhet och resignation. Jag måste anpassa mig till de nya och betydligt snävare bedömningar som nu görs avseende bidrag och stödåtgärder. Inte låta orättfärdiga regler, föreskrifter och bedömningar påverka mitt sinnestillstånd. Aldrig tillåta att detta kväver och stoppar mig från att leva så som jag vill leva.

Till dig som eventuellt skriver någon kommentar – ”det är väl inte så farligt att behöva betala för några batterier?”

Nej, det håller jag med om. Det är helt okej för mig såvida du också är beredd att avstå sjukpenning, vab, subventionerad medicin eller någon annan förmån vi har tillgång till här i Sverige.

Vårt välfärdssystem är skapat för ALLA människor och stödåtgärder skall finnas tillgängligt om och när du behöver dem. Därför tar jag avstånd från den typen av åsikter och uttalanden. Det är enkelt att förminska andra människors behov så länge du själv är frisk och mår bra.

Nu ska jag beställa mina nya däck och batterier till den elektriska rullstol som jag själv inte äger. Rullstolen är Svenska statens egendom och jag betalar 16 700 kr för att den ska fungera och för att jag ska kunna fortsätta arbeta och betala skatt. Jag vägrar vika ned mig inför ett samhälle med attityder och förhållningssätt som inte är värdigt år 2016.

Mikael Andersson är författare, föreläsare och certifierad coach. Han har en egen webbplats på www.mikael-unlimited.se

Läs även vår intervju med Mikael Andersson: Jag fick drömjobbet genom utpressning.