”Jag fick drömjobbet genom utpressning”

- Man ska inte acceptera ett nej. Ifrågasätt, uppmanar Mikael Andersson.

Nu ska Mikael Andersson träffa Sveriges alla arbetsförmedlare för sprida kunskap om vikten av att rekrytera personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Humana

Mikael Andersson har nästan alltid haft jobb som han trivts med. Men en gång tvingades han utöva utpressning för att få sitt drömjobb. Han skrattar åt minnet: – Man måste våga stå på sig.

Mikael Andersson har nästan alltid haft jobb som han trivts med.
Men en gång tvingades han utöva utpressning för att få sitt drömjobb.
Han skrattar åt minnet:
– Man måste våga stå på sig.

Han är en av Sveriges mest kända föreläsare. Känd bland annat för sin bok ”Armlös, benlös men inte hopplös”.
Men det finns en fråga han vägrar föreläsa om – funktionsnedsättningar.

Det är istället arbetsliv och motivation som står på programmet när Föräldrakraft möter Mikael Andersson för en intervju.

En mulen sensommardag möter Mikael möter upp vid Frölunda Torg i sin 13 år gamla Chrysler Grand Voyager, som nu har rullat över 35 000 mil med honom själv vid ratten.

Fordonet som hjälpt honom att verka som egenföretagare och sprida inspiration runt om i Sverige allt sedan början av 2000-talet. Men nu har Mikael beställt en ny bil som levereras under hösten. Det blir en liknande modell, men i 2013 års tappning, och med ungefär samma anpassningar.

Mikael är en av landets mest kända profiler med stora funktionsnedsättningar. Den gångna sommaren var han extra uppmärksammad, eftersom TV reprissände den tio år gamla dokumentärfilmen om hans liv.

Det är inte helt lätt att hålla beundrare borta, när vi ska göra intervjun. ”Jag älskar dig”, säger en okänd, ung skönhet som plötsligt dyker upp och vill byta några ord med Mikael när han satt sig på cafét. ”Jag är redan gift”, skrattar Mikael som har familj och fyra barn – och för övrigt nog är dubbelt så gammal som beundrarinnan. Strax därefter kommer en äldre kvinna fram, hon propsar på att visa bilder på sina båda söner.

 

Foto
Mikael hade ”allt” hemma i Örebro, men bröt upp och flyttade till Göteborg trots att han först vägrades både bostad och jobb på sina nya hemort. Det löste sig dock – med hjälp av utpressning!

 

Vi ber Mikael berätta om hur han gjorde för att etablera sig i arbetslivet. Det visar sig att han har haft jobb hela livet sedan gymnasiet, med bara några korta avbrott.

– Mina kompisar säger att jag föddes på en räkmacka och sen har det bara blivit bättre och bättre, skrattar han.

Det var dock varken utbildning, kontakter eller föräldrar som öppnade vägen till arbetslivet. Den avgörande faktorn var istället Mikaels eget idrottsintresse.

Mikael blev tidigt sugen på att spela innebandy. Vid 17 års ålder var han redan välkänd idrottsprofil hemma i Adolfsberg utanför Örebro, där han växte upp.
– Jag var överlycklig över att det fanns en handikappidrottsförening och blev först ledare och sedan även styrelseledamot, det var jag oerhört stolt över!

Idrottsintresset har spänt över många grenar. Innebandy, simning, bordtennis, bangolf och orientering är några av de sporter där han gjort sig ett namn. Till exempel genom att vinna O-ringen femdagars inte mindre än fem gånger.

Ibland har han fått kämpa hårt bara för att få en chans prova på en idrott. Så var det med bangolf, där han fick slåss för att få licens att tävla. Till slut fick Mikael den dispens som krävdes och icke handikappade spelare fick sedan se sig slagna av en ung uppstickare utan vare sig armar eller ben.

Mikael älskar fortfarande att tävla, men idag, vid 49 års ålder, är det de egna barnens fotboll, hockey och gymnastik som går före. Tillsammans med Christina har han fyra barn i åldrarna tre till 19 år.

– Själv försöker jag träna så mycket som möjligt, men jag är periodare och när jag jobbar och reser är det svårt att få möjlighet. När man är nästan 50 tar kroppen inte emot träning på samma sätt som för 15 år sedan, så det har blivit tuffare.

– Jag är stolt över att jag har valt att ha god fysik, men det är också så att min kropp behöver slå vakt om alla funktioner som den har. Övervikt eller dålig balans skulle få förödande konsekvenser för min rörlighet och möjligheten att arbeta, säger Mikael och beskriver målande hur perioder utan träning ger honom nackont och dåligt samvete och får honom att bli ”trött, grinig och allmänt otrevlig”.

Det är en ständig kamp att få motivation till träning men efter ett stenhårt pass på studsmattan i hemmagymmet är han jättenöjd, allra helst om han använt sin viktväst.

– Den väger tio kilo, vilket är ganska mycket om man själv bara väger 35. Då kan jag träna mycket hårdare och få resultat på kortare tid.

Mikael betonar vikten av att själv ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Ett budskap han sprider till unga, med eller utan funktionsnedsättning, är att inte låta livet börja med dålig fysik som sedan leder till benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar.
– Mycket grundläggs i ungdomsåren.

Det gäller även utsikterna till jobb. Mikaels stora idrottsintresse resulterade i att han kunde få jobb som idrottskonsulent på Örebro läns handikappidrottsförbund direkt efter gymnasiet.
– Det var drömmen att få jobba med idrott, det som jag älskade! Jag är mycket tacksam mot de personer som fanns i bakgrunden och hjälpte mig att få jobbet den gång, trots att jag då kanske inte förstod vilket stöd jag fick.
– Men jag hade själv kämpat jättehårt som ledare och tror att jag gjorde stor nytta för ungdomarna.

Det blev fem fantastiska år som idrottskonsulent. Men sedan ville Mikael vidare. Tankarna snurrade. Skulle han flytta till storstan? Hur gjorde man för att träffa tjejer? Och många andra funderingar.

– Det var som en sen tonårsrevolt med alkohol, fester och krogen. Jag funderade mycket på vad jag egentligen ville göra. Ska jag vakna upp i samma soffa i samma lägenhet vid 40 års och ångra att jag aldrig gjorde något? Det hade varit hemskt.

Så Mikael kastade sig rätt ut i det okända. Lämnade jobb, lägenhet, vänner. Men det blev inte Stockholm som han först hade tänkt sig – utan Göteborg. Mitt under det oroliga grubblandet hade han nämligen råkat träffa Christina från Önnered utanför Göteborg (den kvinna som han några år senare skulle bilda familj med).

– Hon var inte alls beredd på att jag skulle dyka upp i Göteborg. Men jag gav mig själv en spark i baken och flyttade till stan, oavsett. Jag hade inget jobb och ingen lägenhet och då, 1989, fanns inte heller personlig assistans.

Den djärva planen lyckades. ”Varför ska du flytta, du har ju jobb och bostad i Örebro, här i Göteborg är det andra som har större behov av hjälp”, protesterade kommunens handläggare när Mikael begärde en lägenhet med hemtjänst.

– Jag har samma rätt att flytta som alla andra, det är inget du bestämmer, svarade Mikael som redan hade lärt sig att läsa lagen och stå på sig inför myndigheter.

I sista minuten ordnade Mikael även nytt jobb – något som krävde ännu mer fräckhet.
– Det var halvt om halvt utpressning, säger han med ett skratt, och verkar inte veta om han ska skämmas eller vara stolt.

– Jag skulle ha en ny bil anpassad och det var en värdefull beställning. Jag sa till leverantören att han bara skulle få ordern om han samtidigt lovade mig ett fast jobb. Annars skulle jag gå till någon annan bilanpassare.

Tricket lyckades – Mikael fick ett sekreterarjobb på företaget.

Kanske gick tricket hem för att bolaget var hårt pressat och behövde ordern. Inom kort gick företaget nämligen i konkurs! Det blev en ny tid av oro för Mikael, men snart hade konkursboet köpts upp av en mer framgångsrik konkurrent. Mikael erbjöds fortsatt anställning hos det företag som tog över och som senare bytte namn till Autoadapt.

 

Foto
Det senaste decenniet har Mikael kuskat land och rike runt med sin Chrysler, som nu efter 35 000 mil är på väg att bli utbytt.

 

Redan före konkursen hade Mikael hunnit visa framåtanda på företaget. Efter att ha börjat med enkla uppgifter som att svara i telefon och att skriva ut offerter, började han snart känna att många uppgifter kunde göras smartare.

– Jag ville använda mina egna kontakter inom funktionshindervärlden och agerade mer och mer som säljare och produktspecialist. Jag blev länken mellan kunden och verkstan. Jag var inte så teknisk, men förstod vilka funktioner som var viktiga för kunderna. Och många kunder såg mig som mer trovärdig, jag var i samma sits som de själva. Jag reste mycket, mötte många människor, både förare som hade funktionsnedsättningar och familjer med barn.

Mikael stortrivdes inom Autoadapt men efter några år kände han åter oro för att stagnera i sin utveckling. Än en gång blev han rädd för att han skulle ångra sig om att han inte tog ett nytt steg.

– Det var inte lika kul längre att gå till jobbet och jag gjorde nog inte samma insats längre.
– Samtidigt var det många som frågade mig om jag inte kunde komma och berätta om mitt liv och hur jag hade tagit mig fram. Kanske fanns här något nytt att göra och leva på?

 

Foto
På bilresorna blir det många jobbsamtal, så innan Mikael sätter sig vid ratten…

 

Mikaels start som egenföretagare och inspirationsföreläsare blev dock trög. Terrorattackerna i september 2001 förstörde marknaden och Mikael upplevde att ”ingen vill ha mig”. Han var nära att sluta med föreläsningar redan innan han hade gjort ett allvarligt försök. Men slumpen ville annorlunda.

– Jag hade inga uppdrag men gott om tid, så jag tänkte att jag kan väl gå en kvällskurs om moms hos Skatteverket, säger han med ett stort leende.

– En annan av de nya företagare som kom till kursen verkade orolig, han vred på sig hela tiden och till slut frågade han mig ”vad i hela friden” jag skulle driva för företag.

Mikael berättade att han hoppades kunna leva på inspirationsföreläsningar.  Kurskamraten tände direkt. Han var fotograf och journalist – och på desperat jakt efter spännande reportage att sälja in hos tidningar.

– Han behövde uppdrag och jag behövde publicitet. Det ledde till ett fint reportage i tidningen Svensk Idrott, berättar Mikael.
Reportaget satte mycket i rullning. SVT:s Sportspegeln hakade på med reportage, fler tidningar hörde av sig, och nu även agenter som ville engagerade Mikael för föreläsningar.

TV-producenten Ylva Hemstad mötte upp på en av föreläsningarna. Hon blev så inspirerad att hon bad att få göra en dokumentär om Mikaels liv, som sändes första gången 2004.
– Jag gillar verkligen moms, säger Mikael.
– Men jag blev aldrig bra på det själv, så jag lämnade snabbt över det till en revisor.

 

Foto
… ser Mikael alltid till att plocka fram sin trådlösa hörlur till mobilen…

 

Han stortrivs med friheten som egenföretagare. Samtidigt är han övertygad om att han inte kommer att fortsätta i samma hjulspår så länge till.

– Jag kommer inte att föreläsa om tio år, utan kommer att gradvis dra ned för att göra andra saker, säger Mikael utan att vilja avslöja vad han planerar istället.

Mikael tvekar inför att ge konkret vägledning till andra som vill göra karriär, eller åtminstone få in en fot på arbetsmarknaden.
– Vi är alla så olika så det är svårt att ge råd, men kan beskriva hur jag själv gjort och tänkt. Det handlar om att VILJA komma vidare och utvecklas, att ställa frågor och att ta för sig.

– Man ska aldrig acceptera att diskussionen handlar om allt man INTE kan. Vänd på det, se de resurser jag har. Hur kan de utvecklas? Kanske har man grava rörelsehinder men är grym på matte. Ge mig chansen att visa vad jag är bra på.

Rätt utbildning är ofta viktigt, men i Mikael fall har detta inte spelat någon större roll.
– Jag har lärt mig genom att GÖRA saker, genom arbetskamrater som har varit generösa och tillåtande. Men idag kan det nog vara viktigare att ha en bra utbildning än när jag började arbeta.

Paradoxalt nog är inte det inte andra personer med funktionsnedsättningar som är Mikaels viktigaste publik som föreläsare.

– Mina föreläsningar handlar aldrig om funktionsnedsättningar. Den vanligaste publiken är icke funktionsnedsatta inom näringslivet, alltifrån järnhandlaren på hörnet till ledningen för börsföretag.
– När jag möter ledningsgrupper bestående av välklädda män undrar jag vad jag kan tillföra…

 

Foto
… sätter den smidigt på plats för att vara redo att…

 

Genom att synas hoppas Mikael inspirera till en radikal attitydförändring som öppnar samhället för alla, oavsett vilka förmågor man har eller saknar.

I höst får han en fantastisk chans att påverka arbetsmarknaden eftersom han bokats som föreläsare för alla anställda inom Arbetsförmedlingen.

– Det är viktigt att få en ny attityd hos de professionella som möter unga med funktionsnedsättningar. Så länge vi bara ser problem kommer vi aldrig i mål. Det räcker inte med praktikplatser och liknande utan det krävs en grundläggande attitydförändring så att vi ser resurserna. Det var min omgivnings öppna attityd och min egen vilja som blev framgångsrik för mig.

– Man måste resa sig upp, själv ta tag, man kan inte luta sig tillbaka. Ingen kommer genom dörren med ett jobb till dig. Du måste själv ut och ta för dig.

Några av Mikaels budskap till arbetsmarknadens aktörer lyder så här:

> Se inte bara till kostnaderna i det korta perspektivet. Börja med att anställa någon och ge sedan det stöd som behövs för att det ska bli en investering som lönar sig. Det misstag man ofta gör är att man börjar med problemen – och fastnar där.

> Satsa på medarbetarens resurser och lös problem efterhand. Underskatta inte individens förmåga att lösa problem. Det är ”jag” som är experten på min situation.

> Lägg ansvar även på individen. Vill jag ha ett bra jobb måste jag lära mig det som är viktigt inom arbetslivet. Många får inte rätt krav på sig. Det finns ett team som ständigt serverar, ända tills gymnasiet tar slut. Men sedan är allt stöd plötsligt borta. Hur bra förberedd för arbetslivet har man då blivit?

 

Foto
… svara på den välanvända iPhonemobilen. ”Någon sa till mig att jag INTE skulle kunna använda en mobil med tryckkänslig skärm, då bestämde jag mig för att det var precis vad jag skulle göra!”

 

Mikael har haft stor nytta av att han tidigt lärde sig kontakta myndigheter, som när han vid 16 års ålder såg till att få körkortstillstånd.

– Man ska inte acceptera ett nej. Ifrågasätt vad myndigheterna säger. ”Vad heter du, vad heter din chef?” är en fråga som jag tidigt förstod var bra att använda, säger Mikael med en glimt i ögat.

Publicerad:
2013-09-06

Av: Valter Bengtsson

Nyckelord:
Intervjuer, Mikael Andersson, arbete, bilanpassning


ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se