Juridisk handbok i funktionsrätt: 5. Kontaktperson
Här fortsätter vår nya artikelserie för dig som har en funktionsnedsättning, för dina anhöriga och för HejaOlikas alla läsare.
Det är advokat Jessica Gustavsson som skriver en praktisk handbok om hur man får sina rättigheter.
Jessica utgår från sina egna professionella och privata kunskaper och erfarenheter för att förklara hur rättigheterna enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och socialtjänstlagen ser ut, och hur man manövrerar hinder som står i vägen för dessa rättigheter.
Handboken kommer att ge både fakta och praktiska tips från verkligheten. Jessica tar upp regler, bevisvärdering och strategier, men också hur man får till samverkan, en fungerande verkställighet och hur man kan göra för att orka med allting.
Allt färre får kontaktperson enligt LSS. Vad finns det för möjlighet att rädda insatsen?
För den som har grupp- eller servicebostad och daglig verksamhet enligt LSS, var det tidigare vanligt att också ha kontaktperson, för att få möjlighet att lämna boendet och göra något utan sin vanliga personal.
Kontaktperson är en viktig insats även för den som klarar eget boende, men behöver hjälp att komplettera sitt sociala nätverk och komma ut i samhället.
Men allt färre får rätt till kontaktperson. Den som är beviljad andra insatser får nöja sig med dessa, och den som inte är beviljad några insatser anses vara ”duktig nog” att klara sig utan kontaktperson.
Kontaktperson ska bryta social isolering
Vid införandet av LSS angavs i förarbetena, som bakgrund till insatsen biträde av kontaktperson, att många personer med funktionsnedsättning har få kontakter vid sidan av sina anhöriga, och att människor med funktionsnedsättning bor ensamma i mycket större utsträckning än andra. Många saknar gemenskap med andra människor i arbetslivet och på fritiden.
Insatsen kontaktperson har till uppgift att bryta den enskildes isolering genom samvaro och genom hjälp till fritidsverksamhet. Stöd i form av kontaktperson ska underlätta ett självständigt liv i samhället.
Här sker då en krock med insatserna grupp- och servicebostad samt daglig verksamhet, som till viss del tillgodoser samma syften. Och för den som bor själv, är det tydligen lätt att säga att den redan lever ett självständigt liv i samhället.
Negativ trend hos kommuner och domstolar
Den statliga LSS-utredningen 2018 hade en genomgång av hur insatsen biträde av kontaktperson hanteras, och vilka som beviljas insatsen. Såväl denna utredning som Socialstyrelsen har funnit att det skett en utveckling mot att de som bor i en bostad med särskild service och deltar i daglig verksamhet många gånger inte anses ha behov av stöd, utöver det som tillhandahålls inom ramen för de insatserna.
En granskning av domstolsdomar som vi gjort på CJ Advokatbyrå visar att den enskilde förlorar, till absolut övervägande del. Något trendbrott mot det som konstaterades 2018 syns alltså inte. Trenden mot att utplåna insatsen kontaktperson gäller både om den enskilde ansöker om insatsen för första gången, eller om denne ansöker om fortsätt rätt till kontaktperson efter att ha haft det många år. I de fall som förvaltningsrätterna ger bifall, ser kammarrätterna till att upphäva beslutet och ge nämnden rätt i sitt avslag.
Avslag motiveras ofta med rent strunt
I beslut och domar hänvisas till att den enskilde inte är socialt isolerad i den mening som avses i LSS förarbeten, men detta menar jag är direkt struntprat. De som införde LSS menade uppenbarligen inte att personer med funktionsnedsättning ska vara utlämnade till en mer omfattande social isolering än andra, eller att personalberoende är detsamma som socialt umgänge.
Det är nästan genomgående dyster läsning från kommunerna och domstolarna. Det finns citat som att ”upplevd ensamhet är en folksjukdom och ger inte rätt till någon insats”, och att uppgiften att motverka psykisk ohälsa till följd av ensamhet ligger på sjukvården.
Domare och beslutsfattare har också en märklig inställning till vad som ”räcker” för den som har funktionsnedsättning. Närvaro av personal är tillräckligt, även om bara enstaka personal faktiskt fungerar med den enskilde och kan göra saker med denne. Dagliga promenader på lunchen vid den dagliga verksamheten anses tillräckligt för att bryta social isolering för den som har funktionsnedsättning. Att boendet erbjuder aktiviteter är tillräckligt, även om den enskilde inte kan förmås att delta i sådana, etc.
Mycket av detta är direkt lagstridigt, eftersom LSS bara tillåter för myndigheten att neka rätten till en insats om behovet faktiskt är tillgodosett på annat sätt. Det är inte tillräckligt att behovet kan tillgodoses på annat sätt.
Kammarrättsdom 2023 stärker rätten till kontaktperson
En intressant kammarrättsdom, som går en annan väg, är Kammarrättens i Stockholm dom 2023-03-31 i mål nr 6337-22.
Kammarrätten pekar på hur Statistiska Centralbyrån definierar ”social isolering”. Enligt den definitionen ska man, för att räknas som socialt isolerad, bo ensam och inte träffa anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger i månaden. En person som bor i bostad med särskild service kan visserligen inte sägas bo ensam, men har heller inte valt de personer som den delar vissa gemensamma utrymmen med.
Av betydelse för bedömningen är också om det är rimligt att personer som tillhör personkretsen för LSS enbart ska vara hänvisade till sociala kontakter knutna till boende, daglig verksamhet och anhöriga. Kammarrätten i Stockholm ansåg i denna dom inte att kontakter med personal inom olika former av LSS-verksamhet alltid kan ersätta de möjligheter som insatsen biträde av kontaktperson ger i form av en aktiv och meningsfull fritid.
En person som är beviljad bostad med särskild service och daglig verksamhet kan därför ändå anses som socialt isolerad och ha rätt till insatsen biträde av kontaktperson. Jag vill uppmuntra alla som kämpar för att få behålla eller få beviljat kontaktperson, att titta på denna dom.
Ett bortglömt argument för kontaktperson
Det är också värt att lyfta ett bortglömt uttalande från förarbetena. Avsikten med insatsen kontaktperson är främst att tillgodose behovet av en medmänniska när anhörigkontakt saknas eller behöver kompletteras.
Många vuxna personer som bor på grupp- eller serviceboende och har daglig verksamhet får successivt glesnande kontakt med anhöriga. Den som inte får komma iväg med anhöriga och som dessutom nekas insatser som kontaktperson, kommer då endast ut i samhället med hjälp av boende- och verksamhetspersonal.
Det är känt att med sådan personal finns ett komplicerat beroendeförhållande där den enskilde hamnar i underläge, egentligen oavsett hur stora ansträngningar som görs.
Att få komma iväg med en anhörig/kontaktperson är en mycket viktig chans för den enskilde att få uttrycka sina egentligen känslor och tankar kring vardagen och livet i stort. Möjligheten att få komma iväg ensam med personal är också begränsad vid grupp- och servicebostaden där mycket sker som gemensamma aktiviteter.
Här noterar jag följande från domstolsdomar.
- Den som har anhörigkontakt är inte isolerad, och då går det fint att avslå med hänvisning till att kontaktpersonen ju syftar till att komplettera bristande anhörigkontakt.
- För den som saknar anhörigkontakt däremot, försvinner detta förarbetsuttalande från besluts- och domsmotiveringen. Då ersätts detta förarbetsuttalande med andra, som bättre passar för ett avslag.
Hopp om att HFD ska bryta trenden
Sammanfattningsvis finns här mycket att göra. Vi på advokatbyrån har nu fått möjlighet att driva ett mål om kontaktperson i kombination med gruppbostad och daglig verksamhet till Högsta förvaltningsdomstolen.
Vi får alla hålla tummarna för att prövningstillstånd beviljas och, i den bästa av världar, att ett positivt trendbrott äntligen kan komma att ske.
