Nyheter

Kämpar emot beslutet att sonen måste flytta efter 18 år


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Kammarrätten i Göteborg har gett Anders rätt att själv bestämma var han ska bo.

 

Måste verkligen deras son flytta till en annan kommun efter 18 år på samma boende, där han också hela tiden har haft daglig verksamhet?
– Det blir rena katastrofen om han måste flytta, säger Gunilla Ekström.

Måste verkligen deras son flytta till en annan kommun efter 18 år på samma boende, där han också hela tiden har haft daglig verksamhet?
– Det blir rena katastrofen om han måste flytta, säger Gunilla Ekström.

Gunilla och Leif Ekströms son Anders är idag 39 år. Han har autism och en svår utvecklingsstörning. Sedan 1996 har han sitt boende på Sanna Gård i Lekebergs kommun utanför Örebro, dit han redan 1989 kom för skolgång och senare daglig verksamhet.

Han är skriven i Kumla kommun, och sedan 1995, när LSS infördes, har Kumla beviljat honom daglig verksamhet och från 1996 även boende i grannkommunen. Men nu har kommunen beslutat att han skall ”tas hem” så att han får såväl boende som daglig verksamhet i Kumla.

Föräldrarna tycker att de inte har fått någon vettig förklaring till omsvängningen från kommunens sida. Det har inte framförts några ekonomiska argument, möjligen är det så att man helt enkelt inte förrän nu har följt upp beslutet från 1996.

Än mindre har de mött förståelse för vad det skulle innebära för sonen att flyttas till en för honom främmande kommun. Han känner inte någon i Kumla – föräldrarna bor numera i Stockholm.

– Han brukar komma och hälsa på oss varannan vecka, och det kan han förstås fortsätta med, säger Leif Ekström.

Men han tillägger att sonen har sitt och sin välkända värld där på Sanna Gård, och alla de människorna han där har omkring sig i vardagen måste han lämna.

Föräldrarna har överklagat först till förvaltningsrätten, sedan till kammarrätten, men fått avslag hela vägen – kommunens beslut står fast. Som en sista utväg håller de nu på att skriva på ansökan om prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. De menar att man måste pröva om en kommun verkligen kan ändra ett beslut på det här sättet efter så lång tid.

Hur har Anders själv reagerat på detta?
– Han vet inte så mycket, men han märkte på personalen att de blev oroliga när beskedet från kommunen kom. Men han förstår inte så mycket av detta, bara att han vill vara i sin vanliga värld som han trivs med, sammanfattar Gunilla Ekström.

Hennes man tillägger att Anders också har fått en annan diagnos:
– Han har en gång diagnositcerats med återkommande depressioner. Det är förstås en risk att det bryter ut igen om han måste flytta.

Nu återstår för Gunilla och Leif Ekström att hoppas på att få rätt i högsta instans.

Om inte är en sista utväg att försöka komma till tals med den nyvalda socialnämnd som tillträder i Kumla vid årsskiftet för att om möjligt få dem att ta sitt förnuft till fånga.

  

 

ANNONSER
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
  • Annons för Mo Gård
ANNONSER
  • Annons för Tidvis
  • Annons för STIL
  • Annons för Särnmark
  • Annons för JAG
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för HD Motion
  • Annons för Primass
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Fremia