Kommun motarbetar förebyggande stöd – trots rätt till assistans

Stockholms kammarrätt beviljade en 12-årig flicka assistans för det grundläggande behovet förebyggande stöd all vaken tid.

Trots detta fortsätter Uppsala kommun att motarbeta familjen. Kommunen har tagit bort all assistans i väntan på ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen.

LÄS MER:
Familjen segrade: HFD fastställer 12-årings rätt till personlig assistans
”Jag är glad att familjen fått ett bra beslut”

Kammarrättens dom i korthet

• Kammarrätten i Stockholm konstatera i domen (mål nr 5420-24, 30 oktober 2024) dels att föräldraavdraget använts felaktigt av Uppsala kommun som har gjort alltför stort avdrag, dels att flickan hade behov av förebyggande stöd.
• Förebyggande stöd är ett av de nya grundläggande behov som infördes med reformen ”Stärkt rätt till personlig assistans” i januari 2023. Behovet gäller situationer där person till följd av psykisk funktionsnedsättning behöver stöd för att begränsa risken för att hen fysiskt skadar sig själv, andra personer eller egendom.
• Kammarrätten kom fram till att det finns en konkret risk att hon skadar sig själv, andra eller saker i sin omgivning om hon inte är under ständig uppsikt av någon i hennes omedelbara närhet och ingriper frekvent. Flickans utagerande beteende är impulsivt och svårt att förutse, och rätten anser att hon behöver förebyggande stöd under all vaken tid.
• Flickan har rätt till personlig assistans för dessa grundläggande behov, och kan även ha rätt till assistans för andra personliga behov. Det är omsorgsnämnden i Uppsala som ska besluta om det totalt antalet timmar assistans som flickan har rätt till.
• Uppsala kommun har uppgett till pappan att kammarrättens beslut kommer att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. I väntan på HFD:s beslut kommer Uppsala inte att erbjuda någon personlig assistans.
• Om Högsta förvaltningdomstolen inte ger Uppsala prövningstillstånd eller avslår överklagandet kommer kammarrättens dom att vinna laga kraft, och då tvingas Uppsala ge assistans igen.

Videointervju med pappan

HejaOlika träffade Anders Johanson, förälder till flickan som har autism och intellektuell funktionsnedsättning, den 6 november 2024 i Uppsala.

Här nedan kan du se videointervjun:

Här följer ett referat av videointervjun.

– Jag heter Anders, jag är 46, bor i Uppsala, har delad vårdnad med mina barns mamma om tre barn. Min äldsta dotter fyllde tolv för drygt en månad sedan. Hon har autism och en svår intellektuell funktionsnedsättning. Hon har haft assistans via Uppsala kommun i fyra år. De har dock inte velat ge den i ungefär ett och ett halvt år nu. Vi har gått igenom hela kedjan: förvaltningsrätt till kammarrätt. Och där landade vi i en dom för sju dagar sedan [mål nr 5420-24, 30 oktober 2024].

Omprövning ledde till indragen assistans

Det hela började med att ni ansökte om utökad assistans för ett och ett halvt år sedan?
– Dels var det en så kallad nyaktualisering… en omprövning. Så då gjorde vi ju det. Och då sa jag och min dotters mamma att vi tyckte att det skulle ha varit bra med en liten utökning för att få till en assistent som inte är i hennes omedelbara fysiska närhet. Så hon får ett eget liv utanför huset mera.

– De första två omgångarna, tvåårsperioderna, hade hon 28 timmar per vanlig vecka, skolvecka, och 35 timmar per lovvecka.

Vid en omprövning och ansökan om utökning för ett och ett halvt år sedan, vad hände då?
– Ja, då försvann allt. Kommunen ansåg inte att tillsynen var ett grundläggande behov.

– Det är svårt att få ett medicinskt intyg på hur hon beter sig i en skola, men både skola och skolpsykolog intygar att de många gånger är två personer för att klara av att avleda henne och hindra henne från att skada sig. Och trots att man anpassar omgivningen och har en ensam undervisning så hamnar hon i affekt och får utbrott och skadar sig själv eller andra. Det var det vi lutade oss mot, och sen konstaterade vi att hemma fungerar det bättre för vi är bättre på att bemöta henne och förutse vad som händer. Men det förekommer likväl.

Men då menar kommunen att det inte fanns något behov av ett förebyggande stöd. Trodde man inte på er?
– Ja, man säger ju inte det, men det är ju det man menar.

Familjen överklagade avslaget

Men ni överklagade, och vad hände efter det?
– Vi fick ett interimistiskt beslut om att insatsen skulle fortsätta medan vi väntade på förvaltningsrätten. När väl förvaltningsrätten tog tag i det så tyckte de att vi hade lämnat icke samstämmiga uppgifter. Så därför kunde man inte tillskriva varken våra uppgifter eller skolans uppgifter något större värde. Vi överklagar detta då vi anser att man fungerar olika i olika miljöer.

Ni överklagade till kammarrätten, vad hände då?
– Det gick förvånansvärt fort till att börja med. Det tog tio-tolv veckor från att vi överklagade tills det blev avgjort. Så då hade vi återigen ett interimistiskt beslut som gällde tills kammarrättens dom kom.

Och kammarrätten biföll ert överklagande?
– Ja, på ett lite ovanligare sätt. De biföll överklagandet och nämnde att det var styrkt att min dotter har behov av tillsyn av en övervakande karaktär all vaken tid.

Detta baserade man på det grundläggande behovet om förebyggande stöd.

Hur många timmar innebär all vaken tid?
– Enkelt räknat, 40 timmar arbetsdagar, det vill säga måndag till fredag. Sen blir det i princip 16 plus 16, det vill säga 32 över helger. Så över tid med lite allt möjligt blir det mellan 60 och 70 timmar per vecka, ungefär.

Förvånad över kammarrättens snabba bifall

Hur reagerade du på det beskedet?
– Ärligt talat, ruskigt förvånad. Att det kom så fort. Att man tog ett så pass ingripande beslut utan att egentligen ge sig in i vad och varför, utan man bara tyckte att det tidigare avslaget inte verkade rimligt, kändes det som. Det var det första jag reagerade på. Sen blev jag så klart glad för att det var ett positivt besked. Men lite sådär med förvåning också.

Vad berodde det på att förvaltningsrätten sa nej till dotters assistans och kammarrätten sa ja till all vaken tid? Helt olika synsätt?
– Jag tror det är jätteenkelt. De flesta som sitter och tar de här besluten i förvaltningsrätten, säkerligen också i kammarrätter runt om i landet, har ju noll specialistkunskap i ämnet. Så har man tur så kanske man får en rådman som har en släkting som har en funktionsvariation. Då kan resultatet bli någorlunda rimligt. Annars är man kanske mer intresserad av skattejuridik. Då landar man i att de säger två olika saker.

Du menar då att i det här fallet så var det en kunnig kammarrätt som fattade beslutet?
– Jag ska inte säga kunnig. Men åtminstone försökte man lägga saker i olika vågskålar och titta i underlaget. För det fanns egentligen aldrig någonting från kommunens sida som motsade det vi hävdade. Det var väl där som jag tyckte att det tog man också hänsyn till. Och det kan ju någonstans vara rimligt att säga nej bara för att säga nej utan anledning är ju liksom inte ett argument.

Kommunen fortsätter säga nej, och överklagar

Vad säger kommunen nu då? Kommer de att följa kammarrättens beslut?
– Nej. De säger att det inte finns något beslut längre, så vi tänker inte betala assistans.

De överklagar alltså kammarrättens beslut?
– Ja, de söker prövningstillstånd hos Högsta förvaltningsdomstolen har de sagt idag [6 november]. De har både sagt det och jag har det skriftligen också.

– Jag har diskuterat med anordnaren för assistansen, och de verkar inte ha för avsikt att bara avbryta assistansen direkt, även om de bara kan hålla ut en viss tid till. Förhoppningsvis får kommunen inte prövningstillstånd, och då tar det stopp där. Det vore det bästa.

Men finns det risk att anordnaren drar in assistansen nu när det interimistiska beslutet inte längre gäller?
– Ja, det gör det ju såklart. Det skulle de ju och borde kanske göra men jag tror inte att de gör det med mindre än att de åtminstone avvaktar tills prövningstiden har gått ut. Skulle jag tro.

Vad säger anordnaren? Vilken bedömning gör de av vad som kommer att hända?
– De bedömer att det till att börja med är lagstridigt. För det andra att de inte kommer att vinna någon framgång i att ens få ett prövningstillstånd.

Och det betyder att kommunen förlorar?
– Ja, och jag menar, det är väl bara att se på statistiken så kan man väl dra sig till att det är inte så sannolikt att de får något prövningstillstånd. Jag har även diskuterat med en av de som var beslutande i kammarrätten och frågat om man ens får bete sig så här. Och då fick jag ett inofficiellt svar att ”jag inte får uttala mig om ett ärende som jag har beslutat i”. Men ”nej det får man inte”.

Trots segern – en otrygg situation

Så det känns ändå ganska tryggt då?
– Nej. Jag vet ju vad som kommer näst, oavsett om kommunen får prövningstillstånd eller inte. Då kommer nästa resa bli att, då är det ju för mycket assistans. ”Hej då, nu ska ni till försäkringskassan.” Och då börjar försäkringskassan. Och så är vi där igen med att jaga intyg. Det är ju faktiskt Uppsala kommun som ska göra det här. Det har ju kammarrätten sagt. Så jag ser många sådana sprickor. Så det handlar ju om att försöka förbereda sig för dem.

Hur gör ni för att förbereda er för olika risker?
– Vi försöker förutse dem innan de dyker upp. Och så får vi ta dem om och när det liksom löser ut. Men att det är nog bara det. Prata om det så att man liksom inte blir tagen på sängen på samma sätt som man kan bli annars.

– Jag har lagt ner mycket tid. Jagat prejudicerande fall, titta på liknande fall där någon har sagt något eller gjort något som kan.

– Någonstans kan jag väl tycka så här. Människor som har funktionsvariationer. De ska få hjälp. De ska inte behöva ett externt bolag som anlitar jurister för att processa mot myndigheter. Det är där vi ska liksom börja diskussionen. För där har det gått snett.

Mår dåligt av tjafset med kommunen

Varför är Uppsalas kommun så negativt till personlig assistans?
– Min kvalificerade gissning är att man ser en risk för ökade kostnader. Och Uppsala är en kommun som dras med mycket positivt och mycket negativt. Vad gäller bostadsförsörjning och kostnad för sociala insatser så har man det kämpigt. Så då misstänker jag att man skär där man kan. För den som inte har en synlig funktionsvariation så är det väldigt lätt att säga att du syns inte, och då får du inget. Så tror jag.

Vad skulle du vilja säga till de styrande i Uppsala, politiker och förvaltningschefer?
– Jag skulle vilja säga att jag tror inte att någon av dem skulle klara sig från en heltidssjukskrivning om de genomled en vecka av det som jag och min exfru gör. Så är det. Det går till en gräns där tjafset med myndigheter blir som ett moln som ligger över en. Man blir på dåligt humör och mår dåligt av det. Det skulle jag vilja säga till dem.

– Och jag skulle vilja att de förstod vad det här gör. För om vi skär bort den medmänskliga faktorn som jag tycker man borde beakta, så kan jag inte ens säga att det här är ekonomiskt försvarbart ur ett större perspektiv. För alla de timmar som jag måste sjukskriva mig, eller icke-produktiv, och så lägger vi allt ovanpå det här, det går inte ihop. Jag får inte ihop det.

– Det slog mig idag att det är någonting som slinter när en nioåring kan säga ”måste du prata om den där jävla kommunen idag igen, pappa?”

Mer om förebyggande stöd vid psykisk funktionsnedsättning

Den 28 oktober intervjuade HejaOlika advokat Emilia Liedbeck om det grundläggande behovet ”förebyggande stöd vid psykisk funktionsnedsättning” som infördes 1 januari 2023. Hur har det påverkat möjligheterna att få rätt till personlig assistans? Se videointervjun:

LÄS ÄVEN:
HejaOlikas guide om att söka personlig assistans