Kontrollerad ilska
De bevingade orden ”Vi åldras med värdighet” har kanske en uns sanning?
En person som känt mig många år även i arbetslivet sa häromdagen: ”Vad lugn du blivit som pensionär”. Nä, sa jag, jag blir lika ofta arg idag som förr!
Men personen var verkligen en gammal kompis som jag både arbetet ihop med och senare umgåtts med privat, så senare på dagen tänkte jag på vad han sagt, och analyserade. Och då tändes lampan, att precis så är det! Jag kan fortfarande bli lika arg, men tänker efter – före jag agerar.
Att tänka efter – före – är en dygd. Fler i vårt samhälle borde anamma denna! Då skulle många beslut bli bättre. Och processerna skulle bli färre. Den röda hatten skulle få stanna i garderoben.
Vad gäller min ilska så finns den nog latent i min mission som företrädare för den utsatts gruppen som har insatser enligt LSS på grund av sina svåra funktionsnedsättningar. Den blommar upp när jag ser hur samhället trots goda lagar behandlar dessa personer och deras utarbetade anhöriga.
Det görs av välutbildade och välmående kommuntjänstemän och kommunpolitiker samt jurister i förvaltningsrätterna, som lever ett liv långt ifrån vad deras ”klienter” gör.
Jag hoppas, för att mildra min ilska, att det är för att de inte förstår och kan sätta sig in i den utsatta situation motparten befinner sig, för det får inte vara för att de saknar vilja!
Vilket hån! Vilket bedrövligt sätt att behandla sköra funktionshindrade personer och deras utarbetade anhöriga.
Nu har det hänt i en kommun i min närhet igen. Plötsligt avslås en massa LSS-insatser som funktionshindrade personer kan ha haft i åratal. Samt naturligtvis även nyansökningar. De ord de får höra, när de protesterar, är de gamla cyniska: ”Det är bara att överklaga”!
Vilket hån! Vilket bedrövligt sätt att behandla sköra funktionshindrade personer och deras utarbetade anhöriga som måste slåss för att deras barn (även de vuxna) ska få det stöd och den service som LSS-lagen utlovar!
Med prognosen att förlora 9 av 10 mål, samt kanske få strida i domstol mot övermäktigt motstånd i flera år, så orkar faktiskt de flesta inte ens överklaga. Så till de siffror vi presenterat ovan, om bara 1 seger av 10 möjliga för den enskilde i Länsförbundet FUB:s rapporter om förvaltningsrätterna, skall läggas ett mycket stort mörkertal.
Hur kan välutbildade LSS-handläggare och socionomer låna sig till detta? Jo, för de blir överkörda av ”riktlinjer” som klubbas igenom av ansvariga politiker. Ofta fråntas LSS-handläggare rätten till att ta beslut! Det ska istället tas av mindre kompetenta (i LSS) högre chefer. Och så undrar man varför det är så svårt att rekrytera socionomer och att de stannar så kort tid? Där skulle de, som jag idag, analysera och tänka efter en gång till! Ni som läser bara detta stycke förstår vad jag menar, eller hur? Om jag inte får göra det jobb jag är utbildad för, så…
Hur kan politiker i dagens välmående Sverige svika sina mest utsatta personer, som utan egen förskyllan hamnat i en situation där de just är utelämnade till dessa politikers godtycke? För att de kostar pengar – eller kanske snarare för att de inte ger några röster i valet? Kan det vara så cyniskt?
Jag ser det ständigt och upprörs, att vår osynliga grupp ”glöms” bort. Utredningar som görs för att förbättra LSS läggs undan i ”dammiga arkivet” medan utredningar som ska spara pengar ”skräddarsys” eller kanske snarare ”skräddarstyrs” till önskat resultat.
Självklart har Sverige råd att ta väl hand om den lilla grupp som omfattas av LSS. Det handlar snarare om viljan. En av våra mest kända politiker sa just så – politik är att vilja. Och just nu vill våra ansvariga politiker inte värna LSS! Inte ens citatägarens efterträdare i det egna partiet vill!
Så ett upprop till politiker i alla partier från en sansad person med numera kontrollerad ilska:
”Visa solidaritet med de svaga i ert eget samhälle – det ni ansvarar för! Se till att LSS intentioner följs av alla kommuner och av alla domstolar!”
Och till er som bara är väljare: vi får de politiker vi förtjänar! Så vår grupp som är få behöver många följare, med ett modernt uttryck – så notera er nu!
