Kritiken mot LSS-försämringarna, träffar den rätt person?
ANALYS. Vem är ”The Boss”? Jagar vi fel personer när vi angriper försämringar i assistansersättningen och fokuseringen på besparingar i LSS direktiven?
Det började så lovande med Stefan Löfvens regeringsförklaring i oktober 2014, där han äntligen nämnde funktionshinderfrågor och lovade förbättringar när de rödgröna nu fått regeringsmakten.
Men när regeringen la sin första budgetproposition, för 2015, hade de mesta av satsningarna på funktionshindrade tagits bort. I och för sig föll budgeten, och regeringen fick regera första året med en alliansbudget, vilket de dock redan visste och borde kanske ha hållit kvar vid sina löften från regeringsförklaringen. Visat på vilja!
När sedan Heja Olika träffade ansvarig minister Åsa Regnér för intervju i februari 2015, var hennes åsikt om personlig assistans att den måste ”moderniseras” och göras ”mer träffsäker”. Behov skulle bli mer styrande och stöd skulle inte kopplas till en viss diagnos. Rättssäkerheten skulle ses över av Försäkringskassan. ”Det är viktigt att så många som möjligt får stöd för att kunna delta i samhället.” En ganska försiktig men nyanserad bild av en ny minister. Inget om kostnader eller fusk!
I en intervju i Dagens Industri i oktober 2015 pekade vår finansminister Magdalena Andersson ut assistansersättningen som ett möjligt besparingsområde, för att betala de ökade kostnaderna för migration. Hon upprepade detta i en intervju för Ekot i slutet av oktober 2015.
Det blev naturligtvis en storm, främst mot hennes sätt att ställa utsatta grupper mot varandra, men även mot besparingar på assistans naturligtvis. Men i stället för att backa sina påståenden fortsate hon i debatter i december 2015 med den argumentation som vi senare såg i direktiven till LSS-utredningen och nu vid ett flertal tillfällen hört Åsa Regnér och försäkringskassan GD Ann-Marie Begler upprepa. Den ”skenande” kostnadsökningen i assistansersättningen, där siffror okritiskt lånats (?) från media och presenterats som fakta. Mycket riktigt följdes Magdalena Anderssons uttalande av en genomgång på SVT där första rubriken var ”Skenande kostnader för assistansersättningen”. Jag har kommenterat detta i mitt tidigare debattinlägg här på Heja Olika: ”Oseriösa påståenden vilseleder om assistans”.
När de rödgröna fick möjlighet att lägga sin egen budget, för 2016, så uteblev ändå utlovade satsningar och i stället infördes besparingar indirekt i assistansersättningen via minskad uppräkning av schablonbeloppet.
Det följdes av en lagändring där regeringen skulle få möjlighet att ändra beloppet vid ”krissituation”. Fundera gärna på hur det skulle ha kunnat ske i slutet av 2015 då Magdalena Andersson var ute för att finansiera migrationen med bland annat minskade kostnader på assistans!
När direktiven för utredningen om LSS presenterades i maj 2016 av Åsa Regner, innehöll de i huvudsak hur besparingar i assistansersättningen skulle kunna ske.
Nu i höst har det intressanta skett, att efter en mängd beskrivningar i media hur enskilda personer har drabbats, framförallt barn, så har politiker från Liberalerna börjat försvara personlig assistans, kanske inte minst påverkade av sin gamle ledare Bengt Westerberg.
Men även politiker från V, C och KD har ifrågasatt regeringens direktiv, särskilt de som i förskott gått redan i år till Försäkringskassan, och som alltså föregriper utredningen. För mig är det särskilt intressant att KD gör det, de som i 8 år med Maria Larsson inte gjorde något mer än jagade ”väderkvarnar” (läs. fusk). Även då funderade jag på om det var hon eller dåvarande finansminister med sitt jobbskatteavdragsfokus som styrde funktionshinderpolitiken.
Det jag nu undrar är om vi jagar fel personer när vi angriper Åsa Regnér och Ann-Marie Begler? De är kanske bara redskap för Magdalena Andersson att tillse att det hon startade i sin debatt 2015, minskade kostnader för assistans, nu blir genomfört?
”Follow the money” brukar vara ett bra grepp för att jaga de riktiga bovarna!
