LSS leder för många till ett liv i fattigdom, inte till ett liv som andra
Inkomsten för personer med LSS som oftast är aktivitets- eller sjukersättning är mycket låg och har dessutom under många år släpat efter jämfört med både löner och matkostnader. Men den största utgiften är hyra och den har skenat vad gäller nyproduktion. Som om detta inte var nog så har förvaltningsdomstolen spätt på bördan.
År 2005 dömde Regeringsrätten, i domen RÅ 2005 ref. 28, klart i strid med LSS och dess förarbeten. Konsekvensen av den domen har blivit att personer som tillhör LSS ofta lever ett liv i fattigdom.
Den ekonomiska situationen har varit känd under många år. Riksförbundet FUB lyfte den ekonomiska utsattheten i rapporten ”Fångad i fattigdom?” 2014 (länk till rapporten) och Länsförbundet FUB i Stockholms län tog nyligen upp detta i rapporten ”Får jag möjlighet att leva som andra?” (länk till rapporten).
Domen från 2005 är inte bara märklig, den är felaktig och borde aldrig ha sett dagens ljus. Den strider mot LSS på flera sätt och borde därför inte ha tillämpats av myndigheter och politiker. Istället gav den legitimitet åt ett lagstridigt sätt att tolka LSS.
I och med domen blev det tillåtet att ta ut hyra för de gemensamma utrymmena i gruppbostäder och en hyra enligt bruksvärdesprincipen. Den reglering i 19§ LSS som skulle garantera att den enskilde fick tillräckliga medel över för sina personliga behov sattes därmed helt ur spel? Det som återstår att göra för enskilda är att söka bostadstillägg eller söka ekonomiskt försörjningsstöd.
Maxtaket (4 750 kr/mån) för bostadstillägget från Försäkringskassan ligger nämligen långt under den faktiska hyran! Konsekvensen blir att många lider ekonomisk brist, ett underskott varje månad, som ofta anhöriga får täcka upp.
”Den som spar han har” brukar man säga, men det gäller inte för personer som tillhör LSS. Det man eventuellt har fått genom arv eller gåva måste gå till nödvändiga utgifter och kan inte fungera som en långsiktig buffert; en buffert som så väl skulle behövas eftersom inkomsten är så låg livet igenom. Om man har en förmögenhet på över 100 000 kronor så räknar nämligen Försäkringskassan, i beräkningen av bostadstillägg, med en fiktiv inkomst av förmögenhet och bostadstillägget minskas snabbt.
Det gör att det kapital, den buffert, man har sakta men säkert ”äts upp” av utgifter i vardagen för hyra, mat och kläder.
Dessutom är skatten 66 procent högre än för löntagare och 75 procent högre än för ålderspensionärer med samma låga inkomst
Dessutom är skattesatsen högre än för löntagare. Personer med aktivitets- eller sjukersättning betalar 66 % mer skatt än löntagare med samma inkomst och vad mer märkligt 75 % mer än ålderspensionärer med samma låga inkomst.
I inslaget i Plånboken i P1 från 2016 (länk till programmet) lät socialförsäkringsminister Annika Strandhäll meddela att den höga skattesatsen kommer sig av att man inte fått del av det s.k. jobbskatteavdraget. Det är ingen tröst för dem som drabbas och inte heller en rimlig förklaring till varför de med minst ekonomiska resurser får betala mest. Hitintills är tystnaden från alla ansvariga politiker skrämmande.
För att hjälpa sina barn går många föräldrar in och stöttar upp ekonomiskt och det är många föräldrar som idag oroar sig för hur det ska gå för deras barn när de själva inte lever längre.
Genom att se på olika index kan vi sätta LSS-individers ekonomiska situation i ett större sammanhang. Under 10 år har några relevanta index utvecklats så här:
Konsumentprisindex +11,1%
Prisbasbeloppet +11,5%
Löneindex +32,7%
Boende (snitt på allt) +11,9%
Boende nya lägenheter Sthlm +82,9%
Byggkostnader Sthlm + 70%
Matpriser +24,1%
Man kan av dessa siffror enkelt konstatera att samtidigt som lönerna har stigit med ca 33 % så har prisbasbeloppet som justerar aktivitets- och sjukersättning bara stigit med ca 11 %. Inkomstökningen för de personer som tillhör LSS och har aktivitets- eller sjukersättning har alltså bara varit en tredjedel av ”alla andras” inkomstökning. Ett annat exempel på hur prisbasbeloppet inte fungerar som styrning är jämförelsen med matpriserna, som har stigit med 24 %.
Att något måste göras är uppenbart och det är fullt möjligt att redan idag ändra på sakernas tillstånd genom att:
1. Följ lagen och sluta ta betalt för gemensamhetsutrymmen
a. Domen från högsta instans är inte formellt bindande och det finns därför möjlighet och skyldighet att inte följa den när står i strid med lag.
b. 19 § i LSS säger tydligt att ”Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov”. Det kan innebära att man måste justera sin hyressättning enligt merkostnads- och självkostnadsprincipen, samt om detta inte räcker införa KBH (kommunalt bostadstillägg för handikappade).
2. Ändra regelverket avseende det statliga bostadstillägget
a. Höj det statliga bostadstillägget från Försäkringskassan så att dess tak anpassas till dagens verkliga hyror på olika orter i Sverige.
b. Likställ förmögenhetsbegreppet med det som står i den allmänna självdeklarationen. Bara försörjningsstöd och bostadstillägg räknar förmögenhetstillägg, fiktiv inkomst. Det gör inga andra vanliga förmånssystem! Inte i sjukpenning, vab, föräldrapenning, barnbidrag, arbetslöshetskassa, garantipension, m.fl.
3. Sänk skatten för våra LSS-förtidspensionärer
Våra LSS-förtidspensionärer ska betala samma skatt som ålderspensionärerna gör.
4. Justera inkomsten med ett annat index.
Lämpligen ett löneindex.
5. Inför ett statligt ”KBH” (bostadstillägg för handikappade)
Bostadstillägget bör vara lika för alla i hela Sverige och ett statlig KBH kan rätta till detta om en ändring enligt punkt 2 ovan inte räcker. Regelverket ser olika ut i de kommuner som har KBH och det är få kommuner idag, trots att behovet är stort.
Det står tydligt i propositionen till LSS: ”En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha merkostnader på grund av funktionshinder.” Här brister samhället i följsamhet!
Elisabeth Langran
Ombudsman
Länsförbundet FUB Stockholms Län
Harald Strand
Ordförande
Länsförbundet FUB Stockholms Län