LSS-skolan 2025 inledning: Varför följer man inte lagen?

Vi har en bra lag som myndigheter inte följer.
Jag upprepar envist, vi har en bra lag LSS, som om den följs ska ge dem som omfattas ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor.

Detta är inledningen till LSS-skolan, författad av Harald Strand, som varit ordförande för Riksförbundet FUB. Tidigare upplagor av LSS-skolan publicerades i Föräldrakraft och HejaOlika år 2017 respektive 2019. Från 2019 har vi sedan uppdaterat vartannat år, för att sedan 2023 uppdatera varje år. Så nu är det dags för 2025 års upplaga.

En bra strävan även om jag som förälder till en son med grav IF inser att det kanske inte är så troligt, att han ska kunna leva ett liv som sin något äldre bror.

Han behöver stöd med det mesta i sitt dagliga liv. Men det är ju just detta som lagen utlovar. Med stöd ska han uppnå ett gott liv som vi andra i hans sociala omgivning. Begränsningar ska bara vara han själv, inte resurser hos kommunen.

Det som utlovas av lagen måste väl myndigheter följa?

Varför följer då kommunerna inte LSS-lagen?

Jag fick denna rubrik av en av våra lokalföreningar FUB. De planerade en LSS-dag i maj 2024 och ville bland annat ha en kortare föreläsning om detta.

Bland annat uppkom frågan om en kommun inte måste följa lagen? Självklart är det så i teorin (= lagen), men trots detta kommer kommunerna undan med att avslå begäran från enskilda, trots att behoven är glasklara.

På nättidningen HejaOlika.se kan ni läsa just om ett sådant exempel gälande ledsagning ”Från självklarhet till undantag” (I artikeln ”Haveri för ledsagning). Jag kan garantera att ni blir upprörda. Det är inte människovärdigt i Sverige 2024!

En självklar följdfråga från lokalföreningen var då, vad händer då? Jag måste tyvärr svara ”troligtvis ingenting”

Så svag är vår Rättighetslag! Och politiker bryr sig inte! Jag har tyvärr nästan upphört att bli upprörd. Varken IVO eller Förvaltningsrätten gör sitt uppdrag att garantera LSS. Varför; brist på kompetens alternativt resurser eller bara ointresse?

Samtidigt har jag ägnat en stor del av mitt vuxna liv till att kämpa för de personer som behöver LSS inklusive deras anhöriga. Ett liv som alla andra med goda levnasavillkor.

Senaste tiden har jag fått god hjälp av lagens ”pappa” Bengt Westerberg. Han skräder numera till min glädje inte med kritiken hur LSS tolkas idag. Intervjun finns på HejaOlika.se

Rubriken är ”Om funktionsrörelsen tystnar händer ingenting”.

Några utdrag: Många kommuner vill göra så lite som möjligt; Jag tror inte det handlar om vilken regering vi har utan det handlar om att vi behöver ett antal engagerade enskilda politiker som driver frågorna.

Vad är problemet med LSS?

Om man inte orkar läsa förarbetena till LSS, och saknar fantasi att förstå hur livet ser ut vid omfattande funktionsnedsättningar, då kan man inte tolka lagen rätt! Om man dessutom inte förstått målen med lagen, leder det till nedmonteringar av det slag som vi nu sett ske de senaste drygt 10 åren.

Vilket ansvar har regeringen för målen i LSS?

För mig är det självklart att det är regeringen som har ansvaret för att de goda målen i LSS blir verklighet. Regeringen måste tillse att kommuner och förvaltningsrätterna inte feltolkar LSS och sätter käppar i hjulet, genom mer tydlighet i lagen och genom att utföra sitt informationsuppdrag som FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning föreskriver i artikel 8 Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning.

Jag kanske är naiv, som tycker att det som är bestämt i en lag ska vi alla följa?

Fattigdomen för många i LSS-gruppen har accelererat under senare år, dels på grund av dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning med hög skatt, dels på grund av orimligt höga hyror i gruppbostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstillägg! Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker. Nu 2024 med hög inflation kom och skenande matpriser är det svårast för de med låg inkomst, dit LSS gruppen definitivt hör.

Jag brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från regeringarna under den senaste 15-årsperioden. Ansvariga politiker är mycket väl informerade om hur illa det ekonomiska läget är för dessa funktionshindrade. Men bryr sig tydligen inte om en liten väljargrupp?

Vi har två goda lagar som beskriver regeringens ansvar; dels LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor, dels FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som i sin artikel 28 erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard, samt tydligt skriver att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som landets medborgare i övrigt (Obs!)

När jag nu läser årets Fångad i fattigdom, nya budgeten och hör vad vår regering tycker, är det långt ifrån vad LSS säger.

Nästan allt av årets reformutrymme använder regeringen till att sänka skatter för de som redan har gott om pengar, samt till satsningar på polis och försvar, att avslagen på LSS insatserna duggar tätt. Och redan fattiga blir ännu fattigare.

Vad är nytt i LSS-skolan 2025?

Det har inte hänt särskilt mycket i själva lagen sedan förra upplagan av LSS-skolan, som utkom år 2024. Intresset från regeringen och andra politiker är skralt. Milt uttryckt!

Välkommen till LSS-skolan 2025, och en förhoppningsvis lärorik läsning!

Harald Strand

Text av Harald Strand

Författare till LSS-skolan, expertsvar och opinionsartiklar. Tidigare ordförande för Riksförbundet FUB.