Mamman som startade eget

AnnKatrin Noreliusson blickar ut över Stensöfjärden. Foto: Anna Pella.

Ur Tema Arbete i Föräldrakraft nr 4, 2016.

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Efter många slitiga år när barnen växte upp bestämde sig AnnKatrin Noreliusson för att använda sina erfarenheter kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hjälpa andra. Idag driver hon eget företag och nu vill hon uppmana fler föräldrar att göra detsamma.

Efter många slitiga år när barnen växte upp bestämde sig AnnKatrin Noreliusson för att använda sina erfarenheter kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hjälpa andra. Idag driver hon eget företag och nu vill hon uppmana fler föräldrar att göra detsamma.

Man ska göra det man mår bra av, säger AnnKatrin Noreliusson och blickar ut över Stensöfjärden, ungefär två mil utanför Hudiksvall.

Här ligger den lilla stugan hennes pappa byggde för många år sedan och här tillbringar hon så mycket tid hon kan. Planen är så småningom bygga ett vinterbonat hus här för att kunna flytta hit permanent.

Sonen Markus, 26, kommer också ut hit då och då, men just idag hälsar han att han behöver vara för sig själv, och AnnKatrin inser så snart han ringer att hon inte kommer kunna övertala honom att komma förbi och träffa Föräldrakraft.

AnnKatrin Noreliusson växte upp i Hudiksvall och ville bli polis som sin pappa. Efter gymnasiet hamnade hon av en slump på ett företag som tillverkade löständer och efter sex år flyttade hon ner till Stockholm för att utbilda sig till tandtekniker. Där träffade hon sin blivande man Anders och i juli 1988 föddes dottern Martina. Hon var ett livligt barn och det var svårt att tolka hennes signaler.

Många år senare skulle hon få diagnosen ADHD. Familjen flyttade tillbaka till Hudiksvall och i februari 1990 föddes sonen Markus. AnnKatrin var hemma med båda barnen i ett och ett halvt år innan de skulle börja i förskolan. Hon minns det som en kaosartad tid. Martina rev bokstavligen ned tapeten och öste ut jord från blomkrukor hemma.

Markus var mycket lugnare till en början, men blev ofta sjuk. Vid två års ålder började hans svårigheter visa sig på allvar och så småningom fick han diagnoserna ADHD, Tourettes, tvångssyndrom (OCD) och Aspergers syndrom.

AnnKatrin hade just fått nytt jobb och att få ihop det med livet på hemmaplan blev en kamp.

– Barnen grät varje dag när jag skulle lämna dem på förskolan och jag var helt förstörd när jag kom till jobbet. Vi tänkte att vi var värdelösa föräldrar och var förtvivlade över att barnen mådde dåligt. Min arbetsgivare hade väldigt lite förståelse för min situation. Men hur skulle de förstå? Det gjorde vi ju inte ens själva då.

När hon och Anders försökte prata om sin frustration med förskolepersonalen fick de höra ”Oroa er inte, det blir bättre sen, var glada för att Markus inte bara sitter stilla i ett hörn”.

Men när Markus började skolan blev det ännu jobbigare. AnnKatrin ringde en bekant som jobbat som resurs på en förskola, och hon gav henne en bok om barn med koncentrationssvårigheter. Det blev en ögonöppnare. De tog kontakt med BUP och på våren i första klass fick Markus sin första diagnos, ADHD, vid den här tiden fortfarande en ganska okänd diagnos. Snart utreddes även Martina och fick samma diagnos.

I och med diagnoserna började kampen för att barnen skulle få rätt stöd i skolan och ett par år senare kom AnnKatrins första rejäla utmattning. Hon sa upp sig från sitt jobb och gick en textilhantverksutbildning.

Under utbildningen blev hon uppringd av ett privat företag inom tandteknik. Ville hon börja jobba hos dem? Hon var tveksam, men fick veta att det till en början var en halvtidstjänst med flexibla arbetstider, så hon sa ja. Det fungerade bättre och hon beskriver att det ibland kändes som semester att gå till jobbet.

 

Bild på Markus. Foto: Hanna W Andersson.
”Om det mamma gör kan hjälpa andra och underlätta det som varit dåligt och jobbigt för oss så är det ju bara bra att det blev någon nytta av allt vi gått igenom. Det går att finna tröst i det.” Foto: Hanna W Andersson

 

Och när företaget för fyra år sedan sade upp sina medarbetare och lade ned sin verksamhet öppnades nya möjligheter. Via stiftelsen Trygghetsrådet fick hon stöd och hjälp att byta bana.

– Länge hade jag känt att jag ville jobba närmare människor, kanske sadla om och bli psykolog eller socionom, men att det inte varit förenligt med min situation på hemmaplan. Nu fick jag chansen att förverkliga min dröm. Barnen var utflugna och även om Markus fortfarande behövde stöd så hade det lättat betydligt.

Hennes rådgivare och hon pratade om vilka vägar som fanns att gå.

– Först var jag inne på att bli begravningsentreprenör och jag fick gå en handledarkurs i sorgbearbetning. Men ganska snart började min rådgivare peppa mig att använda all den kunskap jag fått genom mina barn. ”Lägg allt krut på det, där har du din nisch”.

AnnKatrin gick en traditionell coachutbildning och fick sedan hjälp att starta den enskilda firman Familjebalans som bland annat erbjuder familjevägledning, stödsamtal och föreläsningar kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hon säger att det är en mycket stor tillfredställelse att kunna hjälpa andra.

– Tänk att allt mitt slit under åren kan generera något gott för andra, att jag får vara med och göra skillnad.

Hon säger att hon njuter av att stötta andra. Hon får ofta höra av andra föräldrar, ”vad skönt det är att få prata med dig” trots att hon tycker att hon inte gjort något särskilt, bara lyssnat och bekräftat vad de sagt.

– Jag tror att det beror på att de vet att jag förstår vad de pratar om, för att jag haft det på liknande sätt som de har, och att jag inte bara har läst mig till min kunskap.

 

Bild på stuga. Foto: Anna Pella.
I stugan vid Stensöfjärden tillbringar AnnKatrin så mycket tid hon kan. Det händer även att hon jobbar härifrån. Foto: Anna Pella.

 

Helst skulle hon vilja att familjerna fick den här typen av stöd kostnadsfritt, men så länge det inte finns familjevägledare inom varje kommun, försöker hon hjälpa till genom att ta så lite betalt som möjligt. Det påverkar dock henne själv, och hon har provat att köra buss på deltid för att få det att gå ihop ekonomiskt.

– Jag vill inte ta något företagslån. Det enda jag köper in är hjälp med redovisningen och hemsidan. Vi har också sett över våra utgifter, kapat allt onödigt, skalat ned, tänkt efter vad som är viktigt.

 

Bild på AnnKatrin och Markus. foto: Hanna W Andersson
AnnKatrin och Markus. Foto: Hanna W Andersson

 

Hon får låna ett kontor gratis inne i Hudiksvall ett par dagar i veckan, men jobbar även en del utifrån stugan. Företaget växer långsamt, vilket passar henne, även om hon inte alltid kan ta ut lön. Hon har många idéer, bland annat vill hon utveckla fler typer av handledning och gruppsamtal både via nätet och via fysiska möten. Till exempel så kallade ”mastermindgrupper” där föräldrar hjälps åt att lösa varandras problem.

Alla jobb har hon fått på rekommendation.

– Det här med sälj är inte min grej. Jag provade att ringa runt och skicka mejl i början, men kände att jag krympte av det. Det får hellre gå lite långsamt fram.

Däremot tycker hon att det är viktigt att synas på sociala medier och att lägga krut på sin egen hemsida, där hon bland annat har en egen podd om NPF som hon kallar ”Familjebalans-podden”.

– Det hade förstås varit svårare att förverkliga min dröm om jag varit ensamstående. I början var det svårt att inte veta hur nästa vecka, månad ser ut ekonomiskt och jobbmässigt. Nu har jag vant mig vid det. Om några dagar ska jag ha workshop på ett äldreboende, därefter har jag tre föreläsningar på olika platser i landet. Man bygger inte att varumärke på tre år. Man måste ge det fem år, minst.  

AnnKatrin säger att det kanske är det bästa som hänt, det där att hon blev av med jobbet.

– Att få råda över min egen tid är fantastiskt. För mig var det ändå ganska enkelt att våga ta klivet att starta eget. Jag följde min dröm. Men jag fick så klart en anledning att ta tag i saken när jag blev uppsagd.

Ett starkt minne är när hon för 30 år sedan träffade en kvinna som var i samma ålder som hon är nu, som ojade sig över allt hon inte hade gjort i sitt liv.

– Då tänkte jag att så skulle det inte blir för mig. När jag står inför olika val brukar jag tänka, hur viktigt är det här för mig? Kommer jag ångra att jag inte gör detta? Om svaret är ja så kör jag.
Kanske har hon också ärvt sin pappas envishet, han som levde ”på ren vilja” till sin hundraårsdag tidigare i år.

– Jag har svårt att lägga något åt sidan. Jag kommer fortsätta kämpa för att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ska skrota skammen, öka sin kunskap och lära sig ta vara på de små glädjeämnena i livet.


 

AnnKatrin Noreliusson

AnnKatrin Noreliusson. Foto: Anna Pella.

 

Bakgrund: Tandtekniker som sadlade om och startade företag kring sina erfarenheter som förälder till två barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Nyexaminerad ”KOGNITIV NPFCOACH”, ambassadör för Hjärnkoll och vice ordförande i Attention i Hudiksvall.

Aktuell med: Driver företaget Familjebalans som bland annat erbjuder familjevägledning, handledning och föreläsningar kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i hela landet.

Om utmattning: Att prioritera sig själv är inte så lätt. När jag först hörde metaforen om att flygvärdinnan säger att man ska hjälpa sig själv före barnet förstod jag den inte. Jag tänkte ”Självklart hjälper jag mina barn först.”

Om att våga säga nej: Det har varit svårt att fatta att även roliga saker är energitjuvar. Idag har jag lärt mig att säga nej, jag tar ett andetag innan jag svarar, tänker orkar jag? Sen svarar jag, ”Nej, inte just nu”.

Om framtiden: Jag är 60 nu men kommer inte sluta vid 65. Jag vill skriva en bok om tvång, det har blivit mitt specialintresse.

Bästa starta-eget-tips: Att leva så billigt som möjligt, strunta i vad grannarna gör, livet är ingen tävling. Jag försöker spara, det är skönt att ha en buffert. Jag har fått lära mig att livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Motto: Vill att alla föräldrar ska skrota skammen, öka kunskapen och ta vara på de små glädjeämnena i livet.

Läs mer: www.familjebalans.se och facebook.se/familjebalans


 

STARTA EGET
– ENKLARE ÄN MÅNGA TROR

1. Affärsidén är grunden i företaget. Gräv bland dina egna erfarenheter. Som förälder har du säkert många tankar om vad som saknats kring det stöd er familj har fått. Vilka luckor skulle du kunna fylla? Där har du din idé!

2. Gör en omvärldsanalys. Googla. Finns det andra som redan erbjuder det du vill erbjuda? Hur kan du skruva på din idé så att den blir unik?

3. Gör en marknadsundersökning. Kontakta potentiella kunder och fråga vad de tycker om din idé. Be om råd från kloka människor i din omgivning, som vänner och före detta kollegor.

4. Fundera på dina styrkor och svagheter. Vad behöver du själv hjälp med för att kunna starta företag? Är det bokföring, försäljning eller marknadsföring? Ta hjälp med detta så att du kan koncentrera dig på det du är bäst på.

5. Fundera på din ekonomiska situation. Hur mycket pengar behöver du få in för att familjens ekonomi ska fungera?

6. Starta konton på sociala medier och lär dig använda dem.

7. Gå in på verksamt.se. Här får du hjälp att ta fram en affärsplan, registrera företaget och få praktisk information.

8. Tro på dig själv och din idé. Lycka till!
 

 

 

Publicerad:
2016-11-05

Av: Anna Pella

Nyckelord:
Arbetsmarknad, arbete


ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för LSS-skolan