Många obesvarade frågor vid FN-förhör om mänskliga rättigheter
Funktionsrättsrörelsen är besviken över svenska regeringens insats vid FN:s förhör om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Funktionsrätt Sverige vill ha nya samtal med regeringen
– Jag ser fram emot att få diskutera direkt med regeringen om hur rättigheterna ska förverkligas. Förhoppningsvis kan vi den närmaste tiden ta steg mot att göra Funktionsrättskonventionen till svensk lag, säger Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige.
Det var många frågor som regeringen inte kunde svara på vid FN:s förhör i Geneve den 11–12 mars 2024, rapporterar Funktionsrätt Sverige.
– Det blev uppenbart att regeringen inte har tagit tillvara kunskaperna från civilsamhället. Sedan vi lanserade vår granskning och våra rekommendationer i Respekt för rättigheter 2019 har politiska beslutsfattare haft tillgång till vår expertis och en lista på vilka åtgärder som behöver genomföras inom olika politikområden. Vi har dessutom lyft det stora och akuta behovet av dessa åtgärder på en mängd olika möten med regeringen de senaste fem åren.
”Det mesta återstår att göra”
Nicklas Mårtensson konstaterar att Sverige bara genomfört en av de rekommendationer som gavs av FN 2014, och det är inrättandet 2022 av det oberoende Institutet för mänskliga rättigheter.
– Det mesta återstår att göra. Regeringens strategi för funktionsrättspolitiken saknar konkreta åtgärder och ambitiösa mål, och civilsamhället har begränsade möjligheter att bli aktivt involverade. Vi ser en utveckling där det ekonomiska stödet till civilsamhället urholkas alltmer, vilket försämrar våra förutsättningar att arbeta för våra medlemmars intressen på funktionsrättsområdet, säger Nicklas Mårtensson.
Se även Funktionsrätt Sveriges webbinarium om FN-förhöret:
Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.
Hej!
Nu kommer jag vara ful men detta är min syn på saken.
Så som främst M i regeringen ser på de som inte kan prestera fullt ut eller inte alls så är det inte konstigt att mänskliga rättigheter är lågt prioriterat.
Har levt med funktionsnedsättning i familjen; mamma med muskeldystrofi, två barn med autism själv och numer kronisk ums med tillbehör sedan 20 år tillbaks.
Min mamma var aktivt drivande i rättighetsfrågor.
Jag har sett förändringar som lett till försämrad livskvalité och sämre psykiskt mående både för min mamma och mina barn.
Även jag har drabbats av detta.
Mitt yngsta barn på 20 år känner sig inte önskvärd i detta Sverige.
Tack för allt ni gör