Mikael Andersson lever sin dröm

– Mina mentala hinder har varit mycket större än mina fysiska, säger Mikael Andersson när Föräldrakraft träffar honom på mässan Ett bra liv, där han presenterade sin bok ”Armlös, benlös men inte hopplös”.

Mikael Andersson återkommer ofta till sina mentala föreställningar och till de mål han sätter upp.
– Som vuxen jobbar jag mycket medvetet med målbilder. Jag tror att jag kanske satte upp mål även som barn, även om jag inte visste om det, säger han.

Och de mål Mikael Andersson sätter upp har han för vana att uppfylla. I tjugoårsåldern flyttade han hemifrån, han tog körkort och skaffade bil, han lärde sig till och med att klara toalettbesöken helt själv. Idag är Mikael Andersson en gift trebarnspappa som försörjer familjen som framgångsrik föreläsare – avlägsen tycks den del av barndomen där han tvingades till långa vistelser på Eugeniahemmet, långt bort från hem och familj.

Nu har han gett ut sin första bok och ännu en dröm är besannad.

Vad är ditt nästa mål?
– Jag lever min dröm. Jag har en del saker till jag vill uppnå, önskningar, men jag vill inte konkretisera något av dem ännu, jag har just gett ut min första bok och jag vill njuta av den stund som är, säger han. Han ger dock en fingervisning av vad dessa önskningar kan komma att handla om: Han tror att han kommer att vilja skriva en bok till, och han vill skaffa motorcykel, en trehjuling.

– Jag kallar det för min 40-årskris och jag tycker om att bära på den krisen, säger han.

Du säger att de mentala hinder du tvingats rasera varit mer påtagliga än de fysiska hindren. Men det kan väl knappast gälla längre? Kan du nämna något mentalt hinder som du ännu bär på?

– Det finns alltid mentala hinder att övervinna, säger han och hänvisar till ett exempel om sin mobiltelefon.

När Mikael Andersson föreläste under fredagen demonstrerade han hur han använder sin nya iPhone-mobiltelefon, en hypermodern variant med tryckkänslig skärm.
– Jag hade hört att det kanske inte var så lämpligt för mig att skaffa en mobil med värmekänslig touchscreen. Jag går igång på sådant – varför skulle inte jag kunna ha en sådan!? Så jag skaffade en. Mikael Andersson, och de som såg honom på Föräldrakrafts scen, kan konstatera att mobilen nu fungerar utmärkt för honom.

– Jag tyckte synd om mig själv när jag tänkte på att mobilen har en bra kamera som jag inte kunde använda. Men så kom jag på att jag inte ens hade försökt använda kameran. När jag väl försökte så visade det sig att jag visst kan använda den. Jag hade burit på den mentala föreställningen att jag inte kunde, säger han.

Läs även vår intervju från 2013 med Mikael Andersson: Jag fick drömjobbet genom utpressning.