”Nu vill vi se konkreta åtgärder – en bra plan räcker inte”

– Nu vill vi se konkreta åtgärder.
Anhörigriksdagen i Varberg samlade 450 deltagare den 5-6 maj 2015.
En av dessa var Ann-Marie Högberg, ny ordförande för Anhörigas riksförbund, som inte tänker nöja sig med vackra ord.

– Ge oss rimliga förutsättningar och ta vara på alla anhöriga. Att ge omsorg och kärlek ska ge tillfredssställelse, inte bara vara en skyldighet. Regeringen har bilden klar, men det räcker inte, det måste bli åtgärder, sa Ann-Marie Högberg.

Anhörigriksdagen anordnades för 17:e gången av Anhörigas riksförbund.
Här stöts och blöts varje år de mest aktuella anhörigfrågorna. Och för varje år som går fångar man in fler anhöriggrupper.
Samtidigt breddas de politiska frågorna. En föreläsning om barn som anhöriga var ett viktigt fokus i år. Brister i stödet i skolan var också ett nytt inslag.

Anhörigriksdagen blir därmed en allt mer värdefull mötesplats för alla som vill veta vart utvecklingen går – och särskilt för de som själva vill vara med och påverka samhällets stöd till anhöriga.

I år hade Försäkringskassan anslutit, för första gången någonsin, för att få koll på vad som händer i anhörigsverige.
Regeringen var representerad av Guy Lööv, politiskt sakkunnig hos barn- och äldreminister Åsa Regnér (se separat artikel).

 

– Anhörigriksdagen ger mycket kraft. Man behöver kicken av att träffas!

 

Detta är en riksdag som präglas av mycket känslor, glädje och inspiration.
– Det ger mycket kraft och positiv känsla. Man behöver kicken av att träffas, sa Ann-Marie Högberg.

Men samtidigt vädras många kritiska åsikter. Just nu kommer många signaler om kommunala besparingar som drabbar satsningar på anhörigkonsulter. Så vi passade på att fråga riksförbundets nya ledning  om utvecklingen går framåt eller bakåt just nu.
– Ofta tar man två steg framåt och ett bakåt, svarar Ann-Marie Högberg.

Hon fick medhåll av sin vice ordförande Pontus Oscarsson:
– Det går framåt, anhörigfrågor får mycket mer uppmärksamhet nu, men det är inte tillräckligt.

De var både nöjda och missnöjda med beskeden från socialdepartementets utsände Guy Lööv.
– Han gav en bild av anhörigfrågorna som stämmer bra med vår egen uppfattning, men det måste bli ”mer verkstad”. Att ha en plan duger inte, säger Ann-Marie Högberg.

– Vi hörde inte så mycket om konkreta åtgärder. Nu vill vi se att regeringen går från ord till handling. Man gör satsningar på äldreomsorgen, och det är bra, men det behövs på många fler områden, bland annat skolan.

Vad tycker ni är mest brådskande att göra?
– Se till att fler får del av anhörigstöd genom kommunerna. De som arbetar inom socialtjänst, skola med mera måste prata med anhöriga och ställa frågan: Vad kan vi göra för att hjälpa? säger Ann-Marie.

– Kommunerna måste lyfta blicken, säger Pontus. Många har inte sett alla grupper som gör insatser som anhöriga. Det handlar inte bara om omsorg om äldre. Jag är själv en av dem som inte tyckte att jag behövde någon hjälp, att jag klarade det bäst själv – men det berodde på att jag inte visste vad jag kunde få hjälp med.

– Gör det möjligt att kombinera vård av anhörig med förvärvsarbete, betonar Ann-Marie. Konkret innebär det att man kan behöva se över regler för arbetsrätt, ledighet och ersättning.

– Det är ingen enkel fråga att lösa, men man måste se det i relation till de oerhörda summor som sparas genom anhörigas insatser – och kostnaderna för att inte sköta detta bra och därmed få många fler sjukskrivna.

 

Vi ska kritisera kommunerna men också jobba tillsammans

 

Ann-Marie Högberg har varit sjuksköterska i många år och där mött anhöriga och uplevt deras maktlöshet. Hon har därefter varit kommunpolitiker i Huddinge under många år,  både som ansvarig för äldre- och funktionshinderomsorg och som kommunalråd.
– Som så många andra är jag också själv anhörig, berättar hon.

Hur känns det att byta sida – från att vara kommunpolitiker till kritisk röst för anhöriga?
– Vi ska kritisera kommunerna, men också jobba tillsammans. Vi vill inte sitta på läktaren och bua. Vi vill bidra med kunskap och inte vara gnällspikar. Skillnaden är inte så gigantisk för mig. Min erfarenhet av politik är berikande.

Men som ordförande för Anhörigas riksförbund kommer du att ställa hårdare krav på kommunerna?
– Det behövs en central styrning, för att det inte ska bli så olika anhörigstöd mellan kommunerna. Lagstiftningen behöver bli tydlig och kommunerna behöver bli bättre på att leva upp till den, säger Ann-Marie Högberg. 

 

 

Inställda på att höras mer i debatten, så att fler anhöriga får stöd. Pontus Oscarsson (vice ordförande), Ann-Marie Högberg (ordförande) och Alf Andersson (valberedningens ordförande) tänker kräva att regeringen satsar på konkreta åtgärder. Foto: Linnea Bengtsson.

 

 

I sitt tal på Anhörigriksdagen betonade Ann-Marie Högberg att det finns många olika grupper av anhöriga – samtidigt som alla olika grupper har många frågor gemensamma.
– Det är jobbigt att hålla ihop alla kontakter, insatserna svarar inte upp mot behoven och man blir ofta inte respekterad och lyssnad på som anhörig.

Riksförbundet vill därför vara en gemensam plattform för alla anhöriga, oavsett ålder och diagnos, och jobba på alla nivåer.

Det handlar både om att sprida kunskap för att underlätta sitsen som anhörig och att påverka samhället.
-Vi måste ställa krav på nödvändiga förbättringar, så att anhöriga inte i onödan drabbas av skador, utmattning och minskad livskvalitet, sa Ann-Marie Högberg.

Den nya ledningen för riksförbundet är inställd på tillväxt, genom att bredda anhörigfrågorna.

Målet är att fler ska få tillgång till anhörigstöd. Riksförbundet ska bli mer slagkraftigt i debatten. Förbundets information ska översättas till fler språk. En anhörigpodd är på gång. Liksom fler samarbeten med myndigheter.

Bland aktuella kampanjer finns Anhörigåret 2015 (där aktiviteter planeras till hösten) och en satsning på att ”uppmärksamma anhöriga genom rörelse”.

Inför hösten talas det även om ett ”anhöriguppror”. Vad det innebär återstår att se, men målet är förstås att öka pressen på regeringen att gå från ord till handling. 

 

 

Anhöriguppror på gång? Nej, den här gången var det bara pausgymnastik på Anhörigriksdagen. Foto: Linnea Bengtsson.