Ögontjänare

Det är lätt att vara ögontjänare, att känna av hur du skall bli populär genom att lova förbättringar, som någon annan skall leverera. I politik kallas det att vara i ”oppositionen”.

Du gör det som politiker för att vinna fördelar, som nya potentiella väljare samt utrymme i media.

Innan socialdemokraterna kom till makten, gav man sken av att de mest utsatta i samhället skulle få det bättre med en rödgrön regering, det vill säga LSS-gruppen bland annat. Nu ser vi facit av snart en hel mandatperiod.

Vi har under det senaste dryga halvåret sett hur tidigare regeringspartier, KD och L, i ett stort antal artiklar i media runt om i vårt land spridit budskap som; ”rädda personliga assistansen”, ”värna och utveckla assistansen”, ”LSS är en frihetsreform som måste värnas”, ”LSS måste stärkas och värnas”, ”häv sparkraven i LSS” och ”rädda LSS”.

Det intressanta, eller kanske tråkiga, är att de partierna som nu försvarar LSS var de som när de satt i regeringsställning var med om att starta nedmonteringen av LSS, som ju pågått sedan 2008. Deras budskap idag klingar därför falskt och populistiskt, eftersom de knappast genomgått någon större personalförändringar.

Naturligtvis är det mest oroande för mig, att inget av de större partierna i praktiken, det vill säga när de har makten, värnar och positivt utvecklar LSS. En unik och bra lag som skall ge även personer med svåra funktionsnedsättningar ett liv som andra med goda levnadsvillkor, trots sina funktionsnedsättningar.

Men även seriösa politiker borde oroa sig för den förtroendekris som ”ord utan mening” med falska löften innebär på sikt. Det bäddar för populistiska partier som egentligen väldigt få vill ska styra landet.