Ohälsa beror på sämre livsvillkor – inte funktionsnedsättningen
Det är vanligare med fysisk och psykisk ohälsa bland personer med funktionsnedsättning. Men en betydande del av ohälsan beror inte på funktionsnedsättningen i sig, och skulle kunna förbättras avsevärt genom insatser från samhället, det konstaterar Folkhälsomyndigheten i sin årliga delrapport.
Det stora problemet är de livsvillkor som många personer med funktionsnedsättning har. Folkhälsomyndigheten pekar bland annat på att man bör skapa bättre förutsättningar för ökat deltagande på arbetsmarknaden, främja tillgänglighet och stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande, samt arbeta förebyggande mot kränkande bemötande.
Om samhället satsade på dessa områden, skulle den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning inte behöva vara så dålig som den är, konstaterar Folkhälsomyndigheten i sin rapport.
Personer med funktionsnedsättning rapporterar att de förvärvsarbetar i mindre utsträckning än personer utan funktionsnedsättning, och en högre andel av dem med arbete känner oro för att förlora sitt jobb. Man uppger att man har låg lön och saknar ekonomisk marginal, samt att man har ett lågt socialt deltagande. Dessutom uppger fler personer med funktionsnedsättning att de utsatts för kränkande behandling, våld eller hot om våld.
Fler upplever att de är stillasittande, samt att man har nedsatt psykisk hälsa. Symptom på psykisk ohälsa som värk i kroppen, trötthet, stress, ängslan, oro och ångest anges i större utsträckning bland personer med funktionsnedsättning jämfört med personer utan funktionsnedsättning.
Folkhälsa är ett av nio prioriterade områden inom regeringens ”Strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken 2011-2016”. Folkhälsomyndigheten kommer årligen ut med en delrapport, där man analyserar och följer upp hälsan hos personer med funktionsnedsättning.
Som en del av uppdraget har man detta år valt att göra en fördjupad analys av de möjliga orsakerna till den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning, där man kunnat konstatera att det är livsvillkoren och inte själva funktionsnedsättningen som bidrar till den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning.