Om vi ska nå målet om arbete måste vi börja med barnets och familjens behov
DEBATT. Det låter så självklart. Att det skapas förutsättningar för ett rättvist liv åt barn och ungdomar också med funktionsnedsättning. Att kunna leka, stoja och ha roligt, med kompisar.
En ”fjortis” är en fjortis också med rullstol. Men för barn med funktionsnedsättning är detta inte en självklarhet. Det senaste i hjälpmedel måste finnas för olika aktiviteter och följa barnets utveckling och intressen. En rullstol för asfalt passar inte för orientering eller disco.
FN:s barnkonvention, som reglerar barns rätt att leka och utveckla sina färdigheter, ska beaktas. Därför är det så viktigt att alla involverade har en helhetssyn på barnets behov men detta saknas idag och leder till olika bedömningar.
Skulle den senaste i raden av LSS-utredningar bli verklighet skulle denna bedömning leda till än större skillnader. Jag hoppas den hamnar i papperskorgen.
Men tänk vilken skada den gjort i form av oro, ångest och ovisshet. Att utsätta personer i behov av vård och omsorg, men också deras föräldrar för denna press är ovärdigt.
Samtliga partier ställde sig bakom förslagen i FunkA-utredningen. Trots detta ser jag inte att något hänt.
Jag presenterade för några år sedan FunkA-utredningen som handlade om arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Samtliga partier ställde sig bakom förslagen liksom funktionshinderrörelsen.
Trots detta ser jag inte att något hänt. Tiden därefter har jag funderat, läst och tänkt mycket på ungas liv. Tiden innan det blir dags för arbete och studier.
Skall vi nå målet om arbete och meningsfull sysselsättning, för de som orkar och kan, måste vi se till barnets och familjens behov, och börja där.
Att allt fler i vuxen ålder i stället får aktivitets- eller sjukersättning och isoleras är ett misslyckande från samhället och visar på brist på samsyn och förståelse.
Kanske Barnombudsmannen skulle bli minister och lagstiftare för att tydligt kunna utkräva ansvar utifrån FN:s barnkonvention.
Funktionsrättsföreningar och familjer gör en enorm insats för att peka på orättvisor men också möjligheter. Utan dessa insatser hade säkert LSS-utredningen kunnat passera. Tack och lov gjorde den inte det!
Cristina Husmark Pehrsson
Tidigare socialförsäkringsminister och FunkA-utredare
