Efter kritiken: Vågar regeringen försämra sjukförsäkringen?
Ska det bli svårare att få sjukpenning? Ska möjligheterna till långa sjukskrivningar minskas?
En statlig utredning har föreslagit detta, med start 1 januari 2025.
Nu har remisstiden gått ut. Vad anser remissinstanserna om utredningens förslag?
LÄS ÄVEN:
Strid om sjukförsäkring hårdnar: S lovar riva upp försämringar
Efter kritiken – går regeringen vidare?
Vågar regeringen gå vidare med förslagen om försämrad sjukförsäkring? Frågan är högaktuell eftersom det är mycket hård kritik som framförs i remissvaren.
Den 1 juli 2024 gick remisstiden ut för utredningen En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022 (SOU 2024:26), och HejaOlika har gått igenom svaren. Remissvaren finns publicerade här.
En vanlig kritik är att utredningen har haft en alltför kort uppföljningstid för att på allvar kunna utvärdera förändringarna i sjukförsäkringen under 2021 och 2022. Många anser också att konsekvenserna av förslagen beskrivits alltför bristfälligt, och att alternativa förslag inte blivit tillräckligt utredda.
Bland kritikerna finns Arbetsförmedlingen som påpekar att utredningen utelämnat konsekvenserna för just Arbetsförmedlingen, som förstås har en nyckelroll när det gäller att underlätta för personer på arbetsmarknaden.
Bister kritik framförs även av Karolinska Institutet som menar att det ”vetenskapliga underlaget för [vissa] åsikter som utredaren förmedlar är mycket skrala; flera studier talar snarare för motsatta slutsatser”.
”Ovärdigt att sjuka under behandling ska förlora sin inkomst”
I en debattartikel i Göteborgs-Posten protesterar läkare mot utredningens förslag om att återinföra ”stupstocken”.
”Utredaren menar att en mer restriktiv sjukskrivningsprocess sparar pengar åt staten. Att prövas mot alla arbeten på arbetsmarknaden är ett stort resursslöseri, inte bara för den enskilde utan även för samhället när stora summor, arbete och ansträngningar lagts i yrkesutbildning eller längre universitetsstudier. Om en person med yrkesutbildning och erfarenhet i stället kan fortsätta i sitt yrke är två till tre månaders extra sjukskrivning en god investering. Mer fokus på rehabiliteringsstöd till dessa är också angeläget”, skriver Per Karlsson, ordförande Svensk Onkologisk Förening, professor/överläkare Onkologi Sahlgrenska Akademin/Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna, överläkare i kirurgi vid Södertälje sjukhus och Jonas Holm, ledamot Sjukhusläkarna, överläkare i kirurgi vid Skellefteå lasarett.
Vidare skriver man:
Patienternas och sjukvårdspersonalens perspektiv finns inte med. Dessutom saknar utredningen förståelse för hur olika sjukdomstillstånd påverkar rehabiliteringen och ingen hänsyn tas till förekomsten av kroniska sjukdomar där behov finns för längre sjukskrivningsperioder.
Många av de nya cancerbehandlingarna innefattar långvariga tilläggsbehandlingar för att stärka chansen för långsiktig bot. Immunterapi och CAR-T behandlingar har givit nya möjligheter men kräver sjukhusvistelser och lång rehabilitering innan patienten är återställd. Behandlingarna och återhämtningen kan mycket väl ta mer än ett år.
En annan grupp som utredningen missat är patienter med avancerad cancer som vi numer kan hålla tumörfria under mycket lång tid och där behandlingen pågår årsvis och möjligheten till återgång i arbete är begränsad under de första åren och där utrymme för rehabiliteringsprocessen är angelägen. En särskilt utsatt grupp är unga vuxna med cancer som många gånger är behovsanställda och med de här förslagen riskerar att få sämre rätt till sjukpenning.
Funktionsrätt Sverige
Funktionsrätt Sverige skriver att man ”är starkt kritiska till förslagen som riskerar att ta oss tillbaka till ett omänskligt regelverk som inte gav människor tillräckligt stöd och rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet med utförsäkringar, sämre ekonomi och sämre hälsa som följd.”
”Utredningens förslag innebär en allvarlig tillbakagång till ett sjukförsäkringssystem som inte fungerade. De skulle leda till en allvarlig försämring med stor negativ effekt på situationen för personer som lever med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar. För att många inom vår målgrupp ska få förutsättningar att vara delaktiga på arbetsmarknaden och kunna återgå i arbete efter sjukdom behövs ett flexibelt och tryggt sjukförsäkringssystem med tillgång till rehabilitering. Utredningens förslag går i motsatt riktning.”
”Alla människor och sjukdomstillstånd ska passa in i samma förutbestämda och trånga mall och förväntas snabbt tillfriskna helst utan rehabilitering. Men så ser inte verkligheten ut. Sjukdomar följer inte alltid ett givet mönster, med insjuknande, rehabilitering och tillfrisknande inom ett visst tidsspann. Många funktionsnedsättningar är dessutom osynliga, det kan handla om hjärntrötthet, kognitiva nedsättningar, sömnproblem och smärta, vilket försvårar en rättvisande utredning av arbetsförmågan. Flertalet diagnoser ger skov och kortare och längre perioder av hel eller delvis nedsättning av arbetsförmågan, som inte sällan kräver återkommande intensiva och långvariga rehabiliteringsinsatser. För att återfå eller ta tillvara människors arbetsförmåga behövs ett system som medger flexibilitet.”
Funktionsrätt Sverige anser att utredningen ”brister i sin analys och inte tillräckligt problematiserar kring det regelverk som utredningen vill återgå till. Vi ifrågasätter utredarens slutsats att det utvärderande regelverket inte haft någon påverkan på hälsa. Utredaren har inte beaktat eller gjort en gedigen konsekvensanalys av måendet hos människor som slipper utförsäkras och stå utan försörjning, såsom skedde före dess att regeländringarna trädde i kraft.”
Funktionsrätt Sverige skriver också att utredningen saknar en analys utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. ”Det finns uppenbara risker kopplade till social trygghet, levnadsvillkor, rättssäkerhet och hälsa. I det tidigare regelverket utförsäkrades människor och blev utan försörjning eller tvingades söka ekonomiskt stöd hos socialtjänsten. Sådant behöver analyseras utifrån ett rättighetsperspektiv. Även kostnader som tas från sjukförsäkringen och landar på andra instanser såsom hälso- och sjukvården respektive socialtjänst behöver analyseras.”
”Utredningen drar mycket ingripande slutsatser, på ett bristfälligt underlag. Därtill har reglerna varit i kraft under en kortare tid, dessutom under en period som präglats av Covid-19 pandemi med de särskilda omständigheter som rådde då inom såväl hälso- och sjukvård som i övriga samhället. I en stor myndighet tar det också tid att implementera nya rutiner och regelverk.”
DHR
Det enda DHR är positiv till är förslaget att behålla äldreregeln i sjukersättningen.
”Utredningen vill i nästan samtliga förslag backa bandet till ’stupstocken’. DHR, andra organisationer och fackförbund har alla varit kritiska till rehabiliteringskedjans fasta tidsgränser som sätter personen i risk att utförsäkras. De fasta tidsgränserna ger inte möjligheten till den rehabilitering som kan vara mer komplex och ta längre tid om personen har nedsatt rörelseförmåga. DHR saknar en komplett analys i utredningen som räknar hälsa i andra termer än antal läkarbesök och som också tittar på vad utförsäkring kostar både för individen och för samhället.”
DHR anser att ”det är felaktigt att göra en analys av nya lagar och bestämmelser enbart efter två år och speciellt då ett av åren kantats av coronapandemin. Det är alldeles för tidigt att dra slutsatser om lagar som så tydligt påverkar personer liv och hälsa, enbart efter två år. DHR undrar om regeringen skulle gjort liknande utredning redan efter två år, om det handlat om någon annan förändring i socialförsäkringssystemet.”
”År 2024 fick Sverige svidande kritik av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kritiken behandlar både arbetsmarknaden och hälsoläget för personer med funktionsnedsättning i Sverige, i dag. Det beskrivs hur funktionsnedsättning mer och mer blir en medicinsk term och hur man som person med funktionsnedsättning känner sig missförstådd i bedömningar. Denna företeelse kan tydligt kopplas till socialförsäkringssystemet som minimalistiskt sätter fokus på medicinska skäl, Försäkringskassans egna expertläkare – i ett fyrkantigt system med lite möjlighet till flexibilitet. DHR frågar sig därför (och önskar svar på) hur utredningens förslag förhåller sig till FN:s rekommendationer.”
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF
I beredningen av reformerna 2021 och 2022 pekade Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) på en otydlighet i förarbetena kring hur olika bedömningar ska göras. ISF förde också fram att konsekvenserna av förslagen bland annat kunde bli fler och längre sjukfall, lägre arbetsåtergång, risk för att undantag blir huvudregel samt en försvagning av rehabiliteringskedjan.
ISF skriver att ”de utfallsmått som redovisas i betänkandets utvärderingsdelar går i den riktningen. Men ISF är inte för en återgång till det tidigare regelverket eftersom även det var förknippat med oönskade konsekvenser som reformerna sökte komma till rätta med.”
”Utifrån betänkandets brist på utredning av alternativa utformningar av regelverket och mot bakgrund av att utredningen inte gjort någon värdering av nuvarande regelverk gentemot det föregående ur fler aspekter än de redovisade anser ISF att flertalet av förslagen behöver utredas vidare.”
Myndigheten för delaktighet, MFD
MFD saknar en konsekvensanalys av hur förslagen om en återgång till de tidigare reglerna skulle påverka olika grupper, till exempel personer med funktionsnedsättning.
”Utvärderingen har genomförts en kort tid efter förändringarnas införande och påverkansfaktorer från bland annat Covid-19-pandemin har inte beaktats i utvärderingen. Det behövs ett bredare angrepp för att kunna dra några egentliga slutsatser om regelförändringarnas effekter.”
MFD har inga synpunkter på utredningens bedömning att arbetsgivarnas drivkrafter och ansvar att motverka långtidssjukskrivning bör ses över, men poängterar vikten av att ”en sådan översyn och utformningen av ett system för att skapa sådana drivkrafter även inbegriper att säkerställa att ställningen för personer med funktionsnedsättning inte försvagas på arbetsmarknaden”.
”Ett system med drivkrafter att motverka sjukskrivning kan också ge arbetsgivare ekonomiska incitament att undvika att anställa personer som riskerar att hamna i sjukskrivning. Med tanke på att personer med funktionsnedsättning redan har en svagare ställning på arbetsmarknaden än övriga befolkningen blir det viktigt att säkerställa att ett eventuellt system med förstärkt arbetsgivaransvar även innefattar drivkrafter för arbetsgivare att anställa personer ur denna grupp.”
MR-Institutet
Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker utredningens förslag att återgå till tidigare regler för sjukpenningen. Institutet framhåller att det saknas en analys om förslagens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.
Institutet avstyrker utredningens förslag om införande av en bortre tidsgräns för rätten till sjukpenning.
Försäkringskassan
Försäkringskassan betonar att ”det finns uppenbara risker med att återkommande flytta tidsgränser och ändra centrala begrepp i rehabiliteringskedjan – det undergräver förutsägbarheten för försäkrade och minskar därmed förtroendet och legitimiteten för sjukförsäkringen.”
”Att Försäkringskassan återkommande behöver implementera förändringar i rehabiliteringskedjans tidsgränser kräver dessutom stora kompetensutvecklingsinsatser och förändringar av verksamhetssystem vilket driver betydande förvaltningskostnader. Det innebär också att myndighetens personal i sina kontakter med allmänheten får ägna mycket tid och kraft åt att förklara konsekvenserna av ändrade regler istället för att utreda och handlägga deras ärenden.”
”Vi anser också att det finns behov av en större samlad översyn av sjukförsäkringens förvaltning och funktionalitet för att öka förutsägbarhet, förtroende och legitimitet för sjukförsäkringen. Detta mot bakgrund av att de senare årens lagstiftning framför allt handlat om att justera tidsgränser i rehabiliteringskedjan och hur beslut om rätten till ersättning ska förklaras och motiveras.”
Göteborgs universitet
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet efterlyser stabilitet i sjukförsäkringen:
”Vi saknar perspektivet av de som är sjukskrivna. I förlängningen också långsiktig legitimitet för sjukförsäkringen som bygger på hur invånare upplever skyddet som finns när de väl behöver det. En färsk undersökning som publicerades av Försäkringskassan (2024:1) tyder på att förtroendet för sjukförsäkringen är särskilt lågt hos de ekonomiskt svagare grupper, det vill säga de som skulle behöva skyddet mest.”
”Utvärdering av reformer och regeländringar behöver titta på osäkerhet människor känner inför att bli sjuka, när man är sjuk, när man är på väg åter till arbete, långsiktiga uppföljning för dem som återgick till arbete, osv. Om man menar allvar med att återupprätta gamla principer om att försäkringen ska utgöra ett skydd mot inkomstbortfall i samband med sjukdom och skada, behöver förändringarna ligga i riktningen mot en ökad trygghet för den enskilde och mandat för medicinskt ansvarig läkare att bedöma behovet av sjukskrivning i relation till nedsättning av arbetsförmåga.”
”Socialförsäkringarna, där sjukförsäkringen ingår, utgör en så pass fundamental och viktig del i medborgarnas relation till det offentliga att dessa bör karakteriseras av en hög grad av förutsebarhet och stabilitet, för att regelverket ska åtnjuta legitimitet. Det är önskvärt att försäkringarna ligger utanför dagspolitiska överväganden. Det är om det skulle ske förändringar i regelverket varje gång det kom en ny regering till makten. Legitimiteten för försäkringarna gynnas istället av att det föreligger en relativ parlamentarisk enighet om dess utformning, vilket möjliggör en stabilitet över tid oavsett färg på regeringen. De senaste årens höga förändringstakt i regelverket, där de nu föreslagna förändringarna ingår, ser vi därmed som ett potentiellt problem för legitimiteten för sjukförsäkringen.”
Karolinska institutet
Karolinska institutet ställer sig mycket tveksam till de allmänna kommentarerna i utredningen om betydelsen av möjlighet till deltidssjukskrivning, betydelsen av (arbetslivsinriktad) rehabilitering för återgång i arbete, samt genomförandet av större reformer av sjukpenningförsäkringen. ”Att utreda dessa aspekter ingick inte i utredningens uppdrag, och det vetenskapliga underlaget för de åsikter som utredaren förmedlar är mycket skrala; flera studier talar snarare för motsatta slutsatser. Även analyserna av det som kallas ’sjukskrivnas hälsa’ lämnar en del i övrigt att önska.”
