Sigtuna är bara en av många kommuner som trotsar lagen. Vilka politiker vill stoppa dem?

DEBATT. Under flera år har vi sett kommuner kringgå grundläggande rättigheter och domstolsbeslut. JO:s allt hårdare kritik visar att problemen inte är isolerade.

Inför valet 2026 behöver vi veta vilka partier och politiker som vill driva en rättsutveckling med – inte mot – gällande rätt, skriver advokat Jessica Gustavsson.

Fyra år av strid, och det är inte över

Min kollega Lovisa Tidbeck och jag var två av flera jurister på vår advokatbyrå som hanterade det ärende som till slut ledde fram till Justitieombudsmannens beslut med allvarlig kritik av vård- och omsorgsnämnden i Sigtuna kommun.

Vår process gentemot Sigtuna kommun började redan tidigare, men det var 2020 som vi började märka av ett mycket bekymmersamt beteende hos nämnden. Sedan följde år av vad som egentligen varit en och samma rättsprocess, som ännu inte är avslutad. Vi väntar på ytterligare en dom i förvaltningsrätten innan vi kan sätta punkt.

Utöver att nämnden i fyra års tid och med mer eller mindre begripliga förklaringar vägrade följa domar, ställde man under dessa år överdrivna krav på läkarintyg, ville ha otaliga möten och hembesök, och ville ha svar på långt fler frågor än vad som krävdes utifrån domstolens senaste dom.

Hade vi precis fått bifall på ett överklagande för att nämnden inte hade skäl att göra en ny personkretstillhörighet, tog nämnden emot domstolens dom och ville direkt utreda personkretsen. Vi protesterade och nämnden avslog för att klienten inte medverkade till utredningen.

Hade vi precis fått bifall på ett överklagande för att klienten hade rätt till personlig assistans, inledde man nästa återförvisningsrunda med att vilja utreda om klienten hade rätt till personlig assistans. Vi protesterade, och så vidare. Ni förstår.

Det var som att kommunen såg varje dom som en utmaning, och besvarade ofta våra protester med att fatta beslut som gick ut på att det var vi som omöjliggjorde för nämnden att fatta ett formellt korrekt beslut.

Kränkande förfarande under flera år

Hela förfarandet, under alla dessa år, har varit kränkande för att inte säga traumatiserande för klienten.

Vi som försökt navigera i processen i egenskap av ombud har behövt lämna ärendet till en kollega för att genom ett nytt par ögon se om vi bättre kan försöka nå en slutlig lösning på nämndens uppenbara domstolstrots och bisarra handläggning av ärendet.

I beslutet mot Sigtuna kommun hänvisar JO till ett annat beslut (2025-02-13, dnr 5244-2023). JO skriver där om LSS som rättighetslag, och om en oroande okunskap hos nämnderna. JO nämner en rad av sina egna beslut där man efter tillsyn av olika saker hjälpt Sveriges kommuner med olika uttalanden med riktvärden. Sedan säger JO följande:

”Det jag har sett i min tillsyn tyder på att det finns bristande kunskaper hos nämnderna i fråga om vilka skyldigheter de har enligt LSS. Jag ser med oro på den saken eftersom risken är att LSS i praktiken inte fungerar som den rättighetslag som den är tänkt att vara. På senare tid har jag dessutom noterat att frågor om t.ex. rätten till inflytande och medbestämmande förbises. Jag vill understryka att nämnderna har ett lika stort an-svar att se till att dessa delar av lagstiftningen uppfylls som när det gäller frågor av mer formell karaktär. Jag har för avsikt att i min tillsyn framöver följa upp dessa frågor.”

Det här är alltså inte isolerade problem, hos vissa nämnder eller kommuner, utan det syns nonchalans gentemot inte bara lag utan också grundläggande rättsprinciper nationellt.

Utmanade offentlighetsprincipen

Det var inte ens två månader sedan som Justitieombudsmannen kritiserade Kumla kommun för att på kommunens intranät uppmanat anställda att ”utmana offentlighetsprincipen”, vilket såklart kan uppfattas som ett avsiktligt försök att begränsa den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar. (JO beslut 2025-10-30, dnr 1524-2025).

Går vi tillbaka ytterligare två månader, till augusti månad, har vi ett beslut där chefsjustitieombudsmannen (chefsJO) riktade allvarlig kritik mot Bildningsnämnden i Motala kommun för underlåtenhet att under mycket lång tid lämna över ett överklagande till överinstansen och för sättet den har hanterat JO:s granskning. Det som inträffat var att en person överklagade ett beslut om en förskoleplacering. Det dröjde sedan åtta månader och det krävdes att JO vid två tillfällen begärde yttranden i saken, innan överklagandet lämnades över till domstol.

När JO hör av sig till en kommun, måste kommunen, enligt grundlag, svara JO. Men Motala kommun svarade ofullständigt – vid flera tillfällen.

Det syns att kommunens nonchalans irriterat chefsJO, eftersom han känner sig manad att i beslutet förklara att justitieombudsmännen väljs av riksdagen och är en del av den grundlagsreglerade kontrollmakten som granskar att myndigheterna följer lagar. ChefsJO förklarar att justitieombudsmännen har ett ”grundlagsfäst tillsynsuppdrag”.

ChefsJO skriver att varken förvaltningen eller nämnden förstår det allvarliga i att vara föremål för JO:s utredning och i att åsidosätta fundamental rättssäkerhet.

Spanar på enskilda utan lagstöd

Tyckte ni det här kändes obehagligt? Det finns värre exempel på nonchalans eller vårdslös okunskap om vad man får och inte får göra i kommunen.

I JO:s beslut 2023-05-31, dnr 7507-2022 och 7508-2022 fick Norrköpings kommun allvarlig kritik för att utan stöd i lag ha övervakat och kartlagt enskildas personliga förhållanden genom en egen spaningsfunktion. Enskilda mottagare av ekonomiskt bistånd har i det dolda observerats av en anställd säkerhetsutredare. Säkerhetsutredarens observationer dokumenterades i text och i flera fall också med bild, i flera fall under långa tidsperioder.

Norrköpings kommun gjorde förvisso inte någon rättslig analys innan man satte igång med projektet, men har tittat på det i efterhand och tycker nog att man har haft rättsligt stöd. Norrköpings kommun vägrar också kalla det för spaning, utan vill att det ska kallas observation.

JO köper ingenting av detta. Den här typen av övervakning och kartläggning av enskilda utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten som enligt grundlag kräver lagstöd.

Inte bara det; kommunens agerande kränker det skydd för privatlivet som garanteras i artikel 8 i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Det gjordes inte några egentliga överväganden om man fick övervaka och kartlägga enskilda på det här sättet, man bara gjorde det, vilket JO kallar ”mycket anmärkningsvärt”.

Vilka partier vill skydda våra rättigheter?

Det finns många fler exempel på nonchalans, gentemot såväl grundläggande rättsskyddsprinciper som LSS och annan lagstiftning.

Nu när vi går mot valår, vill jag att detta får bli en viktig fråga när vi väljer parti och person. Vem vill driva en rättsutveckling med – inte mot – gällande rätt?