En självklarhet att IVO backar – men högre prövning hade behövts
KOMMENTAR. När IVO i vintras återkallade Humanas tillstånd var hela assistansvärlden överens om att det skulle bli en långdragen strid som skulle utkämpas till sista möjliga steg. Myndigheterna hade verkligen visat sina muskler när IVO gav kunderna 10 dagar på sig att byta anordnare. Försäkringskassan beslutade om utbetalningsstopp till Humana.
LÄS ÄVEN: IVO ger upp striden mot Humana
Därför trodde jag att IVO skulle överklaga
När förvaltningsrätten meddelade sin dom, och förklarade att Humana får behålla sitt tillstånd var det en allmän glädjeyra inom assistansbranschen.
Den dag förvaltningsrättens dom meddelades var jag helt inställd på att IVO skulle överklaga. För varför skulle IVO annars ha lagt så stora resurser på processen, om det inte var så att Humanas verksamhet inte uppfyllde de krav som IVO menar ska gälla för en verksamhet?
IVO hade anlitat egna advokater som ombud i förvaltningsrätten vilket, vad jag vet, inte skett tidigare. Det normala är att IVO:s talan förs av myndighetens processjurister. IVO, tillsammans med Försäkringskassan, hade verkligen satsat på processen.
Och därför ändrade jag uppfattning
När glädjedimman hade lättat, och jag läst domen framlänges och baklänges, ändrades min uppfattning. Såklart att IVO inte vill överklaga denna dom!
Den främsta anledningen tror jag är att IVO absolut inte vill ha en kammarrättsdom som säger samma sak som förvaltningsrättens domskäl.
De omständigheter som IVO hade pekat på i beslutet om att återkalla tillståndet är i mångt och mycket de som varit de mest aktuella frågorna för assistansanordnare de senaste åren – återkravens betydelse och assistansanordnares skyldighet till kontroll.
Till skillnad från många andra återkallelser har Humanaärendet inte skuggats av ekonomiska oegentligheter, missade skatter eller misskötsel av andra bolagsfrågor, vilket annars varit vanligt.
I Humanafallet hade förvaltningsrätten att pröva de frågor som är avgörande för assistansanordnare. Förvaltningsrätten hade att pröva dessa frågor utan att (som i många andra ärenden) blanda in frågor om bolagsmisskötsel.
Förvaltningsrätten köpte inte IVO:s argument. Den slutsats som kan dras är att det är okej att göra vissa fel och vidta åtgärder. Såklart vill IVO och Försäkringskassan inte att samma resonemang fastställs av kammarrätten.
Positivt att IVO vill följa upp
IVO väljer att inte överklaga domen. IVO:s resonemang (att det är bättre att följa om Humanas aviserade åtgärder får nödvändiga resultat i synliga förbättringar) är positivt. Det är ett arbetssätt som IVO borde ha gentemot samtliga assistansanordnare.
Samarbete och uppföljning är något som IVO borde ägna sig mer åt, för att tillsammans med seriösa anordnare skapa en trygg assistans där seriösa anordnare i lugn och ro kan fokusera på uppdraget som assistansanordnare, och inte behöver agera tillsynsmyndighet eller granskare.
Synd att kammarrätten inte får pröva
Det är synd att kammarrätten inte får pröva de frågor som assistansbranschen behöver få prövade; återkrav och anordnarens ansvar.
Tyvärr tror jag att IVO och domstolarna inte kommer att beakta Humanadomen när det kommer till andra anordnare där tillstånd återkallas, eftersom det ”bara” är en dom från förvaltningsrätten.
Situationen skulle vara en annan om Humana hade fått rätt i kammarrätten – då hade vi haft en rättspraxis att luta oss mot. Helst hade jag sett att målet prövats upp till Högsta förvaltningsdomstolen. Det finns ett stort behov av att frågorna om återkrav och assistansanordnarens ansvar prövas.
