Sluta förminska problemen för LSS-gruppen

Att byta namn minskar inte funktionsnedsättningen. Många gånger leder ett namnbyte i stället till minskat stöd!

De som driver på en förändring är ofta de som har en lindrig funktionsnedsättning och då med all rätt känner sig utpekade – att de i andras ögon inte anses vara fullvärdiga medborgare.

Men de förstör indirekt för de kamrater som har en svårare funktionsnedsättning. Då detta inte längre automatiskt (trots bra lag) ger det nödvändiga stöd de personerna behöver. Personer med svårare funktionsnedsättning blir ännu mer osynliga då deras duktigare kamrater tar över arenan.

Ta till exempel utvecklingsstörning/intellektuell funktionsnedsättning. Det som nu gärna kallas funktionsvariation av de med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Problemet är att vi alla har funktionsvariation avseende intellekt och intelligens. Vi har alla olika intelligenskvot, men majoriteten har inget problem med detta. Ungefär 1 procent har en så låg IQ att de tillhör gruppen med utvecklingsstörning, och samtidigt tillhör de gruppen som har rätt till LSS.

LSS är ingen tvingande lag för dessa personer och har inte som mål att utpeka personer som mindre viktiga. Tvärtom har lagen som grund ”allas lika värde” och att även personer som tillhör LSS har rätt till ”ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor”. En del behöver mer stöd för att nå dit. Om vi inte är observanta är det ett stöd som gärna i den ständiga kostnadsjakten berövas just de med stora behov – de som osynliggjorts.

Av de drygt en procent med utvecklingsstörning har drygt hälften lindrig utvecklingsstörning. Många av dessa tycker med all rätt att de borde få möjlighet till riktiga jobb, och inte automatiskt fastna i daglig verksamhet och jobb utan riktig lön. Oftast är det dessa personer vi ser i TV-underhållningen, som Lerins lärlingar, Glada Hudik, ICA-reklamen med mera.

Det är knappast konstigt att även allmänheten översätter LSS till det till synes måttliga stöd denna grupp har som behov. Synd bara att de inte automatiskt ger denna grupp riktiga jobb!

De behöver ofta omfattande stöd, vilket tyvärr ofta förvägras dem idag. Kanske för att även ansvariga politiker och tjänstemän inte ser de stora behoven?

Övriga personer med utvecklingsstörning har måttlig till grav sådan. För dem är LSS-stöd livsviktigt. De behöver ofta omfattande stöd, vilket tyvärr ofta förvägras dem idag. Kanske för att även ansvariga politiker och tjänstemän inte ser de stora behoven? De med stora problem flashar förbi i några nyhetsinslag på SVT eller Sveriges Radio samt i några få artiklar i andra media.

Ansvariga politiker och tjänstemän kan lugnt fortsätta blunda, då allmänheten inte reagerar tillräckligt starkt. Så länge vi tillsammans väljer en annan bild från nöjes-TV som den enda riktiga.

Lika frustrerad blir jag över att vi inom funktionsrättsrörelsen förminskar problemen och att LSS blivit synonymt med personlig assistans och assistansersättning. Många tror på allvar att det är så! Verkligheten är att de som har assistansersättning från Försäkringskassan endast utgör cirka 16 procent av alla som omfattas av LSS. Några procent ytterligare har personlig assistans från kommuner.

Jag förstår att många fler vill ha assistansersättning, då det är sättet att bli synlig! De övriga cirka 80 procenten (med andra LSS-insatser) har ju blivit mer eller mindre osynliggjorda och har inte många företrädare som slåss för deras lika värde. På så sätt förvägras de ett liv som andra – trots lagen. De förvägras goda levnadsvillkor, inte bara för att stödinsatserna brister i kvalitet, utan också för att de som fattiga aldrig kan uppnå goda levnadsvillkor.

Sluta förminska problemen för LSS-gruppen. Gör gärna istället som inom Hälso- och sjukvårdslagen: prioritera de med de största behoven. Naturligtvis innebär det, att de med största problemen kostar mest resurser. Allas lika värde måste få kosta, och Sverige är inget fattigt land!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *