Speglar de ord vi använder vår människosyn?

Språkforskaren Lars Melin har startat en debatt på DN, om att förbud mot vissa ord för att de är negativt laddade inte löser några problem. Även de nya orden blir på sikt negativt laddade. Som exempel väljer han bland andra handikapp vs. funktionsvariation.

I LSS-skolan här på HejaOlika har jag i lektion 1 beskrivit hur våra omsorgslagar från 1949 till 1993 benämnt gruppen som vi idag vill kalla personer med intellektuell funktionsnedsättning. År 1949 hette de sinnesslöa, 1954 psykiskt efterblivna, 1967 psykiskt utvecklingsstörda, 1986 och 1993 bara utvecklingsstörda.

Lagarna speglar helt klart en förändring av synen på de personer som omfattas. Före omsorgslagarna fanns ord som idiot, imbecill och dåre.

Orden har skiftat och de har även signalerat att problemen har legat hos individen själv! Orden har även signalerat samhällets syn på de personer som omfattas. Det gäller även orsaken till handikappet som Guds straff på föräldrars fel, fram till dagens officiella syn på omvärldsfaktorers påverkan.

Socialstyrelsen ändrade i början på 2000-talet benämningarna till funktionsnedsättning och funktionshinder. Handikapp försvann helt.

Just nu pågår ett byte från utvecklingsstörning till intellektuell funktionsnedsättning (IF). Pådrivande är forskningen och forskare. De har varit framgångsrika, då de flesta myndigheter numera helst använder IF, även om vår särskilda lag LSS fortfarande talar om utvecklingsstörning. Bortsett från problemet med LSS, så är även de som omfattas överens med forskarna, att IF är mindre negativt laddat än ”störning”.

Men påverkar det omgivningens syn och attityder på berörda personer? Knappast, om man ser till hur LSS utvecklats de senaste åren. Dolda och nedtryckta fördomar har kommit tillbaka, inte riktigt tillbaka till idiot men kanske till omsorgstagare som kostar för mycket pengar, där indirekt LSS mål ett liv som andra ifrågasätts.

Ett nytt begrepp bland de som inte vill vara förknippade inte ens med funktionsnedsättning utan vara som alla andra är person med funktionsvariation. Problemet med detta begrepp är att det inbegriper oss alla, till och med enäggstvillingar. Det blir således ett meningslöst ord, när de som omfattas har behov av samhällets stöd på något sätt. LSS-lagen blir obsolet, vilket naturligtvis innebär en katastrof för de flesta som omfattas av LSS. Vi ramlar tillbaka, i vissa delar upp till 50 år i tiden, avseende omsorg från samhället.

Riksförbundet FUB har, som ni kanske sett, ändrat sin logotyp redan nu och kommer med stor sannolikhet att ersätta ordet utvecklingsstörning till IF på kommande stämma i maj. Men FUB säger klart nej till funktionsvariation.

Vad orden laddas med beror på samhällets värdegrund och medborgares attityder till de personer som omfattas. Om de är negativt laddade beror således på omgivningen. Där ser jag en försämring under det senaste decenniet, och hoppas att debatter som den på DN blir en hjälp att bromsa försämringen och i mitt mest positiva scenario ett återtagande av den trend som på mitten av 1990-talet gav oss de fantastiska lagarna LSS och LASS.