Tovas väg tillbaka till skolan efter svår utmattning

En dag i femman tog det bara stopp. Tolvåriga Tova hade då gått från att vara en högpresterande elev med separationsångest, till en helt utmattad flicka som inte kunde förmå sig själv att komma i väg över huvud taget.

LÄS ÄVEN:
Vägar till skolnärvaro för hemmasittare

Tillbaka till skolan och livet

Det här är berättelsen om Tova Ekstrands väg tillbaka till skolan – och livet.

Om 20-åriga Tova hade kunnat säga något till sig själv som 12-åring hade det varit följande:

”Det är okej.
Du är jätteduktig.
Ta det lugnt, stressa inte.
Det kommer att bli bättre på ett sätt som du kanske inte kan se just nu.”

Föräldrarnas kamp att förstå Tovas skolfrånvaro

Det hade gått några veckor in på terminen i årskurs fem i grundskolan hemma i Lomma i Skåne. Tova hade börjat i en ny skola och efter några veckor med full närvaro började hon vara hemma enstaka dagar för att snart inte komma iväg över huvud taget. Mamma Malin och pappa Marcus förstod först ingenting.

– Tova hade varit en glad tjej, nyfiken, social och älskade skolan. Hon var envis men också ängslig. Hon hade hög moral och hatade att göra fel. Hon fick utbrott ibland. Hennes morföräldrar såg att hon hade svårt med förändringar och var känsligare än andra.

Tova själv minns inte så mycket från den här tiden, hennes energi gick åt till att överleva.

Pappa Marcus, uppväxt med principer om att man går till skolan om man inte har 40 graders feber, hade svårt att acceptera situationen. Mamma Malin minns det som tårar och åter tårar.

– ”Hon måste ju gå till skolan” blev vårt mantra. Men varför var hon så trött?

Det har varit helt avgörande att vi fick hjälp så tidigt. Tyvärr ser det olika ut i hela landet och på varenda skola. System saknas och alla familjer får uppfinna hjulet, säger Malin. Foto: Anna Pella

Skolpsykolog såg att Tova var utmattad

Under lågstadiet på den gamla skolan hade Tova haft en del separationsångest och fått träffa skolkuratorn. Det ledde senare till möte med skolpsykolog och en vända på BUP, men det var inte förrän skolpsykologen på den nya skolan klev in som hjälpen kom på riktigt.

Han konstaterade att Tova var utmattad och behövde bli sjukskriven från skolan och vila. Tova minns att hon fick ett mejl från honom där detta stod tydligt och klart.

– Eftersom jag är så rädd för att göra fel var det oerhört skönt att någon sa vad jag skulle göra, och att jag gjorde rätt som stannade hemma.

Även föräldrarna hjälptes av detta.

– När målbilden ändrades från ”Tova måste gå till skolan” till ”Tova ska må bra” blev det också lättare för oss. Med mina erfarenheter från mitt yrke som arbetsterapeut, och pappa Marcus sinne för struktur började vi tillsammans med Tova identifiera vad som tog hennes energi och upplevdes som krav.

Jag förstår att jag haft tur eftersom min rektor och mentor fattade. Om jag inte haft dem hade den här processen tagit väldigt mycket längre tid. — Jag förstår att jag haft tur eftersom min rektor och mentor fattade. Om jag inte haft dem hade den här processen tagit väldigt mycket längre tid, säger Tova. Foto: Anna Pella.

Tovas upplevelser och vägen till diagnos

Tova blev hemma resten av terminen. Föräldrarnas detektivarbete och Malins egen erfarenhet av utmattning bidrog till att de sakta men säkert började förstå.

– Vi såg att kraven var Tovas största fiende. Vi försökte ta bort alla krav hemma för att hon skulle kunna känna sig helt trygg, men det var inte så lätt. För någon som är utmattad kan det kännas kravfyllt att bara stiga upp, eller att behöva välja mellan fil och gröt till frukost.

En lärdom blev att tillsammans med Tova komma fram till och skriva ned vad hon upplevde som kravfyllt, och lova att inte försökta pressa henne eftersom det kunde leda till bakslag.

Tillsammans med Tova skapade de också tydliga diagram av vad som tog energi, och skapade bilder och listor som kunde hjälpa Tova att visa hur hon mådde i stunden.

Under vårterminen gjordes sedan en autismutredning, och fler pusselbitar föll på plats. Även ADHD/ADD misstänktes så småningom, men har inte utretts.

– Vi fick ofta höra att vi inte skulle göra det ”för enkelt och bekvämt hemma”, men ett frö växer inte utan solljus, näringsrik jord och vatten, säger Malin. Hon är arbetsterapeut och kostrådgivare och har startat egna företaget Framkraft (www.framkraft.se) för att hjälpa människor med NPF-diagnoser att få vardagen att fungera. Hon och Tova hoppas också på fler föreläsningsförfrågningar framöver.

Fokus på att lyckas – diagnosen gav vägledning

För Tova blev både kartläggningen hon gjort med föräldrarna och diagnosen en väg till att börja förstå sig själv. Till exempel att hennes svårigheter med att åka buss eller vistas i skolkorridoren berodde på intryckskänslighet, och att sömnproblemen och svårigheten med att automatisera vardagsrutiner lett till att energibägaren ofta var full innan skoldagen hunnit börja.

– Jag hade svårt att uttrycka med ord hur jag mådde, men bilder och listor hjälpte. När jag fick diagnosen fick jag en förklaring på varför jag fungerade som jag gjorde.

För pappa Marcus blev Tovas diagnos en vändpunkt.

– När hon fick diagnosen kände jag först stor oro, jag såg framtiden med de svårigheter hon hade då och undrade hur det skulle gå. Jag insåg att jag behövde ändra tankesätt helt och hållet.

Tova bekräftar:
– Jag kände ett lugn när pappa ändrade strategi och fokuserade på det jag klarade av just då och de små framsteg jag gjorde. Vi började fira dessa med popcorn och film eller Minecraft!

För att jag ska våga utmana mig själv måste det först vara en trygg plats.

Första stegen till återhämtning: Lägg grunden först

Familjen prioriterade om sin vardag. Istället för att sträva mot snabb återgång till skolan fokuserade de på Tovas basbehov – att sova, äta, leka och röra på sig.

Tova berättar:

– Jag minns att de lät mig gå på min dans – som var det enda jag såg fram emot – trots att jag inte gick till skolan.

Man måste lägga grunden innan man bygger väggar och tak, det är Malins mantra idag. Och för att kunna lägga en grund – som i det här fallet är en metafor för att skapa relationer som bygger på trygghet och tillit – behöver alla inblandade ha förståelse för hela barnets situation. Detta kräver tid och tålamod.

Min psykolog sa ”Tänk dig att du är turist på resa. Du kör bil och hamnar fel, måste backa och vända och ta en annan väg. Du får bensinstopp och måste tanka. Du har aldrig levt det här livet innan, det är okej att det blir fel, och att saker som har funkat ena dagen inte funkar nästa”. — Min psykolog sa ”Tänk dig att du är turist på resa. Du kör bil och hamnar fel, måste backa och vända och ta en annan väg. Du får bensinstopp och måste tanka. Du har aldrig levt det här livet innan, det är okej att det blir fel, och att saker som har funkat ena dagen inte funkar nästa”, berättar Tova.

Små steg skapar trygghet inför nästa utmaning

Under vårterminen i femman påbörjades den långsamma vägen tillbaka till skolan. En förstående mentor och rektor visade sig blev helt avgörande.

Återgången skedde i små, små steg, som först bestod av hemundervisning, därefter hämtning hemma av mentor för enskild undervisning i eget rum.

Så småningom ledde detta till undervisning i mindre grupp för att först i nionde klass återgå till mer eller mindre vanlig klassrumsundervisning.

– Vi föräldrar ville öka kraven så snart vi såg Tova göra framsteg, men rektorn sa bestämt nej. ”Låt det vara bra ett tag innan vi tar nästa steg.” För honom var det viktigt att Tova hela tiden skulle känna trygghet och att hon själv var redo att ta sig an nästa utmaning.

När Tova mådde som sämst kände hon ett starkt behov av att få höra eller träffa någon som hade det likadant. Men hon hittade ingen. Även mamma Malin minns att hon kände sig ensam och tidigt visste att hon ville dela med sig av sina föräldraerfarenheter. När situationen blivit bättre tog hon upp idén om att hon och Tova skulle föreläsa tillsammans, och efter en lång betänketid var Tova redo.

Gymnasietiden

När det var dags att söka gymnasium valde Tova en liten fristående gymnasieskola som hade estetiskt program. Problemet var att den låg några mil bort, och att Tova hade svårt att åka buss.

För att förbereda sig besökte hon skolan innan. Tillsammans med föräldrarna testade hon också att åka buss några gånger, men det gick ”så där”.

Mamma Malin skjutsade dit henne första dagen och satt sedan på helspänn, dels orolig hur Tova skulle tycka att det var, dels för att vara beredd att hämta henne.

– På eftermiddagen ringde Tova och meddelade att det varit en toppendag, att hon satt och fikade med kompisar och sen skulle ta bussen hem.

Tova skrattar åt minnet:
– KBT har aldrig varit min grej, jag jobbar själv med mina utmaningar istället. Sen tar jag ett stort steg och överraskar alla.

Vill göra en sak i taget

Förra våren gick Tova ut gymnasiet med endast ett ämne borttaget i kursplanen. Under hela gymnasietiden har familjen varit noga med att identifiera energitjuvar, och tillsammans med skolan hitta vägar för att Tova ska lyckas. Hemundervisningen under covid gjorde Tova gott, liksom att få skjuts till skolan.

Det ämne som kvarstår för en studentexamen har hon nu börjat läsa in på Komvux. Däremellan jobbar hon som timvikarie på ett demensboende och har börjat övningssköra.

– Så småningom vill jag plugga till sjuksköterska. Men först vill jag flytta med min pojkvän till Lund nästa sommar. Jag vill göra en sak i taget, säger Tova.

Tova och mamma Malin Ekström presenteras av Infotekets Eva Akne inför föreläsningen ”Jag, du och andra - från ofrivillig skolfrånvaro till nybliven student”. Sedan i våras är de ute och föreläser i olika sammanhang. De vill förmedla hopp till andra familjer som har barn som befinner sig i ofrivillig skolfrånvaro, och hoppas kunna hjälpa andra. — Tova och mamma Malin Ekström presenteras av Infotekets Eva Akne inför föreläsningen ”Jag, du och andra – från ofrivillig skolfrånvaro till nybliven student”. Sedan i våras är de ute och föreläser i olika sammanhang. De vill förmedla hopp till andra familjer som har barn som befinner sig i ofrivillig skolfrånvaro, och hoppas kunna hjälpa andra. Foto: Anna Pella.

Ordet hemmasittare missvisande

Både Tova och Malin tycker att ordet hemmasittare är missvisande.

– Det handlar om ofrivillig skolfrånvaro, barnet vill men kan inte gå i skolan, säger Malin.

Tovas tips till andra unga med ofrivillig skolfrånvaro

Tro på dig själv.
Skapa en trygg plats.
Hitta ett sätt att kommunicera till din omgivning (t ex sms:a med föräldrar om ditt batteri är slut för dagen).
Vila före och efter aktiviteter (om ”batteriet är helt slut” – sätt i strömsladden och vänta).
Gör en sak i taget.
Det är okej att allt inte blir perfekt.
Om omgivningen inte fattar trots att du försökt förklara flera gånger, lägg inte mer energi på det.
Fira små framsteg med popcorn eller något annat gott.

När jag skulle göra min autismutredning satt jag där och försökte lista ut vad jag skulle svara för att inte göra fel. Efteråt förstod jag att det är en del i min diagnos. — När jag skulle göra min autismutredning satt jag där och försökte lista ut vad jag skulle svara för att inte göra fel. Efteråt förstod jag att det är en del i min diagnos, säger Tova.

Så kan föräldrar hjälpa barnet att få återhämtning

Lyssna/titta på riktigt/på flera sätt, ta reda på orsaken till varför ert barn inte verkar må bra i skolan.
Skala bort så mycket krav som möjligt, för både barnet och er. Det ska vara bekvämt och enkelt och tryggt. (”Curla på!” Om barnet behöver frukost på sängen, servera det!)
Acceptera att det är en tuff situation för alla i familjen.
Våga lita på magkänslan och gör på ert sätt. Släpp alla normer om hur det ”ska vara” och vad andra ska tänka.
Oroa er inte för ”hur barnet ska komma ikapp” – det löser sig senare.
Växeldra. När en förälders stress är hög – låt den andra ta över (till exempel på möten med skolan).
Jämför inte barnet med andra jämnåriga eller syskon.
Lägg mycket tid på att skapa förståelse hos skolan, hitta sedan gemensamt ett sätt att hantera situationen och skapa strategier tillsammans med barnet.

Här finns fler tips om strategier för att återvända till skolan

Facebookgruppen ”Hemmasittare” (14 000 medlemmar) – ”för den som är anhörig eller själv är hemmasittare som stöd för frågor och funderingar. Även till för de som arbetar förebyggande för hemmasittare är välkomna”.

Ett poddtips: Hemmasittarpodden