Trött och arg

Jag blir trött och arg på alla de tjänstemän och politiker som jag träffar ute i kommunerna som pratar om ”nya LSS”. Nu senast såg jag det även i inbjudan till LSS-kurs från ett stort utbildningsföretag. Det finns ju ingen ”nya LSS” då alla vi i funktionsrättsrörelsen tydligt sagt att utredningen är av så dålig kvalité att den ska ”kastas i papperskorgen”.
Det finns ingen ”Nya LSS”, utan det är fortfarande den gamla från 1994 (med endast små ändringar under åren fram till 2012) som gäller. Den är väl underbyggd i 1989 års Handikapputredning och i den efterföljande LSS-propositionen 1992/93:159.
Det är oerhört viktigt att vi håller fast vid detta, då erfarenheterna på de mindre korrigeringar som gjorts under åren samtliga betytt försämringar av det ursprungliga förslaget. Med detta har även skett en devalvering av målet ”leva som andra” och i garantin att det ska innebära att de som omfattas ska få ”goda levnadsvillkor”, till skillnad mot ”skälig levnadsnivå” som socialtjänstlagen begränsar till. Jag kan den språkliga skillnaden och våra LSS-personer börjar nu uppleva den faktiska skillnaden när LSS devalveras vidare.
Det är individens enskilda behov som ska vara styrande i beslut om insatser
Jag tvingades lära mig LSS först för min sons skull och sedan, som företrädare i FUB, för alla hans kamraters skull. Jag vet att LSS är en fantastisk lag. Det behövs ingen ”Nya LSS” utan det duger gott med den nuvarande.
Problemet är inte lagen utan dess uttolkare som valt att tolka den efter eget huvud, och inte efter lagens mening. Just det sista, ”lagens mening”, det vill säga målet med att lagen tillkom, är viktigt, då själva lagtexten blev mer öppen än i många andra lagar. Mer öppen beroende av att lagen är individuell. Det är individens enskilda behov som ska vara styrande i beslut om insatser.
Det gör att ”bokstavtrogna” jurister får det svårt, då det krävs både att de förstår den enskildes behov och att de i praktiken, för sin tolkning, även måste ha läst alla förarbeten och hela propositionen med alla kommentarer, samt dessutom förstå det individuella perspektivet. Inte lätt då vi alla även de som tillhör LSS är olika med egna personliga behov. Av det skälet finns ingen hjälp att få i ”rättspraxis” och inte heller i så många ”prejudicerande domar” i Högsta förvaltningsdomstolen. I de redan få domar som HFD dömt finns dessutom flera ”brasklappar” att de gäller vid liknande omständigheter.
Det krävs nog att vi alla som berörs ställer oss enade på barrikaderna igen
Detta är naturligtvis orsaken till att många politiker och kommunchefer gärna vill ha ”Nya LSS” för att kunna ”göra rätt” enligt den tydligare lag de önskar sig. Jag är dock fruktansvärt rädd för att det innebär den slutliga dödasstöten för målet med LSS, ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor”.
Jag hoppas jag har fel – men det krävs nog att vi alla som berörs ställer oss enade på barrikaderna igen, samt att vi får med oss de ansvariga politikerna. För tjänstemännen har det redan blivit en ständig kostnadsjakt.