Ung kvinna vann – HFD beviljar aktivitetsersättning vid ojämn arbetstid

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att man kan beviljas aktivitetsersättning även om man har ojämn arbetstid. Variationen behöver inte vara medicinskt motiverad.

LÄS ÄVEN:
Allt om sjuk- och aktivitetsersättning

Kvinnan fick avslag på halv aktivitetsersättning

Beslutet är en seger för en kvinna som har narkolepsi och som nekats halv aktivitetsersättning av Försäkringskassan.

Försäkringskassan hade motiverat avslaget med att kvinnan ibland arbetat mer än halvtid. Det betydde, ansåg Försäkringskassan, att hennes arbetsförmåga inte var nedsatt med 50 procent.

Försäkringskassan ansåg att det krävdes en medicinsk förklaring till arbetstiden om ersättning skulle beviljas.
Kammarrätten i Göteborg hade gått på kvinnans linje, och beviljat halv aktivitetsersättning, men Försäkringskassan övererklagade.

HFD väger in flera faktorer

Nu har Högsta förvaltningsdomstolen avgjort fallet, till kvinnans fördel.

HFD skriver att ”enbart det förhållandet att arbetstidens förläggning inte är medicinskt motiverad, utan beror på t.ex. arbetsgivarens schemaläggning, inte kan läggas till grund för slutsatsen att den försäkrade genom att klara av att arbeta på det sättet har uppvisat en större arbetsförmåga”.

HFD menar att man också måste ta hänsyn till hur stora variationerna i arbetstid är och hur arbetsförhållandena i övrigt ser ut, liksom vilken sjukdom eller funktionsnedsättning det rör sig om och på vilket sätt denna påverkar arbetsförmågan.

Måste ses över längre tid

Förhållandena måste också bedömas över en lite längre tid: ”Först om arbetstidens förläggning visar att den försäkrade mer än tillfälligt klarar av att arbeta i större utsträckning än den medicinska utredningen utvisar finns det anledning att beakta detta när nivån på aktivitetsersättningen bestäms.”

”Om den försäkrade under en period totalt sett har arbetat fler timmar än vad som motsvarar arbetsförmågan enligt det medicinska underlaget får detta emellertid regelmässigt anses visa på en större arbetsförmåga. Hur lång bedömningsperioden ska vara går inte att fastställa generellt, utan beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En rimlig utgångspunkt är dock att bedömningen ska avse den genomsnittliga arbetstiden under en månad.”

Arbetstiden överskred inte halvtid på månadsbasis

Kvinnan i det här fallet hade vissa dagar och veckor arbetat mer än halvtid. Enligt ett läkarutlåtande hindrar hennes sjukdom inte att hon kan arbeta längre under vissa dagar, men hon behöver då återhämtningsdagar mellan dessa dagar.

På månadsbasis hade hennes arbetstid inte överstigit halvtid, och Högsta förvaltningsdomstolens slutsats blev att hennes arbetstid inte utvisade att arbetsförmågan uppgick till mer än halvtid, och därför avslogs Försäkringskassans överklagande. Domen meddelades den 20 december 2024, i mål 1898-24.