Vad händer med assistansen när regeringen fortsätter snåla? | HejaOlika

Vad händer med assistansen när regeringen fortsätter snåla?

Henrik Petrén. Foto: Linnea Bengtsson.

Henrik Petrén. Foto: Linnea Bengtsson.

”Vi ser redan idag att de med stora komplexa behov har mycket svårt att rekrytera assistenter”

ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för Etac

Hur dålig är regeringens budget egentligen för den personliga assistansen? Hur ska företagen överleva? Och vad kan personer som behöver assistans göra när det nu väntar ännu ett år av besparingar? Henrik Petrén på KFO svarar på HejaOlikas frågor.

– Ett svek mot de personer med omfattande funktionsnedsättningar som har behov av personlig assistans, säger Henrik Petrén, branschansvarig för personlig assistans på Arbetsgivarföreningen KFO, i en kommentar till regeringens budgetproposition för 2020.

– Det är de seriösa assistansanordnarna med hög kvalitet och goda anställningsvillkor som först riskerar att duka under med regeringens utsvältningspolitik. Nära hälften av de KFO-anslutna assistansanordnarna uppger att man klarar sig i max två år om urholkningen av assistansersättningen fortsätter i nuvarande takt.

Här svarar Henrik Petrén på fler frågor om budgeten för nästa år.

Är regeringens budgetproposition för 2020 oväntat dålig för assistansen?

Ja, det måste man säga. Budgeten är visserligen i linje med den förda politiken på assistansområdet de senaste åren, både vad gäller rätten till personlig assistans och ersättningsnivån. Men med tanke på retoriken om kvalitet och att återställa assistansen, från valrörelsen och framåt, så förvånar det mig att regeringen och samarbetspartierna ändå fortsätter att leda hela reformen mot avgrunden.

Vad blir följderna ute hos assistansanordnarna?

Betänk att detta är det sjunde året i följd som schablonersättningen urholkas jämfört med löneökningarna. Anordnarna kämpar redan idag för att hålla näsan ovanför vattenytan och många har redan tvingats ge upp. När det gäller löner och lönebikostnader är den enda möjligheten att få pengarna att räcka att man anställer nya assistenter till lägre ingångslöner vilket gör det svårt att rekrytera och behålla duktiga assistenter. I övrigt är det i princip inte möjligt att göra besparingar på lönekostnader. Istället är det annat som blir lidande som utbildning och kompetensutveckling för de personliga assistenterna, omkostnader för assistenter i samband med den assistansberättigades resor och aktiviteter etc. Och att man faktiskt gör en hel del arbete ideellt för att få verksamheten att överleva. Några vinstmarginaler att tala om finns överhuvudtaget inte för det stora flertalet.

Vad händer då med de som behöver assistans?

Vi ser redan idag att personer med stora komplexa behov av personlig assistans har mycket svårt att rekrytera assistenter på den lönenivå som schablonersättningen medger. Det betyder att man faktiskt inte kan få den assistans man har rätt till.

Du anser att de seriösa anordnarna drabbas hårdast?

När ersättningen inte täcker kostnaderna för att ge personlig assistans med god kvalitet kommer det inte finnas några assistansanordnare i ordets rätta bemärkelse kvar. Så enkelt är det. I en sådan situation ser jag två möjliga alternativ varav inget är särskilt tilltalande. Det ena är att assistansberättigade tvingas anlita kommunen som assistansutförare vilket utraderar valfriheten och minskar den enskildes självbestämmande. Dessutom blir det betydligt dyrare eftersom kommunernas kostnader för att utföra assistans redan idag ligger 10-12 procent över schablonersättningen. Det andra alternativet är förstås att oseriösa aktörer kommer in på marknaden, aktörer som är beredda att tulla på såväl kvalitet för den assistansberättigade och anställningsvillkor för de personliga assistenterna. Jag tror egentligen inte att regeringen önskar sig något av dessa scenarier, men det är precis vad som är på väg att hända.

I detta läge – vad kan man göra som assistansberättigad?

Som enskild är det förstås svårt att påverka de ekonomiska förutsättningarna som helt styrs av politiska beslut. Men att bidra till att påverka opinionen i den här frågan i den mån man har möjlighet är ändå ett sätt. Jag har all respekt för att de assistansberättigade är otroligt tyngda av att ens freda själva rätten till assistans, men den långsamma strypningen av assistansersättningen är faktiskt ett lika stort hot mot hela reformen.

Vad kommer ni på KFO att göra för att era assistansanordnare ska överleva?

KFO arbetar med branschens frågor på två fronter som är nära integrerade. Dels genom att ge arbetsgivarservice och teckna kollektivavtal som säkrar medlemmarnas intressen utifrån de förutsättningar som ges av politiken. Dels genom att försöka få politiken att förstå sambandet mellan dessa förutsättningar och den personliga assistans som kommer den enskilde till del. Det är ett klassiskt påverkans- och opinionsarbete som vi hela tiden försöker utveckla.

Kommer ni att göra något i samarbete med andra?

Vi har förstås en löpande dialog med de som på olika sätt delar vårt intresse av en välfungerande personlig assistans, det handlar både om övriga parter på arbetsmarknaden och även de assistansberättigades organisationer. Om ett par veckor träffar vi och övriga arbetsmarknadsparter på assistansområdet finansministern och socialministern för att gemensamt förklara allvaret i situationen. Under hösten kommer vi också presentera en ny rapport som vi har tagit initiativ till tillsammans med Vårdföretagarna.

Vad kan man göra för att påverka utvecklingen nu?

Det handlar som sagt om att fortsätta förklara vad konsekvenserna av den här politiken blir. Och förhoppningsvis kunna bilda opinion även i ersättningsfrågan tillsammans med de assistansberättigade.

Hur bedömer du det politiska stödet idag för assistans; opinionen vände men inte så bra genomslag i budgeten?

Det är uppenbart att det är skillnad mellan retorik och faktisk handling. Det politiska stödet är helt enkelt inte tillräckligt starkt. Något annat kan man inte säga.

Vad händer nu?

Arbetsmarknadens parter går in i en avtalsförhandling nästa år som borde haft mycket bättre förutsättningar. Det blir en stor utmaning vilket båda sidor är väl medvetna om. Men jag hoppas att den samlade rösten av assistansberättigade, personliga assistenter och assistansanordnare ska få politikerna att tänka om och inse allvaret. Det är bråttom om vi ska ha kvar en personlig assistans värd namnet, säger Henrik Petrén.

Publicerad:
2019-09-19

Av: Valter Bengtsson

Nyckelord:
Henrik Petrén, KFO, LSS, assistans, assistansersättning


ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

1 reaktion på ”Vad händer med assistansen när regeringen fortsätter snåla?”

  1. Marita Pettersson

    Skulle ju önska att det fanns nåt som heter ingångslöner inom Kommunals avtal, finns ju bara lägstalöner och medellöner beräknat på statistik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste nytt. Helt gratis. Direkt till din mejlbox en gång per vecka.

STÄNG
Skip to content